Drömmar från skrivandets mörker

Det var i sömnlösheten det började. ­Tvivlen och frågorna kröp inpå Lina Wolff, knackade på medvetandets dörr och krävde lösningar och svar. I drömmen tog hon filosofen och kejsaren Marcus Aurelius hand för en 40 nätter lång vandring genom ­skrivandets mörkersida – en väg kantad av självrannsakan och små tillkortakommanden som i tankarna svällde till monument över egna misslyckanden.

Lina Wolff har etablerat sig som en av Sveriges mest tongivande romanförfattare. Nog finns det inslag av fiktion även i Promenader i natten. Men det är en bok som främst beskriver det som pågår vid sidan om skrivandet. När det i stället är skrivkrampandet som tar makten över drömmarna ställs hon inför den före detta förläggaren som har en port direkt till helvetet, inför tv-intervjun där inte ens sminket kan dölja den egna galenskapen, inför översättandet av Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet som i enlighet med ­titeln aldrig tar slut och inför sig själv i rollen som förläggare som läser ett manus som visar sig handla om Lina Wolffs eget liv och därför utlöser storskalig paranoia.

Det är ganska underhållande, bitvis tankeväckande och genomgående välformulerat. Ändå är ­Promenader i natten mest en elegant klackspark. När läsaren ­vaknar upp utan att några av författarens drömmar dröjer kvar känns det helt enkelt ganska tomt.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.