Maten vi äter ger smak åt svenskan

I sitt jultal 2002 fick Carl XVI Gustaf åtskilliga debattörer att sätta köttbullarna i vrångstrupen. Han efterlyste en rättvisare fördelning av jordens resurser – men uppmanade också alla svenskar att ta ansvar för sitt liv: ”Det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte själv bemödar dig om att göra ditt bästa.”

Vid den här tiden fick kungen 40 miljoner kronor om året i apanage. Kritikerna ansåg att det snarare var han som hade munnen full av stekta sparvar. ”Kungen är ju själv född med tre guldskedar i munnen!” var en typisk reaktion signerad en socialdemokratisk politiker.

Vi äter och dricker nästan lika mycket som vi läser, lyssnar, talar och skriver. Därför är det naturligt att mat och dryck färgar av sig i svenskan. I boken Maten i vårt språk samlar Carl Ahlstrand omkring 800 ordspråk, talesätt och uttryck – och alla är på något sätt exempel på att sådant vi stoppar i munnen också påverkar orden som kommer ut ur den.

Uttrycket stekta sparvar flyger in i munnen är till exempel inlånat från tyskan. Carl Ahlstrand berättar att ursprunget är en medeltidssaga om Schlaraffenland, en plats där slöandet är upphöjt till livsstil och där människorna får allt dom önskar utan minsta ansträngning. Invånarna behöver alltså aldrig vara rädda för att gå hungriga. Husen är exempelvis konstruerade av pannkakor. Och om inte det smakar är det bara att öppna munnen så flyger en stekt fågel in i den.

Carl XVI Gustaf påstods alltså vara född med tre guldskedar i munnen. Det traditionella ordspråket, som också Carl Ahlstrand diskuterar, är född med en silversked i munnen. Förmodligen bredde politikern på lite extra för att understryka att just kungen glidit fram i livet på en alldeles egen räkmacka. Författaren spårar det ursprungliga ordspråkets rötter till spanskan – och möjligen nådde det svenskan genom engelskan redan på 1700-talet.

Den här boken innehåller en hel del matnyttigt om svenskans ordskafferi. Maten i vårt språk är dock snarare en bok för förstrött bläddrande än sträckläsning. Genom inledningar, sidospår och tematiska kapitel undviker Carl Ahlstrand att detta blir ett renodlat uppslagsverk. Som läsare hade jag önskat att han hade fläskat på med lite mer brödtext för att ge dom språkliga ramarna kött på benen. Men det kanske bara är jag som är van att få allt på silversked.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.