Låt oss låna – men tala svenska!

Inför morgondagens benchmarking vill jag att hela teamet gör en cost benefit-analys och brainstormar om tänkbara startups inför en väntad boom inom life science. Ja ni känner igen stilen, eller hur? Fenomenet är urgammalt, men svenskan fylls hela tiden på med nya engelskdoftande importer. Så, what’s the problem?

Jag är inte så indignerad som en och annan kanske förväntar sig. Även om det drösar av anglicismer i svenskan som känns slappa och inte sällan irriterande, så kan jag inte förneka att många engelska ord tillför något – även när det finns genomtänkta förslag på svenska översättningar. Låt mig förklara hur jag tänker.

Mindre tilldragande egenheter i ansiktet, som blemmor och rodnader, kan trollas bort med en concealer. Språkvården föreslår det svenska ordet täckkräm, men jag gissar att en övergång till det är mer eller mindre utsiktslöst. Kanske ordet concealer inte bara rättar till det som vi inte uppskattar i vårt utseende, utan det döljer också lite vad produkten faktiskt handlar om. Det engelska ordet rymmer möjligen mindre av otäcka associationer än täckkräm eller täckstift.

Också catering har kommit för att stanna, tror jag. De svenska alternativen färdigmat och matleverans är inte alls oävna, men de täcker inte hela innebörden.

En poäng med att bejaka engelska lånord är ofta att det tillkommer en betydelse som inte finns i den svenska varianten. Eller motsatsen: att det på engelska blir mer specifikt och avgränsat, och därför lättare att förstå. Ett exempel är ordet research, som oftast betyder att en redaktionell medarbetare samlar in uppgifter, bakgrund, uttalanden och tidigare händelser för att lägga grunden för ett samtal eller en intervju. Visst kan man säga efterforskning eller faktaletande, men då saknas den där konnotationen som säger oss att det handlar om att göra förberedelser för något medialt, eller kanske inför en diskussion vid en konferens.

Samma sak med tv-serier i reality-genren. När det gäller hur de ska benämnas så vinner man inte mycket på att kalla det verklighets-tv, realitets-såpa eller liknande. Tydligheten ökar om vi förstår att nästa punkt är ett realityprogram med exempelvis präster i de bärande rollerna.

Däremot blir det svårsmält om det engelska uttalet förs så långt att det framstår som att talaren övergår till att tala ett främmande språk mitt i en svensk mening. Den muntliga klädedräkten fungerar som bäst om den som talar närmar sig engelskans uttal men inte går hela vägen. För ett tag sedan hörde jag en tv-programledare tala om regeringens press briefing och journalisten formade r-ljuden i både press och briefing så att min lyssnarhjärna inte längre befann sig på svensk mark. Jag tappade uppmärksamheten för flera sekunder framåt. Inte så lyckat.

Så låt oss fortsätta tala och skriva svenska, även när vi har välkomnat lånord från engelskan. Däremot hoppas jag att vi kan bromsa ordet atlets plågsamma framfart. Okej om vi talar om en kroppsbyggare – men en idrottare kan ha vilken design som helst. Det är en no-brainer.