Metaforer ger nätpirater vind i seglen
På nätet utkämpar underhållningsindustrin en ojämn kamp mot pirater, tjuvar och deras stölder. Men branschens försök att röva åt sig uttrycken har misslyckats, eftersom pirat och tjuv i sig är misslyckade metaforer för fildelare som inte håller sig till lagen. Den verksamhet de ägnar sig åt kan heller inte betecknas som stöld.
Orden, som flitigt används i debatten om fildelning, är problematiska, menar Stefan Larsson, rättssociolog vid Lunds universitet. För de flesta innebär stöld att en tjuv lägger beslag på någon annans ägodel. Stöld förutsätter att något försvinner med tjuven och inte längre finns kvar hos den rättmätige ägaren. Så är det inte på nätet. Upphovsrättsinnehavare får visserligen ingen ersättning vid olaglig fildelning, men personen blir inte mindre upphovsrättsinnehavare för det.
Därför har metaforerna hamnat snett. Underhållningsbranschen vill stämpla illegal nedladdning som stöld, och den som utför nedladdningen som tjuv. Logiken tycks enkel. Att bli klassad som tjuv lockar inte många, och då är det kanske bäst att låta bli att stjäla.
Men om de utvidgade betydelserna inte är förenliga med den allmänna uppfattningen blir det också svårt att få acceptans för dem. När nätpiraterna har blivit norm är det få som ser problemet med röveriet.
