Gotlänning fick åka med på rövartur

Ordet viking förekommer inte i många runinskrifter – frånsett de ganska talrika exemplen där namnet Viking används. De gånger som substantivet viking uppträder syftar det nästan uteslutande på män från södra Sverige och Danmark som seglat västerut.  

Enligt Nationalencyklopedin var vikingar nordiska sjökrigare eller sjörövare under vikingatiden, cirka 800–1050. Det står också att de som for i österled kallades varjager. Av denna upplysning kan man dra slutsatsen att vikingar seglade västerut.

Många män som har fått runstenar resta till sitt minne har deltagit i färder till främmande länder, både i öster- och i västerled. Det är inte alls ovanligt. Om gotlänningen Hailgi står till exempel följande att läsa på en runsten som påträffades 1988:

Vatgair och Hailgair reste stenen efter Hailgi, sin far. Han hade farit västerut med vikingar.

Det som är märkvärdigt här är påståendet att Hailgi farit västerut med vikingar, inte i viking. Att ligga i viking innebar att vara på krigs- eller härjningståg, det vill säga på vikingafärd. Men eftersom det står att Hailgi for med vikingar, kan man fundera över om det betyder att gotlänningar, till skillnad från fastlandsskandinaver, inte betraktade sig själva som vikingar. Det låg naturligtvis närmast till hands för en gotlänning att bege sig österut. Hade alltså Hailgi, som enda gotlänning, fått följa med en grupp vikingar på en färd som till exempel hade England som mål?

Många män deltog vid 1000-talets mitt i det så kallade Ingvarståget, en omfattande expedition i österled under ledning av skeppshövdingen Ingvar. Om denna färd kan man läsa i Ingvar den vittfarnes saga. Det finns också ett trettiotal runstenar resta till minne av män som följde med Ingvar och dog i fjärran land. På dessa stenar kan man läsa att expeditionsdeltagarna dog österut med Ingvar, och här var det helt klart inte fråga om något jämbördigt förhållande. Gällde detsamma för Hailgi? Hade han fått följa med på en färd i västerled utan att vara fullvärdig medlem i expeditionen?

Stenen i hablingbo är av kalksten och svampformad. Den har alltså samma form som de gotländska bildstenarna. Ytan är släthuggen mellan de ristade figurerna. Det gör att ornamentiken framträder i halvrelief, alltså upphöjd i förhållande till de släthuggna partierna. Eftersom stenmaterialet är kalksten, som vittrar lätt, står stenen nu placerad inne i kyrkans tornkammare.