Värld

Det gemensamma germanska ordet värld är, lite överraskande, ursprungligen ett sammansatt ord, med grundbetydelsen ’mansålder, människans livstid’. Två av fornsvenskans talrika stavningar av detta – nu odelbara – ord, hjälper oss etymologiskt på vägen: värold och verald, liksom nederländskans wereld. Första leden är densamma som ingår i varulv, ’människa i vargskepnad’, och en latinsk ordsläkting är vir, ’man’, som vi känner från viril och virtuos. Andra leden, old, ald, betyder ’ålder, tid’ och är släkt med aldrig, ålder och äldre. Dessa kan alla ytterst föras tillbaka till en indoeuropeisk ordrot: *al-, som betyder ’växa; ge näring åt’.

Man kan kanske undra lite över betydelsegången, från det äldsta ’mansålder, livstid’ till gängse betydelser som ’universum, världsalltet, planeten jorden; människorna’. Det tidsliga har fått stå för det rumsliga, det ställe där jordelivet levs av människorna. Ordgruppen värld, world, wereld, Welt etcetera har betydelsemässigt också i viss mån påverkats av latinets saeculum, ’människosläkte, tidsrymd, tidsförhållanden, timligheten, det jordiska’, och mundus, ’värld, världsallt’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.