En tro på ordets kraft

Ordet vandalism, ’hänsynslös förstörelse; ödeläggelseraseri’ finns belagt i svenskan sedan 1796, men har aldrig varit så frekvent i massmedierna som under det senaste årtiondet.

Det tycks ha myntats av den franske abbén Grégoire, själv republikan, som 1794 skrev tre rapporter till nationalkonventet om vissa revolutionärers ”vandalisme”, hur de utrotade konst och vetenskap, förstörde monument med mera. I sina memoarer berättar Grégoire att han skapade ordet vandalisme för att döda företeelsen: ”Je créai le mot pour tuer la chose.”

Att han valde just namnet på den östgermanska folkstammen vandalerna beror på att de länge ansågs ha plundrat och ödelagt Rom år 455 och att de därefter hade mycket dåligt rykte i historieskrivningen. Voltaire hade 1732 använt vandale om råa, brutala förstörare. Numera anses vandalerna inte ha varit särskilt mycket värre eller hänsynslösare än andra dåtida folk.

Deras namn lever förresten kvar i det spanska regionnamnet Andalucía (på latin: Vandalitia).

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.