Nyord som berättar om omoderna ting

”den håller uppe livets ånga”, sjunger Papageno och Papagena i Trollflöjten om kärlekens kraft.

Om ånga som symbol för energi – även sedan ånglok och ångvältar ersatts av el- och oljedrivna maskiner – handlade min förra språkspalt. Där utlovade jag också en fortsättning med motsatsen, ånga som sinnebild för något antikverat, som ångradio, ett ord som skapades i slutet på 1950-talet när televisionen dök upp som konkurrent. ”Gammal hederlig ångradio” var ett njutningsmedel för dem som nöjde sig. I dag avser man med ångradio i första hand analog radio som man lyssnar på vid den tidpunkt när den sänds, i motsats till digitala former som poddradio och webbradio.

Det finns en term för sådana ord som nyskapats för att ange att de syftar på något föråldrat: retronym. Det är bildat efter mönster av synonym, homonym.

En retronym uppstår när en benämning har flyttat över till en ny version av företeelsen, varvid den tidigare, som då blivit omodern, behöver en särskiljande term. När den hästdragna droskan, i hyrtrafik vid det förra seklets början, ersattes av taxibilen blev det denna som tog över benämningen. ”Fröken, kan jag få en droska till Rådmansgatan 57”, löd min mormors beställning när jag var barn. De hästdragna taxametervagnarna, som vid det laget bara fanns utomlands, fick specificeras som hästdroska.

Retronymer finns det gott om, både äldre och nyare. Själva termen är dock så sen som från 1980 och skapad av den amerikanske pr-mannen Frank Mankiewicz. Sin spridning fick den genom språkkolumnisten i New York Times, William Saphire, och det mest använda typexemplet tycks vara akustisk gitarr – en fingervisning om att detta instrument måste preciseras, eftersom normalinstrumentet numera anses vara elgitarren.

Söker man på retronym i Wikipedia får man en hel rad exempel, och nu lånar jag friskt: snigelpost – den post man får i brevlådan i motsats till e-post, mejl. Papperstidning – en tidning var självklart av papper under flera hundra år och fram till för ett par decennier sedan när nättidningen gjorde entré. Tjock-tv – i motsats till dagens platta tv-skärmar. Gammelmedier – press, radio och television med enkelriktad kommunikation i motsats till de nya sociala medierna. Ett riktigt gammelmedium är bygde-tv:n – SVT:s kanal 1 och 2 samt TV 4, de enda kanaler man på en del håll på landsbygden kan ta in genom sin takantenn.

Även ett äldre ord som stumfilm är en retronym; när ljudfilmen omkring 1930 blev normaliteten för film behövde den ljudlösa en egen benämning. Liknande när 78-varvaren av shellack ersattes av grammofonskivan av vinyl – då föddes stenkakan, som associerar både till den hårda runda knäckebrödsskivan och till stenåldern.

Om vi nu lämnar den artificiella världen finner vi retronymer som säkert skulle förvåna tidigare generationer. Att hönor, vanliga fjäderfän som springer ute på backen eller i en hönsgård, skulle förses med en egen och värdeladdad benämning som sprätthöns skulle nog ha fått dem att undra vart världen var på väg. Sprätthönset var på 1700-talet den kvinnliga motsvarigheten till sprätthöken – en fjantig snobb som gick omkring och sprätte i salongerna och tryfferade sitt tal med ett överflöd av franska lånord med en myckenhet av nasaler.

Och vad skulle folk förr ha tänkt om att vanligt gräs emellanåt benämns naturgräs, för att skiljas från det konstgräs som nu utgör underlag för fotbollsplaner eller bekläder trädgårdsanläggningar? För att inte tala om att det dagliga dricksvattnet från brunnen i dag på krogen måste preciseras som kranvatten, om man inte vill serveras en flaska som transporterats långväga, rent av från andra länder.

I takt med att många av våra vardagsredskap elektrifieras eller motoriseras kommer också behovet att särbenämna sådana som sköts manuellt. Handjagare är ordet, och det kan stå för skrivmaskiner, gräsklippare, tandborstar, bröstpumpar och i stort sett vad som helst som dessutom får epitetet ”gammal hederlig”, vari nu hederligheten består.

Kanske i att man begriper sig på företeelsen i fråga och inte står handfallen, som inför en ny som man inte kan hantera men som fräckt tagit över benämningen. Allt medan den som man var förtrogen med ombenämns med en retronym.

Fotnot: I min förra spalt skrev jag att vita skärgårdsbåtar från förr kallas ångbåt ”fastän de flesta i dag går på dieselolja”. Där blev jag på goda grunder rättad: ångbåtar kan drivas med såväl kol som olja.