Krönikor

Låt inte svenskan förlora

Text: Anders Svensson

Publicerad 2018-05-08

Det är turbulent i Språksverige just nu. Stormen kring Svenska Akademien har knappast undgått någon. Tystare har det varit om beslutet att lägga ner Terminologicentrum, TNC. I bägge fallen handlar det om institutioner som har haft – och har – avgörande roller i att beskriva och forma dagens svenska.

I kritiken mot Svenska Akademien finns på sina håll en viss skadeglädje. Åtskilliga debattörer har anklagat den och dess ledamöter för slutenhet, självgodhet och bristande verklighetsförankring. Inget ursäktar de oegentligheter som har uppdagats. Men det är viktigt att komma ihåg att Svenska Akademien är mer än Nobelpris och middagar på Den gyldene freden. Att det svenska språkets grammatik och ordförråd är så väl beskrivna är till stor del Akademiens förtjänst.

I takt med att de privata utgivarna av ordböcker har försvunnit en efter en har Svenska Akademiens betydelse för det svenska språket ökat. Även om det uppenbart finns synsätt inom Akademien som behöver förändras, finns också ett viktigt arbete som måste få fortsätta. Det gäller inte minst arbetet med Svenska Akademiens ordbok, det monumentala verk som beskriver svenskt skriftspråk från 1521 och framåt. De sista banden väntas bli klara inom de närmaste åren.

Att TNC:s dagar är räknade blev uppenbart när regeringen förra året valde att flytta ansvaret för terminologiarbetet till Institutet för språk och folkminnen. Utan några statliga bidrag till TNC fanns det, enligt den bolagsstämma som hölls i februari i år, inga förutsättningar för att driva verksamheten vidare. Nedläggningen sker formellt vid årsskiftet. Då går en 77-årig epok i graven.

Ända sedan starten 1941 har TNC jobbat med att mejsla ut ett begripligt och enhetligt fackspråk. I praktiken har TNC fungerat som en brygga mellan fack- och allmänspråk. När stafettpinnen går vidare till Institutet för språk och folkminnen är det ett tungt ansvar som läggs på myndighetens axlar.