WHAT?! Så färgas svenskan av engelskan

”Svengelskan kan bli rena grekiskan. Använd svenska.” ”Vad gör en trainee? Använd svenska.” ”Det är bättre med svenska. Det förstår ju var och en.” Så stod det på några av de klistermärken som skickades ut tillsammans med Svenska språknämndens tidskrift Språkvård 1987.

Kampanjen vittnar om den allmänna oron över engelskans inflytande på svenskan, som på 1980-talet fick fäste även bland språkvetare. Till en början handlade diskussionerna mest om engelska lånord, men snart uppstod farhågor om att engelskan skulle konkurrera ut hela det svenska språket.

Inför Sveriges inträde i EU 1995 varnade till exempel Svenska språknämndens ordförande Ulf Teleman för att det skulle uppstå en ny engelsktalande elit inom politik, näringsliv, vetenskap och kultur, medan nationalspråken skulle bli ”stugsittarnas och dammplaskarnas tungomål”.

Hotbilden beskrevs ofta som en fara för domänförluster. Det innebar att engelskan först skulle tränga ut svenskan på de områden där det internationella inflytandet var som störst, vilket i sin tur ansågs bereda vägen för ett regelrätt språkbyte till engelska i Sverige.

Hittills har de flesta farhågorna kommit på skam, men på ett område tycks de faktiskt vara på väg att slå in: i dag skrivs mer än 90 procent av alla avhandlingar och vetenskapliga artiklar i Sverige på engelska. Detta enligt rapporten Språkval och internationalisering – svenskans och engelskans roll inom forskning och högre utbildning, som har publicerats av Språkrådet, som är Svenska språknämndens efterföljare.

Rapporten visar att engelskan nu har seglat förbi svenskan även inom humaniora, som länge var svenska språkets sista bastion i vetenskapliga sammanhang. Samtidigt har engelskan blivit det vanligaste språket i undervisning på avancerad nivå och förmodligen även i studenternas kurslitteratur.

Ryktet om svenskans död är ändå betydligt överdrivet, menar sociolingvisten Linus Salö. Han är docent vid Centrum för tvåspråkighetsforskning på Stockholms universitet, och forskar om språkliga förhållanden inom forskning och högre utbildning:

– Även om alla artiklar på ett visst område skrivs på engelska, så betyder det inte att svenskan inte används på det området. Siffrorna i statistiken visar slutresultaten av långa processer av vetenskapligt arbete, där många fortfarande kommunicerar med varandra på svenska.

I en studie av språket hos svenska fysiker – som länge har verkat på ett vetenskapligt fält som totalt domineras av engelskan – har han visat att det trots allt finns en funktionell fysikersvenska som frodas i samtal, mejlväxlingar, mötesanteckningar och på webbsidor.

– När svensktalande rymdfysiker träffas sitter de inte och pratar engelska med varandra. Vad jag kan se har de populära beskrivningarna av forskare som inte klarar av att prata om sina ämnen på svenska inte någon bäring i verkligheten. Problemet med fysikersvenskan är att det saknas arenor där den kan framställas så att den syns.

Linus Salö framhåller också att det är svårt att tala om förluster av domäner som man aldrig har haft. Även i början av 1900-talet, när svenskan hade sin senaste storhetstid inom flera vetenskaper, skrevs mindre än hälften av alla svenska avhandlingar i fysik på svenska. Och det är bara en historisk parentes i en språkmiljö som har dominerats av latin, franska, tyska och engelska.

Dessutom har själva begreppet domänförlust blivit alltmer ifrågasatt, både som en teori om hur språk dör och som en relevant beskrivning av svenska förhållanden. Själv tror Linus Salö att risken är liten för att vi ska få se engelsktalande eliter som avskärmar sig från resten av samhället.

– Det är som den gamla reklamen ”jag är inte bara tandläkare, jag är mamma också”; folk är inte bara forskare på Karolinska institutet, de är också medlemmar i Brommapojkarnas fotbollslag och sitter med i bostadsrättsföreningen. En människa deltar i många olika sammanhang och det finns en språklig överföring mellan dessa sammanhang.

Utanför vetenskapen finns det ännu färre tecken på att svenskan skulle riskera att försvinna. Det menar Susanna Karlsson, docent i svenska vid Göteborgs universitet. Hon har särskilt intresserat sig för hur vi kan veta om svenskan är hotad eller inte, och pekar på de kriterier som brukar användas i sådana sammanhang: antalet talare, i vilken grad föräldrar överför språket till sina barn, vilka institutionella stödstrukturer som finns och om det finns litteratur, medier och skolundervisning på språket.

– Ur det perspektivet har svenskan ett informellt och formellt skydd som är väldigt starkt. Svenskan är ett av världens mest ingående beskrivna språk och det finns en stark stavnings- och standardspråksnorm. Sådana saker skyddar ett språk, säger hon.

Däremot tycker hon att kontakten med engelskan ger upphov till många spännande fenomen i svenskan. Själv undersöker hon och hennes kolleger för närvarande hur svenskar använder engelska uttryck som what the fuck, what the eller bara what i ett samtal som i övrigt främst är på svenska.

En intressant iakttagelse är att uttalet av de engelska orden anpassas till svenskan – men bara lite, så att det fortfarande är begripligt för en engelsktalande. En annan iakttagelse är att alla engelska betydelser inte följer med in i svenskan och att orden tenderar att användas i ett snävare sammanhang.

– Någon som talar svenska säger inte ”what ska vi äta till middag” eller ”jag tänkte fråga what du ska ha för kläder på dig i morgon”. Det är också lägre risk för att hitta ordet i en ledare i Svenska Dagbladet än på Twitter. Man kan sätta upp en hypotes om att ju mer formell och ju mindre dialogisk en text är, desto lägre är sannolikheten för sådana lån.

I dag är den typen av lån väldigt vanliga: ord som yes och sorry används så mycket att de till och med har kommit in i Svenska Akademiens ordböcker. Susanna Karlsson tror att en förklaring till deras popularitet – särskilt bland ungdomar – helt enkelt är att de är nya i svenskan.

– Varje generation har behov av att markera att de är den nya generationen som har koll, och en sak som ingår i det är att förnya språket. Nu har vi en uppväxande generation som exponeras mer för engelska än någon tidigare. Därför hämtas fler nya ord än tidigare därifrån.

Men barnens och ungdomarnas användning av engelska begränsar sig inte till enstaka fraser och ord. I vintras slog lärare på sociala medier larm om att elever med svenska som förstaspråk i allt högre grad väljer att prata med varandra på engelska – ibland ända ner i förskoleåldern.

Fenomenet har beskrivits av utbildningsvetaren Alastair Henry vid Högskolan väst, som i intervjuer med svenska niondeklassare visade att dessa konsumerade så mycket musik och filmer på engelska att de uppfattade språket som ”ett andra modersmål”.

Identifikationen med engelskan var så stark att ungdomarna ofta gjorde lektionsanteckningar, pratade för sig själva och förde inre monologer på engelska. I intervjuerna uppgav de att de tyckte att engelskan verkade ”neutral” och ”grown up”, medan svenskan lät ”töntig” och ”konstig”.

Etnologen Thomas O’Dell vid Lunds universitet har forskat om amerikaniseringsprocesser i Sverige. Han tycker att det låter som att barnen utför ett slags lek med identiteter. Och han tror att synen på engelskan som coolare än svenskan framför allt är en konsekvens av den engelskspråkiga populärkulturens dominans – inte minst inom datorspelsindustrin.

Liknande trender går att se över stora delar av världen – och det är enligt Thomas O’Dell svårt att säga om de är mer uttalade i Sverige än någon annanstans. Han menar att grunden lades efter andra världskriget när det flödade in framgångssagor från USA i filmer, tidningar och radio.

– USA kom att stå för en viss typ av internationalisering, frihet och konsumtionsmöjligheter som människor i dag kanske är mer kritiska mot. Men vi är inte alltid så logiska som vi tror. I ena stunden kan vi vara kritiska mot USA, för att i nästa stund kläcka ur oss en fras ur en amerikansk film – utan att reflektera över kopplingen, säger han.

Själv tycker han att det mest intressanta med amerikaniseringen är hur den bidrar till att skapa nya former av svenskhet. Genom raggarkulturen fick amerikanska bilar en helt annan betydelse i Sverige än i USA – och han menar att vi bör tänka likadant om språket.

– Engelsktalande använder inte ordet nice på samma sätt som svenska ungdomar. På svenska har det kommit att betyda att något är lite häftigt, medan det för mig som amerikan bara betyder ’det var okej’. Det blir en försvenskning av engelskan som är intressant.

Det engelska uppfattas dock inte alltid som positivt. I en krönika i Dagens Nyheter i julas ondgjorde sig till exempel journalisten Nathan Shachar över ogenerade anglicismer av typen ”vi söker en strategisk enterprise agile coach som driver vår fortsatta agila transformation framåt”, som han såg som ett uttryck för en långt framskriden kulturell underkastelse.

Thomas O’Dell tror att människors irritation över engelskan ofta bottnar i en känsla av att en del av deras kultur håller på att försvinna – något som inte blir bättre av att engelskan kan förknippas med föga smickrande bilder av USA, som ytlighet, kulturlöshet och slöseri. Men motståndet kan också handla om makt och inflytande.

– På internationellt inriktade arbetsplatser kan det bli en maktkamp om vilket språk som ska användas. Då framstår inte engelskan som lika häftig längre, utan det blir en fråga om inkludering och exkludering. Folk känner sig kränkta: ”Nu vill jag tala svenska, det är mitt språk!”

Susanna Karlsson tror att det också förekommer en inlärd irritation över engelskan, som tidvis har närts av språkvården. Hon menar att språkvårdare under vissa perioder systematiskt har tagit avstånd från allt engelskt och hellre har rekommenderat hemmasnickrade svenska ord, som inte har haft fäste i språkbruket, än befintliga engelska lån.

– Om vi lär oss att det är dåligt med anglicismer så kommer vi också att bli uppmärksamma på dem i andras språk. Det är ungefär som om jag alltid har fått höra att man inte ska svära – och så kommer du här och svär! Ska det vara så? Man blir en vän av ordning.

språkvården kunde till och med argumentera mot användning av engelskt s-plural i svenskan – och avråda från former som designers och containers – samtidigt som de argumenterade för att ordet paparazzo skulle heta paparazzi i plural eftersom det böjs så i italienskan.

– Olika språk får olika licens eftersom vi förknippar dem med olika saker. Italienskan känns inte lika hotande som engelskan, utan den är lite charmig med mat, vin och svartvit film. Om man vet att paparazzo heter paparazzi i plural så kanske man till och med framstår som lite bildad, säger Susanna Karlsson.

I grunden vet vi ändå ganska lite om hur svensktalande uppfattar engelskans framfart i dag. Den senaste större undersökningen gjordes i början av 2000-talet inom ramen för Importordsprojektet, som jämförde attityder till och användning av lånord i de nordiska länderna.

Resultaten visade att de flesta svenskar hade en ganska avslappnad inställning till ämnet: om orden var engelska eller inte spelade inte så stor roll; det viktigaste var att det gick att göra sig förstådd. Sverige stack inte heller ut i ett nordiskt perspektiv, utan svenskarna befann sig någonstans mellan konservativa islänningar och liberala danskar.

Men om man skrapade på ytan så kom det fram starkare åsikter. Det säger Catharina Nyström Höög, som var med och genomförde projektet och i dag är professor i svenska vid Stockholms universitet.

– Flera av dem som uppgav att de inte hade något emot engelska ord reagerade ändå när dessa användes om leksaker för barn eller i kyrkan. Och om vi hade frågat om SVT:s julvärd skulle prata engelska, så föreställer jag mig att folk hade sagt att vi var tokiga i huvudet.

Sedan dess har engelskans inflytande ökat ytterligare, samtidigt som det finns en betydligt större medvetenhet om att Sverige är ett flerspråkigt land. Därför tror Catharina Nyström Höög att svaren skulle bli annorlunda om samma undersökning gjordes i dag.

– Man kan tänka sig två reaktioner. Den ena är att om vi nu har fler än 200 språk i Sverige, vore det inte bättre om alla talade engelska? Den andra är motsatsen: Nu är måttet rågat – hur ska svenskan kunna finnas kvar om vi inte tar strid för den? Men vi vet inte hur det ser ut.

Under samma period verkar språkvetarnas intresse för engelskans inflytande ha minskat. Catharina Nyström Höög tror att det beror på att frågan har förlorat sitt nyhetsvärde, samtidigt som andra frågor om flerspråkighet har hamnat högre på agendan. Men hon menar också att ämnet kan vara förknippat med en purismstämpel – eller i värsta fall rasismstämpel – som det är känsligt att komma i beröring med.

– Om man vill forska om sådana frågor skulle man verkligen behöva hitta en vinkel som inte öppnar för språklig purism. Ingen seriös språkforskare vill att vi ska bevara svenskan utan förändringar.

En vanlig uppfattning är att det inte är något speciellt med påverkan från engelskan, utan att svenskan alltid har förändrats under påverkan från andra språk. Men Catharina Nyström Höög menar ändå att det finns flera saker som skiljer dagens situation från tidigare lånordsvågor.

En skillnad är att en stor del av befolkningen har en väldigt god förståelse för engelska, vilket underlättar lån av hela fraser och förkortningar. Det skulle enligt Catharina Nyström Höög även kunna öppna för fler grammatiska influenser än s-plural. En annan skillnad är att inflödet av engelska ord sker på alla nivåer i samhället.

– I tidigare lånordsvågor har man kunnat peka ut vilka samhällssektorer lånorden kommer från. Engelskan tränger in i väldigt många domäner, från akademin till gatuslang på tv. Det är ett nytt fenomen som har att göra med globalisering och mediekanaler.

För Linus Salö handlar de mest intressanta frågorna om vilka kunskapsproblem engelskans inflytande kan ställa till med. Hur påverkas till exempel beslutsunderlaget för svenska politiker när alla forskningsresultat publiceras i engelskspråkiga artiklar?

– I statliga utredningar finns inte särskilt många sådana artiklar i referenslistorna. Jag tror att vi skulle behöva incitament för andra publiceringsstrategier som inte bara riktar sig till forskarkolleger, utan till allmänheten och beslutsfattare.

Linus Salö menar också att många universitetslärare tvingas välja mellan förenklade och föråldrade kursböcker på svenska – eller högkvalitativa engelskspråkiga böcker som studenterna har svårt att tillgodogöra sig, eftersom de inte behärskar språket tillräckligt bra. I det senare fallet blir det dessutom svårare för studenterna att lära sig de svenska begreppen.

– Det blir en konstig situation när man använder engelska för att tillgodose kunskapsförsörjningen till en arbetsmarknad som i första hand använder svenska. Ingenjörer eller psykologer behöver ha ett svenskt fackspråk när de möter arbetsgivare, myndigheter och privatpersoner.

Samtidigt framhåller Linus Salö att det inte finns något motsatsförhållande mellan goda kunskaper i engelska och svenska: mängder av studier i flerspråkighetsforskning visar att kunskaper i ett språk inte behöver gå ut över kunskaperna i ett annat – utan tvärtom kan ge olika fördelar.

Den insikten ligger väl i linje med en ny isländsk studie, som har undersökt om isländska barn som i hög grad exponeras för engelska får sämre kunskaper i sitt modersmål. Det enda tydliga samband som forskarna kunde se var att barnens engelska förbättrades – men kunskaperna i isländska påverkades inte av att de tittade på engelskspråkiga program och pratade om dem på engelska.

– Jag tror att nykterhet är en dygd i sådana här sammanhang; när man studerar saken så brukar det visa sig att problemet inte är så stort.

Staffan Eng är frilansjournalist.