Ordet egen går sin egna väg
Pronomenet egen har en särställning. Därför spelar vissa också på sitt egna piano.
Kan inte folk skilja på singular och plural längre? Jag har fått frågan ett antal gånger bara under hösten, och alltid handlar det om samma ord: egna. Varför säger folk ”min egna märkpenna” när det ska vara ”min egen”? Har de helt tappat språkkänslan?
Egen är ett pronomen, som används ungefär som ett adjektiv. Precis som adjektiv kongruensböjs det. Det ändrar alltså form beroende på om substantivet (till exempel piano eller trädgård) är ett en-ord, ett-ord eller står i plural.
- ett fint piano – ett eget piano
- en fin trädgård – en egen trädgård
- fina grejer – egna grejer
En, ett och plural. Inga konstigheter. Förrän man kommer till bestämd form!
De flesta svensktalande vet att substantiv kan ha bestämd form. Piano blir pianot, trädgård blir trädgården. Men även adjektiv böjs i bestämd form, och får då vanligtvis ett -a i slutet. Se här:
- Det fina pianot
- Den fina trädgården
Här följer även egen med, och får ett -a på slutet:
- Det egna pianot
- Den egna trädgården
Men det blir värre! Adjektiv i bestämd form används även i vissa fraser där substantivet har obestämd form! Det händer efter possessiva pronomen och genitiver, till exempel min, din, hennes, puckelns – och även efter vissa andra ord, som denna, detta, nästa och samma.
- Mitt fina piano
I just dessa fraser med possessiva pronomen eller genitiver, där adjektivet ska få bestämd form och substantivet obestämd, har vi beslutat att ordet egen inte ska följa adjektivets böjningsmönster. Vi skriver alltså:
- Mitt fina piano
- Mitt eget piano
Endast i dessa fall bryter egen mot gängse regler för adjektiv, och det är där många omedvetet låter egen böjas som de skulle ha böjt adjektivet. Det är egentligen underligt att egen har en sådan särställning, och en gång i tiden har faktiskt rekommendationen varit den motsatta! Se här vad Samuel Columbus skriver i En Swensk Ordeskötsel (1680): ”’Sweijes egit gagn ok bästa angående’, så är bruket; men skrijf likwäl: ’Sweijes egne gagn ok bästa’”.
Med andra ord: Den som använder egna i stället för egen följer i högsta grad sin språkkänsla – den språkkänsla som säger att egen böjs som ett adjektiv. Det må vara fel enligt nutida riktlinjer. Det må svida i någon annans öron. Men det är språkkänsla, och den som gör det har inte blandat ihop singular med plural. Jag hoppas att denna information kan vara till lättnad för den som är orolig för att vi är på väg att tappa känslan för numerus.
Tilläggas kan att egen också kan vara ett adjektiv, som betyder ’annorlunda’ eller ’egenartad’ och som kanske framför allt används när man talar om personlighet, som i meningen hon är allt lite egen.
Då böjs självklart ordet som ett adjektiv (eftersom det är ett adjektiv) och mitt egna piano betyder då ungefär ’mitt piano med en rätt speciell personlighet’.
