Lärda ord
Engelskan påverkar svenskan med nya ord. Det vet vi: sitcom, hajpad, trigga, event. Men den viktigaste påverkan på ordförrådet är en annan: en stilförskjutning. Svenska ord från 1400-talet ersätts av svenska ord från 1600- och 1700-talet.
För att bevisa det börjar jag med två synonyma meningar på utredarsvenska, abstrakta och tråkiga men inte felaktiga.
1. Denna förhärskande ställning har fått avsedd verkan: varaktiga förbindelser har upprättats.
2. Denna dominerande position har fått avsedd effekt: stabila relationer har etablerats.
Vilken version är bäst? Svaret beror kanske på den utredare man vill vara. Hovrättsrådet väljer den första meningen, den smarta ekonomen den andra.
Något förenklat finns det två grupper av abstrakta, mer eller mindre lärda ord i svenskan. Den ena kan man kalla den tyska gruppen. Ord som förmåga, förbindelse, rättfärdiga och varaktig lånades in i slutet av medeltiden från plattyskan i norra Tyskland. Det finns också yngre tysklån: inställning är en översättning av Einstellung från början av 1900-talet. Fast det låter äldre. Orden känns inhemska, och de skiljer sig mycket lite från dem som har utvecklats direkt från fornsvenskan som verkan eller upprätta.
Den andra gruppen benämns lämpligen den latinska, efter ordens ursprung. Till svenskan har de ibland kommit genom direkt övertagande, legitimera, konsekvens, men oftare via franskan eller tyskan på 1600- och 1700-talet: kompetens, relation, etablera, attityd. Ursprunget kan vara knepigt; inte sällan övertas de från båda språken ungefär samtidigt.
I dag får 1600- och 1700-talsorden allt större utrymme på bekostnad av 1400-talsorden. Det har jag siffror på; de finns i tabellen här till höger.
Som mycken annan språkstatistik bygger den på sökningar i Språkbanken (spraakbanken.gu.se), och den ska läsas så här:
Längst till vänster står två någorlunda synonyma ord på varje rad. Siffrorna i de tre följande kolumnerna talar om hur mycket vanligare det första ordet i ordparen är. Siffran 1 betyder att orden är lika vanliga. Jag har undersökt tre olika textgrupper: äldre svenska romaner, från Carl Jonas Love Almqvist (1830-tal) till Karin Boye (1930-tal), romaner från 1970-talet och morgontidningsspråk från 1998, som någorlunda speglar dagens tidningsspråk.
Man ser alltså att verkan är tio gånger vanligare än effekt i gamla romaner, 1,3 gånger vanligare i 1970-talsromaner men nästan en femtedel så vanligt i modernt tidningsspråk. Upprätta är fem gånger så vanligt som etablera i äldre skönlitteratur, dubbelt så vanligt i nyare och hälften så vanligt i tidningsspråk.
Följd-konsekvens och särskilt inställning-attityd avviker, konstigt nog. Min enda förklaring är att de franska lånorden konsekvens och attityd hade en stark ställning för hundra år sedan.
Varför tar latinska och franska lånord över från ursprungliga tyska? Engelskt inflytande, så klart. Många vill gärna leverera denna patentförklaring inför varje språkförändring, och jag brukar ofta säga emot, men inte denna gång. De latinska orden finns också i engelskan, och därmed blir de starkare i svenskan.
Den dubbla uppsättningen abstrakta ord ger oss goda möjligheter att markera identitet med ordval. Fruktar du att framstå som bullshitpratande managementkonsult? Byt reducera mot förminska, respons mot gensvar och konfrontation mot sammanstötning! Eller är du räddast av allt för att framstå som förstelnad byråkrat? Ersätt förhåller sig till, förbruka och storlek med relaterar till, konsumera och dimension!
Allmän lärdom av denna stilövning? Man måste alltid rättfärdiga sin ställning språkligt. Nej, nu vill jag vara modern: man måste alltid legitimera sin position lingvistiskt.
