Alla måste göra sitt för språken

Nu är gränsen nådd. Det tycker nio historiker vid universiteten i Uppsala och Linköping, som nyligen skrev en debattartikel i Upsala Nya Tidning. Enligt undertecknarna har studenterna inte längre tillräckliga kunskaper i svenska. ”Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.”

Som språkvetare reagerar jag reflexmässigt skeptiskt när jag hör seniora akademiker beklaga sig över yngre studenters bristande förmågor. I alla tider har äldre uttryckt att språket förflackas och att de yngre varken lär sig stava eller lyssna i skolan. Det brukar inte stämma.

Men nu anför historikerna internationella undersökningar som stöd för sina iakttagelser. Och det är många olika samtidiga tecken som pekar åt samma negativa håll.

Till och med om larmet skulle visa sig falskt är det faktum att vi tror på det illa nog. Om studenterna möter misstro kommer deras språkliga självsäkerhet och förmåga garanterat att minska.

Det är ett långsiktigt projekt att återupprätta språkstudiernas status. Vi måste också jobba kortsiktigt. Det inbegriper att vi alla, även historielärarna, tar tag i den språkliga missionen. Säg alltså inte bara vad andra måste göra för att öka språkintresset, fundera också över vad du kan göra själv!