En bitter upptäckt

I Mo Yans roman Det röda fältet finns en scen där en av personerna böjer sig ner och plockar en liten växt som, rakt översatt från kinesiska, har namnet ’bitterörtsblomma’.

Vad är det för en planta? När man söker på det kinesiska namnet hittar man en hänvisning till en uråldrig bok om kinesiska läkeväxter. Där talas om något som kallas ’hjärtekrossarblomman’, och som kan syfta på olika plantor: dels en mytisk växt som gör människor outsägligt sorgsna, dels en växt som tillhör tibastsläktet, men som inte heller har något svenskt namn.

Tibastväxten har däremot flera kinesiska namn. Bland annat kallas den motsvarande ’varggift’, ’aprot’, ’bergssökartiger’, ’bergsrättika’, ’doftnäve’ och lite annat smått och gott, beroende på var i Kina man hittar den. Men tibastväxten finns på grässtäpper i Inre Mongoliet och Tibet, och den här romanen utspelar sig i provinsen Shandong.

Om man söker vidare hittar man en annan möjlig växt. Den heter bitterört (utan blomma). Svenskt namn saknas även här, men den har ett latinskt – Vallisneria natans – som gör att man enkelt kan hitta mer information om den.

Den här plantan verkar finnas i ”rätt” del av Kina – men nej, den är en dybladsväxt, en vattenlevande växt, som knappast kan växa där scenen tilldrar sig. Dessutom har den inga vackra gula blommor, som i romanen.

I det här fallet räddades jag av att författaren hade valt blomman just på grund av dess namn, för att den symboliserar något bittert och sorgligt. I sådana fall är det oftast bättre att översätta det kinesiska namnet rakt av än att använda det namn som växten faktiskt har på svenska och som kanske inte alls ger samma associationer. Bitterörtsblomman fick helt enkelt heta bitterörtsblomma.

Men tänk om den ändå hade varit en dybladsväxt som inte hade valts på grund av namnets symboliska betydelse. Skulle jag då ha kallat den Vallisneria natans? Nej, förmodligen inte. Det skulle verka lite väl underligt om några bönder på den kinesiska landsbygden började svänga sig med latinska växtnamn när de talade med varandra. Den sortens översättning fungerar helt enkelt inte.

Även om en växt har ett svenskt namn är det inte heller alltid som det går att använda detta. Ta till exempel en annan fin liten blomma: ölandstoken. Jo, den finns faktiskt i Kina också – den är till och med den tibetanska huvudstaden Lhasas egen blomma. Men inte kan två tibetaner som talar med varandra om den här lilla busken i en roman använda namnet ölandstok. Sannolikheten att de ens skulle känna till att det finns en ö med namnet Öland är tämligen liten. Så den dagen ölandstoken dyker upp i en text som jag översätter, kommer även den att få behålla sitt vackra kinesiska namn: gyllendagg.

Anna Gustafsson Chen är översättare från kinesiska till svenska.