Pedagogisk guide för skribenter

Universitet och högskolor ska inte bara syssla med utbildning och forskning. Högskolelagen säger att lärosäten även har en tredje uppgift som är att ”samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte och verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer samhället till nytta”.
I praktiken är det ibland sisådär med den saken. Att ägna sig åt folkbildning och populärvetenskap tillmäts ofta låg status. Det är inte heller särskilt meriterande för forskare. Och forskare som ändå brinner för just den tredje uppgiften ser sig inte sällan ifrågasatta ­eller lite lätt kufstämplade av kollegor som hellre jagar forskningsmedel och nästa pinnhål på statusstegen.
Anledningen till att jag börjar fundera över denna obalans inom universitetsvärlden är att jag bläddrar i den nionde upplagan av Skrivboken av Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet. I en lång rad böcker – givna på litteraturlistor i olika ämnen på lärosäten över hela landet – har hon hjälpt studenter och andra att författa akademiska texter. I arton år skrev hon dessutom språkspalter i Svenska Dagbladet där hon diskuterade olika språkriktighetsfrågor. Och hon har forskat om bland annat språkbruk och scen­anvisningar i svensk dramatik.
Genom åren har hon fått flera priser och utmärkelser. Men det där riktigt stora erkännandet som kunskapsspridare har hittills uteblivit. Med tanke på det inflytande Siv Strömquist haft på i ­synnerhet studenters skrivande är det mer än en smula märkligt. Jag kan förstås inte leda det i bevis – men känslan är att det beror på att folkbildning inte anses vara lika fint som forskning.

I Skrivboken visar Siv Strömquist vägen genom allt från textbindning och skiljetecken till disposition och källhänvisningar. Hon redogör för grundläggande skrivregler, diskuterar typografi och förklarar citatteknik. Som guide är hon omsorgsfull, noggrann och pedagogisk.
Skrivboken är snarare en handbok än en kursbok. Visst finns det en slagsida åt det akademiska skrivandet. Men hon tar också upp texttyper som brev, referat, protokoll, cv:n och meritförteckningar.

2023 var något av AI-boomens år. På universitet och högskolor tvingades ­lärare omvärdera hur uppgifter och tentor skulle konstrueras och genomföras när det plötsligt fanns chattrobotar som var så avancerade att studenter ibland inte behövde göra mer än att formulera en vettig prompt för att AI:n skulle leverera välformulerade och välgrundade svar till en hemtenta eller en inlämningsuppgift.
Det enda jag saknar i Skrivboken är Siv Strömquists tankar om hur ­skribenter kan utnyttja generativ AI som hjälp­medel i skrivprocessen. Men det ­kommer säkert i den tionde upplagan.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.