Se texten som ett sifferspel

Jag älskar att lösa sudoku. Få tidsfördriv lär vara så totalt uppslukande och avkopplande – omvärlden försvinner och ens uppmärksamhet är helt inriktad på detta enda: att placera in siffror i ett rutnät enligt ett strikt regelsystem som förbjuder vissa upprepningar. Hjärnan ställer in sig på en snävt avgränsad mekanisk funktion där allt den uppfattar är rutor, tecken, positioner. Ord och ordassociationer lyser med sin frånvaro, vilket kan vara nog så skönt för en översättare.

Ändå finns det paralleller mellan sudokulösning och översättning, hur långsökt det än må låta. I vissa faser i översättningsarbetet är det nyttigt att distansera sig från grubblandet över innebörder och syntax och ta på sig sudokuglasögonen. Låta orden förlora sin betydelse och betrakta texten som ett visuellt mönster. För den gemensamma nämnaren är mönsterseende. Bland alla de perspektiv som kan anläggas på en text hör väl detta till de mest torra och tekniska, men det hjälper en att upptäcka pinsamheter i form av fula och oönskade upprepningar som inte har någon motsvarighet i originalet. Sådant som har en förmåga att smyga sig in i en första översättningsversion.

På ett ställe tvingades jag motvilligt byta ut ordet allesammans mot allihop eftersom jag inte kunde ändra på det tillsammans som stod på raden nedanför. Två sammans så nära varandra var inte snyggt, och författaren, Richard Yates, skulle aldrig ha nedlåtit sig till något dylikt, om han nu hade skrivit på svenska.

Ännu osnyggare var följande i hast hopknåpade mening: ”Båda fraserna lät oförlåtligt nedlåtande.” Omöjligt, för att inte säga oförlåtligt, med två låt och ett lät så tätt inpå varandra. Nedlåtande ville jag behålla, men hur variera lät och oförlåtligt? Efter idogt slående i synonymordböcker hittade jag otillbörlig, och slutresultatet blev: ”Båda fraserna hade en otillbörligt nedlåtande klang.”

Lika nödvändigt är det förstås att i möjligaste mån bevara de upprepningar i originalet som verkar medvetna. Jag säger ”verkar”, för till skillnad från översättare kan författare skriva hur omedvetet som helst. Men i alla litterära texter finns återkommande ord och fraser som utgör en sorts nyckelbegrepp. Hos Joyce Carol Oates till exempel skin, flesh, bones, soul, spirit, confused, hos Richard Yates darkness och gesture. Och hos Raymond Carver kan de mest banala formuleringar upprepas tills effekten närmar sig det surrealistiska.

Vilka ord är viktigast? Går det att översätta dem med samma ord på alla de ställen där de förekommer, och om inte – kan man lägga in dem någon annanstans och riskera att balansen rubbas? Det gäller att vara observant på varje detalj och på hur enskildheterna förhåller sig till varandra och till helheten. Se hela mönstret. Så att rätt ord hamnar på någorlunda rätt plats.

Kerstin Gustafsson är översättare från engelska till svenska.