Nyfunnen niform
Svenska Vitterhetssamfundet håller på att ge ut Olof von Dalins skrifter på nytt. Barbro Ståhle Sjönell, docent i litteraturvetenskap, är den som håller i arbetet med den nya utgåvan. I samband med det har hon hittat spännande saker.
I ett handskrivet manus till komedin Den afwundsiuke från 1738 har det visat sig att Dalin använde en udda form av tilltalsordet ni i andra person singular. Han skrev nämligen nI, med litet n och stort I. Ibland förekommer nI fristående både före och efter verbet (nI wet, will nI), ibland är det påhakat (säijernI). Det intressanta med Dalins nI är att det bara används när talaren riktar sig till en person med högre status än talaren själv.
I den tryckta versionen av Den afwundsiuke har någon, antingen Dalin själv eller kanske sättarna på tryckeriet, redigerat texten så att det nI som finns i handskriften återges med antingen I eller Ni, berättar Barbro Ståhle Sjönell.
Följden av det är att personer i pjäsen med lägre status använder omväxlande Ni och I när de tilltalar fint folk. De adliga rollfigurerna använder uteslutande I som tilltalsord.
- Egentligen är det I som är respektformen från början. Ni kommer in som ett språkfel i talspråket under 1600-talet, säger Kerstin Thelander, som är universitetslektor vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala. Där studerar man också Den afwundsiuke i ett stort forskningsprojekt som heter Dramadialog under tre sekler.
I början av 1700-talet betraktades ni som ovårdat språk, men det kunde också användas av adeln i vissa mindre formella miljöer.
- När 1700-talet var slut hade ni vunnit över I, säger Kerstin Thelander. På Dalins tid var ni alltså på väg in, och eftersom det var ett talspråksdrag är det spännande att det finns mellanformer i hans manus. Dalin använder kanske växlingen mellan I och ni som ett stildrag för att visa att språket skilde sig mellan finare och mindre fint folk.
Elias Wessén beskriver i sin Svensk språkhistoria hur pronomenet ni har utvecklas från I till ni genom att stavelsegränsen har förskjutits: veten-I har blivit veten-ni, som i sin tur har blivit vet-ni.
Fyndet i Dalins handskrivna manus kan tyda på att det har funnits ytterligare former på vägen från I till ni, och att det användes som artigt tilltal i början av 1700-talet. Alltså på samma sätt som ”det nya niandet” hos de yngre generationerna i dag.