Flosklerna som fångar och formar tidsandan

När Sveriges Radio förra året sökte en enterprise agile coach var det åtskilliga som reagerade på texten i platsannonsen. Och för somliga utgjorde den en ny rekordnotering på klyschometern: ”Den agila transformationen på Sveriges Radio går in i en ny fas! Nu bygger vi intern förmåga inom coachning och söker därför en strategisk enterprise agile coach som driver vår fortsatta agila transformation framåt, ansvarar för att hålla ihop vad agilt på Sveriges Radio är och leder arbetet med att bygga upp vår interna agila coachningsförmåga.” Ordet agil förekommer 35 gånger i den korta texten. Visst kan det kombinerat med andra trendord som strategisk, transformation och driva uppfattas som floskelbingo. Men det är också en annons med ett underliggande budskap – att den som inte förstår eller bara fnissar inte är rätt person för jobbet.

Floskler är en språklig spegling av samtiden. För vissa är dessa modeord närmast en religion som bara kan uttolkas av ett fåtal invigda. För utomstående är det ofta pretentiös och obegriplig rappakalja – vilket i sin tur tenderar att avfärdas som okunskap eller avundsjuka av floskelpredikarna. På samma sätt som ett visst språkbruk ger status i den egna gruppen är det en effektiv metod för att utestänga oinvigda.

I Svensk floskelordbok samlar journalisten och författaren Fredrik Kullberg hundratals mer eller mindre slitna klyschor från näringslivet, politiken och mediebranschen. Gemensamt för dessa ord är enligt Fredrik Kullberg att dom ”ter sig löjliga genom sin kontrast mellan innehåll och form” samt att målet är ”att skyla över konflikter, dölja maktanspråk, kamouflera okunskap, öka konsumtionen och få budskapet att framstå som märkvärdigare än det oftast är”. När samtiden speglas genom floskler är bilden alltså allt annat än smickrande.

Fredrik Kullbergs ton är ofta lika saklig som ironisk. I ordboken finns också en rad träffsäkra iakttagelser. Han konstaterar till exempel att Arbetsförmedlingen i Platsbanken ibland listar över 7 000 lediga tjänster där den sökande förutsätts brinna för uppgiften – vilket i praktiken ofta innebär drivor av obetalda övertidstimmar – och föreslår lakoniskt utbrändhet som nästa uppslagsord.

Det här är inte en ordbok i den traditionella bemärkelsen. Men den fångar en del av det – för att använda ett ord som är på språkvetarmodet – landskap som kännetecknar tidsandan.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.