Lär dig rinklingot

”Nu är det hockeyfeber”, sjöng Håkan Södergren och Tre Kronor i låten som spelades under ishockey-VM 1989. Det är en feber som håller i sig. Den svenska hockeyligan, SHL, är i full gång, och likaså den nordamerikanska hockeyligan, NHL. Dessutom spelas junior-VM i Kanada i mellandagarna.

Liksom andra samhällsfenomen märks hockeyfebern också i språket. En mängd speciella uttryck och hockeyfraser har etablerats för att på ett målande sätt beskriva vad som händer på isen.

Precis som i alla fackområden finns det en uppsättning ord och termer som man måste lära sig för att förstå ishockey. Här finns exempelvis en rad ord som svenskan inlånade från engelskan under 1970-
talet: boxplay, ’spel i numerärt underläge’; powerplay, ’spel i numerärt överläge’; assist, ’målgivande passning’; crosschecking, ’otillåtet angrepp med klubbskaftet’; slashing, ’slag med klubban mot en motståndare’; sudden death, ’sätt att avgöra match som efter ordinarie tid slutat oavgjord, där det lag som gör första målet i en förlängning vinner’. Och så vidare.

Men även om det mesta kommer från engelskan, har svenskarna också producerat några uttryck. Ett exempel är istid, som i detta sammanhang står för ’den tid under matchen som en spelare är på isen’. Ett annat ord är tekning, som är bildat till verbet teka, vars ursprung inte alls hade med hockey att göra, utan mer allmänt i spel om vem som ska börja eller slå först. Detta verb har ingen koppling till det engelska face-off.

Många av de ord man måste kunna för att förstå hockeyspråket är ord som används också inom andra idrotter. Ordet utvisning används till exempel i de flesta lagsporter, men varierar lite i betydelse beroende vilken sport det handlar om och vad det innebär att bli utvisad. En utvisning i fotboll innebär att man är avstängd ’resten av matchen’ medan det i hockey oftast innebär avstängning ’i två minuter’.

Till dessa svenska fackord kommer fraserna. Ett exempel på en hockeyfras är producera framåt, som i meningen Härligt också att alla kedjorna fick producera framåt. I allmänspråket kräver ju verbet producera att det finns ’’något som produceras’. Men i hockeysammanhang nämns sällan exakt vad det är som produceras. Oftast handlar det dock om mål, assist eller poäng. Men det kan också handla om skott och skottförsök.

Inom språkvetenskapen brukar detta benämnas objektsutelämning. En ganska vanlig förklaring till utelämnande av objekt är att det är underförstått i sammanhanget. I ishockey är pucken ett typiskt sådant objekt. Det räcker att skriva Ronnie Sundin passade Nicklas Andersson uppe på blå, för att läsaren ska förstå att det var pucken som passades. Här har man också utelämnat både den och linjen: uppe på blå, i stället för uppe på den blå linjen. Vissa grammatiska regler sätts helt enkelt ur spel.

Ett annat exempel på utelämning hittar vi i hockeyfrasen hänga en, som betyder ’göra mål’. I meningen Gött att Sebastian Karlsson fick hänga en är objektets huvudord, kasse, utelämnat. I hockey – liksom i andra idrotter – betyder kasse ’målbur’, och här måste vi alltså förlita oss på hur frasen hänga en brukar användas i hockeysammanhang.

I exemplet Härlig kasse av Ritola, känns som han var het i första matchen så kul att han fick hänga en, syftar frasen hänga en tillbaka på härlig kasse. Och det är vanligtvis ordet kasse som utelämnas i frasen hänga en – men skulle också kunna vara ett annat ord, som straff eller puck. Man kan alltså både hänga en straff och hänga en puck.

Den här utelämningen är intressant, eftersom artikeln en måste vara med i uttrycket. Man kan alltså inte använda verbet helt och hållet utan objekt, som i Gött att Sebastian Karlsson fick hänga. Detta visar att det finns speciella grammatiska krav på hur verbet hänga används i betydelsen ’göra mål’. Samma mönster gäller för verbet sätta, där ett måste vara med: Gött att Sebastian Karlsson fick sätta ett. Här kan man också i vissa fall tala om att göra ett. Det utelämnade substantivet är då oftast mål.

Betydelsen ’göra mål’ hittar vi även i uttryck med verbet måla. Verbet i den här betydelsen är närmast obligatoriskt intransitivt, det vill säga att det alltid saknar objekt: äntligen fick han måla. På det sättet skiljer det sig mot allmänspråkets måla, som ju både kan användas transitivt, det vill säga ta ett objekt, som i måla en vägg, och intransitivt: han målar. I hockeyspråket säger man inte gärna han målar ett mål. Verbet näta – som ju däremot inte har någon motsvarighet i allmänspråket – betyder också ’göra mål’ och används på samma sätt, utan objekt: äntligen fick han näta.

Uttrycket köpa/tjacka korv, används också bildligt i hockey – för att beskriva att en spelare blir ’bortfintad’: Jag har alltid undrat hur det ser ut när en back köper korv mitt under match, nu vet jag det tack vare Johan Franzens mål i natt. Den här idiomatiska frasen används inte bara i hockey, utan är välkänd i flera andra typer av idrottsspråk.

Köpa/tjacka korv används alltid utan artikel. Man säger alltså aldrig att en back köper en korv mitt under en match. Inte heller används bestämd form eller plural: man köper inte korven eller tjackar korvar.

Däremot går det i hockeyspråket att hitta andra verb än köpa eller tjacka i kombination med korv. Man kan också äta/käka korv. Köpa korv och äta korv har dock lite olika betydelse. Den första frasen används alltså typiskt för att beskriva att någon som är på väg åt fel håll, medan den andra beskriver någon som inte är tillräckligt aktiv, som om korvköpandet – bortfintandet – redan är genomfört. Spelarna står nu i lugn och ro och äter, som i meningen Hela FBK står och äter korv där.

I en tredje variant av uttrycket används verbet bjuda, som i meningen Roman Josi bjöd Erik Karlsson på korv med bröd och extra bostongurka i natt. Här skiftar fokus från den som blir bortfintad till den som utför finten. Och den som tar emot får alltså lugnt äta korv. Meningen ger dock prov på att det går att brodera ut de fasta hockeyfraserna ganska rejält med bröd och extra bostongurka. Troligtvis skulle man kunna lägga både mos och räksallad till anrättningen.

Det finns många fler hockeyuttryck som förtjänar en grundlig beskrivning, exempelvis lägga en macka, ’passa pucken’; träff i virket, ’skjuta pucken i stolpen/ribban’; göra en indianare, ’slå en felpassning’ och ta smarta utvisningar, ’ta utvisningar som gynnar det bestraffade laget’. Uttrycket komma till jobbet varje dag beskriver ett karaktärsdrag hos en spelare, och sammansättningar med förledet tvåvägs – tvåvägscenter, tvåvägsback, tvåvägsdemon – betecknar en spelare som är lika bra defensivt som offensivt. Och så vidare.

Vi kan helt enkelt konstatera att det inte enbart råder hockeyfeber, det råder även grammatikfeber.

Joel Olofsson är doktorand i svenska vid Göteborgs universitet.