Talet är alltid med när vi läser

Svarta märken mot en vit bakgrund. Det är vad du just nu ser – och utifrån detta överförs mina tankar till dina tankar. Märkligt! Hur kan det över huvud taget funka?

Daniel T. Willingham är professor i psykologi vid University of Virginia, och inriktad på kognitionsforskning. Hans bok Den läsande hjärnan är en bred redogörelse för vad som händer i skallen när vi läser.

Genomgången startar med ett stycke ur Fjodor Dostojevskijs Brott och straff, som Willingham läser på ett flygplan. På några minuter förflyttas han mentalt till en helt annan, främmande värld.

Steg för steg analyserar han sedan hur vi ser på bokstäverna, orden, meningarna, texten ... Varje steg får liv i ett eget kapitel, och Willingham ger en speciell aspekt av läsandet på just den specifika nivån.

Genom varje kapitel bygger han en växande modell för hur läsningen går till. Samtidigt ger han en exposé över en mängd språkvetenskapliga upptäckter, med hjälp av roliga och livfulla exempel. Vi kan se hur läsnivåerna ger näring åt varandra i loopar.

Att kunna läsa innebär att kunna avkoda skrift i syfte att återskapa tal. Det innebär att talet är ständigt närvarande när vi läser. Och det finns två vägar som vi växlar mellan när vi ser bokstäverna: antingen omvandlar vi dem en i taget till ljud med hjälp av omvandlingsregler – vi ”ljudar” – eller så ser vi stavningen som en bild, och ”hör” ordet mer direkt.

De bägge vägarna leder oavsett vilket fram till ordens betydelser. Dessa knyts ihop till representationer av meningar genom grammatiska regler och bildar stora nätverk av tankar kopplade till olika situationer.

Men Willingham stannar inte vid detta. Han diskuterar också vad som gör att vissa väljer att läsa framför att göra annat, och vad som gör någon till en god läsare. Lärare och föräldrar får bra underlag för hur barn bäst lär sig läsa.

Att låta barnen ljuda, och på så sätt stärka kopplingen mellan bokstäver och ljud, verkar vara ett vinnande koncept. Det menar också den svenska hjärnforskaren Jullia Uddén, som i ett avslutande kapitel ger en beskrivning av vad som händer rent fysiskt i hjärnan när vi avkodar skrift.

Den läsande hjärnanär underhållande, lärorik och skriven med lätt hand. Boken gör mig tacksam över att jag mödosamt har drillats i läsningens komplexa konst.

Maria Arnstad