Bäst om språket är klart från början

Text: Patrik Hadenius

Skyltningen var tvetydig. Jag tolkade den som att man fick parkera, medan parkerings­vakten tolkade den som att det rådde parkeringsförbud. Därför satt det också en lapp på rutan när jag kom tillbaka till bilen. Jag tyckte förstås att jag hade rätt och satte mig för att skriva en … Ja, vad var det jag skulle skriva? Över­klagan? Protest?

Jag blir obekväm när jag hamnar i en ovan skriv­situation. Och än värre är det när brevet ska skickas till en myndighet. Språket blir lätt som en parodi på byråkratprosa: styltigt, opersonligt och otydligt. Meningarna växer, substantiven ökar och ordföljden slår knut på sig själv.

När sedan svaret kommer är det annorlunda. Ofta skriver myndigheter numera både enkelt och klart. Jag förstår att jag har fått avslag och varför.

Svenska myndigheter är världsbäst på detta – att skriva avslag så att man begriper. Det kallas klarspråk, och vi slår oss för bröstet och håller konferenser med inbjudna från hela Europa för att berätta hur exemplariskt det går att skriva.

En sådan konferens hölls i somras i Saltsjöbaden utanför Stockholm. Justitiedepartementet stod som värd och justitieminister
Beatrice Ask inledningstalade. Symtomatiskt nog stod hon ledigt klädd vid ett kafébord och talade på engelska om hur viktigt klarspråksarbetet är. Bland åhörarna satt språkvetare och jurister och nickade instämmande.

Där satt också den nederländska nationella ombudsmannen Alex Brenninkmeijer. Han var lika stolt som vi svenskar. För den nederländska konstitutionen är numera skriven på klarspråk, begriplig för alla läskunniga vuxna. Här ligger Sverige i lä. Lagspråket är långtifrån klart i Sverige.

Men vi har ett allvarligare pro­blem, som vi inte bara delar med Nederländerna utan med alla EU-länder. Det är den svår­genomträngliga och samtidigt fluffiga EU-byråkratiskan.

Dåligt språk som sedan blir ännu sämre när det översätts i medlemsländerna. Flitigt diskuterade konferensen hur man skulle komma till rätta med de dåliga översättningarna.

Men min fråga är mer grundläggande: Varför är EU-språket så dåligt från början?