Det precisa äktenskapsförordet – drama i en akt
– Vad håller du på med? undrar han när hon reser sig från matbordet och för fjortonde gången drar ett streck på det papper som hon fäst på kylskåpsdörren.
– Jag för statistik, svarar hon. Du har precis sagt ordet precis fem gånger på mindre än en kvart. Det är som om folk har glömt bort ordet ja och i stället övergått till detta precis.
– Påstår du att jag säger precis i stället för ja?
Hon vänder sig om och tittar på honom med ögonbrynen långt upp i pannan.
– Pre … Ja, det gör du. Du säger aldrig ja nu för tiden. Detta precis går mig på nerverna.
– Spelar roll, då?
– Ja, det spelar roll. Vi som är äldre bör värna vårt språk och inte falla in i någon modern ungdomsjargong!
Han betraktar henne en lång stund över glasögonens kant.
– Ska du säga, som säger typ.
– Vad då typ?
– Tja, om jag frågar dig om du menar att vi ska äta klockan ett, så svarar du: typ.
– Det låter ju inte klokt.
– Precis!
Hon ritar ännu ett snedstreck på papperet.
– Dessutom svär du, säger han till hennes rygg. Som en borstbindare.
– Har du någonsin träffat en borstbindare? frågar hon.
Utan att invänta svar fortsätter hon: Knappast. Hur vet du att en borstbindare svär mer än andra?
– Att svära som en borstbindare är ett talesätt!
– Ha! Talesätt. Det är en klyscha! Sådana strör du omkring dig. Vet du vad du svarar när någon frågar hur du mår?
Han lägger pannan i djupa veck.
– Jo, du har två varianter. Mår du dåligt svarar du: ”Man får inte klaga.” Och mår du bra: ”Tack, jag mår som en prins!” Och du ska vara republikan! Förresten svär jag inte särskilt mycket. Möjligen saltar jag mitt språk en aning.
– Och pepprar rätt så häftigt, lägger han till mellan hostningarna och sväljer ett helt glas mjölk i ett enda drag.
Hon återvänder till potatisen och den välkryddade fläskfilén.
– Nu tycker jag att vi låter maten tysta mun och sätter punkt för den här diskussionen, tillägger hon för husfridens skull.
– Sjukt bra förslag, muttrar han.
– Precis! svarar hon och reser sig för att ta hand om disken.
