Enkelt om barnets svåra väg till språket
Barnet och språket – från skrik och joller till ord och samtal av David Pagmar (Ordfront)
Bild: Istockphoto
Tatis i stället för potatis, pinga i stället för springa, och fofo i stället för fotboll. När barn lär sig tala utvecklas motoriken i rasande takt – men den lilla språkinläraren hinner ändå inte riktigt med när mängder av nya ord försöker ta plats i vokabulären. Stavelser försvinner, konsonantkluster bantas och första stavelsen upprepas. Allt detta är förenklingar som barn tar till när ljuden är lite för svåra. Begripligt är det i regel ändå eftersom sammanhanget hjälper till för den som lyssnar. Och det dröjer inte länge för motoriken och vanan att komma ikapp korrekta uttal av potatis, springa och fotboll.
I boken Barnet och språket beskriver lingvisten David Pagmar barnets språkutveckling. Egentligen börjar den redan i mammas mage. Fostret identifierar talmelodin i det språk som omger mamman. Och detta är inte ett val – utan utvecklingen har i praktiken kommit en bra bit på vägen innan födseln.
När det väl är dags för dom första orden blir det ofta benämningar på familjemedlemmar (mamma, pappa), uttryck för sociala rutiner och särskilda situationer (tittut, namnam, nej, tack, hej) och ljudhärmande ord (vov, mjau, mu, brum). David Pagmar konstaterar att det utifrån föräldrars egna rapporter från hela världen är ungefär samma typer av ord som tillhör dom allra första. Gemensamt är att det tidigaste ordförrådet består av ord med koppling till situationer eller människor som barnet möter regelbundet.
”Stegen från den första tidens skrik och joller till senare ord”
Med rötterna i bland annat egen forskning skildrar han stegen från den första tidens skrik och joller till senare ord som via tvåordsyttranden och övergeneraliseringar (som när ordet häst kan få representera alla fyrbenta djur) så småningom växer ut till samtal. Han går därför också in på frågor som vad språk egentligen är, hur språket är strukturerat och vad som händer när någon typ av språkstörning påverkar utvecklingen.
David Pagmar skriver lika begripligt som entusiastiskt. Även om det är barnets språkutveckling som genomsyrar boken bidrar han också indirekt med mer allmänna perspektiv på språkinlärning och språkets funktion. Därför är Barnet och språket en utmärkt populärvetenskaplig debut som enkelt redogör för processer som i praktiken tillhör det svåraste och märkligaste som finns.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
