Olsson kryper sakta närmare von Knorring

Genom att analysera svenska efternamn har den amerikanske nationalekonomen Gregory Clark kunnat visa att klassresor i Sverige går mycket långsamt.

Gregory Clark har undersökt social rörlighet, det vill säga möjligheten till klassresor, i ett stort antal länder under lång tid genom analyser av efternamn. Det är en grov men talande metod. Tidigare forskare har främst använt sig av taxeringsstatistik, vilket i regel kan ge tillförlitlig information omkring tre fyra generationer tillbaka. Gregory Clarks analyser går tillbaka till 1700-talet, det vill säga uppåt tio generationer bakåt. Hans analys av svenska efternamn bygger på kategorierna adliga efternamn, latiniserade (som slutar på -ius eller -eus), namn med en naturkomponent (Lund- eller -berg) och efternamn som slutar på -son. En analys av dagens taxeringskalender visar tydliga och fallande löneskillnader mellan dessa efternamnskategorier. Samma mönster ger analyser av namnen i Sveriges advokatsamfund och Sveriges läkarförbund.

Resultaten av analysen har nyligen presenterats i boken The son also rises. Gregory Clark menar att den sociala rörligheten i Sverige har varit påtagligt liten, särskilt med tanke på den utjämningspolitik som förts under 1900-talet. Sett över tid går utjämningen mycket långsamt, och än i dag är personer med son-namn kraftigt underrepresenterade bland svenska läkare och advokater. Även en analys av matriklarna av de nio kungliga akademierna i Sverige visar en sedan 1700-talet långsamt fallande överrepresentation av adliga och latiniserade efternamn – och en lika långsamt minskande underrepresentation av son-namn.

Också bland dem som går en magisterutbildning vid Uppsala universitet på 2000-talet framkommer samma mönster, om än inte lika tydligt. På lång sikt har överrepresentationen av ”fina” efternamn minskat, men den är långt ifrån utjämnad.

Gregory Clark menar att dessa mönster visar att Sverige är ett samhälle med en förvånansvärt låg social rörlighet, och att den var lika liten under den förindustriella tiden som under det socialdemokratiska välfärdsbygget på 1900-talet. Dessa sega strukturer är påtagliga, menar han, särskilt i ett land där man länge fört en aktiv utjämningspolitik genom fri utbildning. Sverige skiljer sig inte särskilt mycket från andra länder som inte fört en sådan politik.