Häst

Häst är ett gemensamt nordiskt ord, som i äldsta tid bör ha låtit ungefär ha(n)histar. Man tror att grundbetydelsen kan ha varit ’den som springer bäst, snabbast’ eller ’betäckare’. Detta samgermanska ord har en dubblett: det etymologiskt identiska hingst, som de nordiska språken har lånat in från tyskan. Ett annat germanskt häst-ord är horse, hors (som i Horsfjärden), [gotlands]russ, Roß, Rössel. Kanske hör det till en indoeuropeisk ordgrupp med betydelsen ’springa’ och är släkt med latinets currere, ’löpa’, och keltiska carros, ’kärra, transportvagn’. Eller också ligger ett asiatiskt vandringsord i botten. Tyskans och nederländskans normalord är Pferd respektive paard, som kommer från ett medeltidslatinskt och keltiskt paraveredus, ’posthäst’, som också lever kvar i franska palefroi, ’paradhäst’. Slutligen ska nämnas marha, ’hingst, häst’. Det är grundord till märr, ’honhäst’, och ingår som förled i marskalk med ursprungsbetydelsen ’hästdräng, stallknekt’ och i dubblettformen marschall, ’festfackla, -bloss’, som anses vara bildlig användning av marskalk i betydelsen ’funktionär vid högtidlighet’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.