Utnyttja styrkan i att foga samman
Boktiteln Madame Bovary behöver jag inte översätta, den är så pass införlivad med svenskan. Den nya polska översättningen heter däremot Pani Bovary. Hur gör jag med undertiteln, Mœurs de province? En fransk fras, löst sammanfogad med den neutrala prepositionen de. I en tidigare svensk översättning, av Bengt Söderbergh, heter det Seder från landsorten.
Mot franskans analytiska metodik, där ordsammansättning är sällsynt, står svenskans outsinliga (syntetiska) potential: ordsammansättningen. I min översättning lyder undertiteln Landsortsseder. Till sammansättningen landsort (med ett foge-s) läggs seder (med ett foge-s till), en sammansättning i tre led. I och med den har ett begrepp blivit befäst, som kan och förväntas analyseras, belysas, prisas, kritiseras … i boken.
Sammansättningar kan se klumpiga ut, orden har liksom skockat sig. Men här finns svenskans prosodi (musikaliska regler) som bestämmer hur sammansättningen ska låta: huvudbetoning på den första leden och bibetoning på den sista: lándsortsséder. Tack vare den våglika betoningen hålls det nya ordet samman, oavsett hur långt det är – órdbildningsproblematík.
Det polska ordet wnuk betyder ’barnbarn’ (son- eller dotterson). Det svenska ordet framstår som praktiskt och liksom primitivt; det går ju också att förlänga: bárnbarnsbárn, eventuellt bárnbarnsbárnbarn.
maciej zaremba skriver i sin reportageserie om skogen i Dagens Nyheter (6 maj 2012): ”Det svenska språkets genius och olycka är lättheten att bilda ord.” Han ger oss ett avskräckande exempel: ”föryngringsyta”.
Ordet skog låter sig sammansättas med ett oändligt antal andra ord. Men vad betyder skogsdöd – skogen dör, man dödar skog, någon dör i skogen? Dessutom uttalas det likadant som skogsstöd. Man får se upp med sammansättningarna.
I polskan, med sju kasus och adjektivavledningar av substantiv, används sällan sammansättning. Jag ser efter hur jag har översatt Wisława Szymborska: piszacą ręka (’skrivande hand’) > ’skrivarhanden’; słonce teraźniejsźe (adjektiv av teraz, ’nu’) > ’nutidssol’; od łez pojednania (genitiv) > ’av försoningstårar’.
Av Witold Gombrowicz skrivarhand finns en språkmaniskt parodisk tokbok, Trans-atlantic, som excellerar i ordfantasier. Här kan svenska sammansättningar komma till pass. Boken har en antipatriotisk tendens: ludzie rodacy (’folk landsmän’) > ’landsmannamänniskor’; bzdurstwa pijane > ’fylletrams’; synczyzna > ’sönerneslandet’ (i stället för ojczyzna, ’fäderneslandet’).
Patrick Chamoiseau, från den franskägda karibiska ön Martinique, väckte häpnad med sin roman Texaco (Goncourtpriset 1991). Han berättar upproriskt och lustfyllt en bosättarhistoria, där Parisfranskan blandas med de koloniserades ”kreoliserade” franska.
Resultatet blev upplyftande, inte alldeles begripligt i Paris (vilket nog var meningen). Men här fanns språkligheter som låg nära svenskan, visade det sig, inte minst en ordsammansättningsfrihet som inte är gängse i finfranskan: Grand-case > ’Storkåken’; Ti-Cirique > ’Lill-Krabban’; blanc-france > ’frankrikevitingar’.
