Påtvingad du-reform
Lars Melin skriver om du-reformen i Språktidningen 2/07:
”Man kunde ha behållit du som tilltal till nära vänner och reserverat ni för ytliga bekantskaper. Men så har ni aldrig fungerat i svenska.” En korrekt observation, om man i stället skriver ”rikssvenska”. I finlandssvenskan har niandet varit helt okomplicerat, och använts både vertikalt och horisontellt. Niandet innebar inte några sociala komplikationer för en helsingforsare. Jag minns att jag djupt beklagade du-reformen – den skedde till priset av en förlorad intimitet med de människor man valt att bli du med och en påtvingad närhet till människor som man gärna hållit på avstånd.
Lars Melin skriver om du-reformen i Språktidningen 2/07:
”Man kunde ha behållit du som tilltal till nära vänner och reserverat ni för ytliga bekantskaper. Men så har ni aldrig fungerat i svenska.” En korrekt observation, om man i stället skriver ”rikssvenska”. I finlandssvenskan har niandet varit helt okomplicerat, och använts både vertikalt och horisontellt. Niandet innebar inte några sociala komplikationer för en helsingforsare. Jag minns att jag djupt beklagade du-reformen – den skedde till priset av en förlorad intimitet med de människor man valt att bli du med och en påtvingad närhet till människor som man gärna hållit på avstånd.
”Man kunde ha behållit du som tilltal till nära vänner och reserverat ni för ytliga bekantskaper. Men så har ni aldrig fungerat i svenska.” En korrekt observation, om man i stället skriver ”rikssvenska”. I finlandssvenskan har niandet varit helt okomplicerat, och använts både vertikalt och horisontellt. Niandet innebar inte några sociala komplikationer för en helsingforsare. Jag minns att jag djupt beklagade du-reformen – den skedde till priset av en förlorad intimitet med de människor man valt att bli du med och en påtvingad närhet till människor som man gärna hållit på avstånd.
