Ryskt slödder får inte sladdra fritt

"Häj sann, kom piss! Vi attakkera n  surarla i Emil. Kuka påränn! Vi kann vell horas. Y" *

Nej, det är inte skräppost som har hamnat i inkorgen hos Språktidningens redaktör - bara slödderpost. Språket ska föreställa nätjargongen jazyk padonkaff, fast imitationen haltar förstås. Egentligen borde mejlet vara skrivet på förvrängd ryska med kyrilliska bokstäver.

Jazyk padonkaff, eller 'slödderslang', har formligen invaderat ryska chattforum och bloggar under de senaste tio åren. Med hjälp av medvetna felstavningar, grammatiska grodor, försnuskningar och kreativa ordbildningar vänds det traditionella språket upp och ner. Redan namnet på slangen är en rejäl felstavning - det borde stavas podonkov, även om det uttalsmässigt inte blir någon skillnad. Man kan jämföra det med Gorbatjov, som med slödderstavning skulle bli Garbatjoff.

Ingunn Lunde, professor i ryska språket vid universitetet i Bergen, har studerat jazyk padonkaff, som en del i sin forskning om språksituationen i Ryssland efter perestrojkan. Hon poängterar att slödderslangen i första hand innebär ett lekfullt umgänge med språket:

- Generellt sett förekommer det mycket lek med språk i nätjargong, men en så genomförd och omfattande trend som jazyk padonkaff känner jag inte till någon annanstans.

Men leken kan också tolkas som protest mot ryskans strikta normer, och den vördnadsfulla inställningen till skriftspråket. I dikten Språken utropar Esaias Tegnér svenskan till "ärans och hjältarnas språk". Detta uttryck används fortfarande, dock mest i retoriska, ofta lätt ironiska, sammanhang. I övrigt är svenskarna inte vana att tala om sitt modersmål som "stolt och mäktigt" eller om "den store mästaren Strindbergs språk". Sådana formuleringar är inte alls ovanliga i Ryssland (om man byter ut Strindberg mot Pusjkin).

Även om det har blivit en större tolerans mot språklig mångfald på senare tid, har puristiska vindar börjat blåsa igen under 2000-talet. I flera städer, bland annat Kursk, vill myndigheterna stävja användandet av svordomar genom böter och fängelsestraff.

Efter sovjetunionens fall kom annars en period av omvärdering, också språkligt. Svordomar och slang blev ett sätt att uttrycka självständighet och ta avstånd från pamparnas förstelnade kultur. När samtidigt internet växte fram kunde sajter som fuck.ru och udaff.com bli experimentzoner där traditionella språkregler avskaffades. Alla som ville kunde skicka sina texter (så kallade kreatiff) och lämna kommentarer till andras alster. Slödderslangens speciella form och cyniska humor utvecklades här, men det explosionsartade genombrottet kom först senare.

Det var år 2006 som slödderslangen med sitt rungande Häj! brakade rakt in i det ryska etablissemanget. En fräck björn hade då sedan en tid tillbaka redan härjat på internet med stor framgång och berett vägen. Från början härstammade den från en amerikansk skämtteckning, där ett älskande par överraskas av en glad björn som står på bakbenen med ramarna i vädret. Det ryska "slöddret" (så kallar de faktiskt sig själva) hade bytt ut pratbubblans Surprise! mot sitt eget Preved!, 'Häj!'. Som symbol för slödderslangen kunde bilden inte bli bättre: en rysk björn som med ett leende på läpparna fullständigt bryter mot både anständighet och elementära språkregler.

Som av en händelse låg en helt annan björn på lur i kulisserna. En viss 'herr Björnsson' (så kan man fritt översätta Medvedev) äntrade den politiska scenen, och vips fick skämtteckningen ytterligare en dimension. Slödderordparet preved-medved spreds med vindens hastighet över den ryskspråkiga internetvärlden. Tecknade björnar började synas i alla möjliga och omöjliga sammanhang, och de lyfta ramarna återspeglades i en alldeles egen smiley, nämligen Y.

Principen för ordvitsen bygger på uttal och stavning av  ordet privet, 'hej'. Slödderslangens medvetna felstavning (preved) påverkar inte ordets uttal, men det ser märkligt och obildat ut (ungefär som häj i stället för hej på svenska). Lämpligt nog liknar den nya stavningen ordet för 'björn', medved'. Kruxet är att orden uttalas olika, men plockar man bara bort det lilla tecknet ' i slutet av medved' uppnår man en sorts skriftligt rim. Den som vill kan också rimma muntligt, men får då en kraftig brytning på köpet.

Braksuccén med björnöverraskningen medförde att slödderslangen lämnade sin tillvaro som relativt liten subkultur. Ord som afftar (av avtor, 'författare'), krosavtjeg (av krasavtjik, 'snygging') och atstskij (av adskij, 'helvetisk') har blivit så populära att de existerar självständigt, som en krydda i vanliga unga ryssars internetjargong. Delar av slangen har rent av slunkit ut från internet och tagit plats  i skönlitteratur, i tidningsartiklar och på reklamskyltar mitt i stan. Det oväntade och lekfulla får folk att stanna upp och tänka till - eller uppröras.

Aleksandr är en av de unga ryssar som gärna använder slödderslang. Han arbetar som mellanchef på en datafirma, men som utbildad översättare har han en utvecklad känsla för språk. Att vrida och vända på annars ganska slitna ord och uttryck gör samtalen på nätet mer informella och varierade, tycker han.

- Dessutom blir det komiska effekter och ett mer expressivt språk. Jag brukar använda slödderslang när jag kommunicerar med folk som jag känner relativt väl.

Men med oss använder Aleksandr definitivt inte någon slang. I mejlväxlingen uttrycker han sig artigt och korrekt. Man behöver alltså inte vara slödder på riktigt för att räkna sig till slödderkretsarna.

- Fast det finns säkert folk som använder slangen för att dölja att de inte klarar av att skriva felfri ryska, påpekar Aleksandr.

I längden blir det troligen ändå svårt att dölja språkliga brister bakom slödderslang - ironiskt nog gäller det att bryta mot reglerna på rätt sätt för att bli tagen på allvar. Det duger inte att bara göra fel i största allmänhet eller av ren okunnighet. Från början var inställningen mer tillåtande, men i takt med att fler och fler tar till sig delar av slödderslangen har det utvecklats ett elittänkande. Experimentlustan börjar ersättas av "experternas" mallar och ordböcker. Ingunn Lunde ser en förklaring i just den regelstyrda kultur som slöddret opponerat sig mot:

- Det finns en stark tradition av klara normer och bruksregler i den ryska språkkulturen. Fast egentligen är det förstås paradoxalt att det uppstår nya normer - och normpolis! - inom en jargong som per definition är normbrytande.

Slöddret har börjat få egna auktoriteter (eller afftoriteter som det kanske borde stavas) och drömmer sig tillbaka till sin ärofyllda historia. På nätet cirkulerar legender om hur språket uppstod, och det finns de som gör anspråk på att vara språkets grundare. Det brukar vara ett dåligt tecken - nostalgiska revolutionärer lyckas sällan bli särskilt nyskapande i sina statsbyggen. Samtidigt har slödderslangen aldrig varit så spridd som den är i dag. Miljontals unga rysktalande har blivit inspirerade till kreativa lekar med sitt "stolta, mäktiga modersmål", och för många är inte beteckningen slödderslang det viktigaste.

Konstantin, som absolut inte vill räkna sig till slöddret, har upptäckt en ny dimension i språkets allra vanligaste ord genom andras mixtrande med dem:

- När jag mejlade över en rolig historia till en kompis reagerade han inte genom att skratta  i vanlig bemärkelse. Han snarare skraddade. Den grammatiskt korrekta formen smejalsia hade blivit till smejalso. Det var som om ordet hade fått nya avantgardekläder. Kanske var det också en ny typ av skratt?

Om man vill kan man tolka Konstantins reaktion som att människor genom slödderslangen kan få upp ögonen för ett nytt sätt att tänka språk. Kan den här lekfulla formen av civil olydnad leda till en språklig demokratisering, eller åtminstone till ett mer avslappnat förhållningssätt? Tja, Ingunn Lunde säger i alla fall på forskarens försiktiga sätt att folks uppfattningar om ryskans lingvistiska normer kan komma att förändras genom kreativa tilltag som slödderslangen.

Den store mästaren Pusjkins språk är nämligen lika flexibelt och fullt av möjligheter som alla andra språk. Det gäller bara att se dem - och tillåtas att se dem.

* Hejsan, kompis! Vi bifogade en fil i mejlet. Kika på den! Vi kan väl höras.