Vi talar flera språk!

Sara Ahnborg befinner sig mitt i en språklig malström. Hon bor sedan sju år med sin familj i Bryssel, och som pressekreterare vid Europaparlamentets presstjänst är hon van att handskas med otaliga språk hela dagarna.

– Det är en extremt flerspråkig miljö. Alla sitter tillsammans i ett runt rum där var och en har sitt bås. Vi är nästan 50 stycken, i ett enda stort flerspråkigt kontorslandskap. Kanske hälften av arbetet sker på engelska och en liten del på franska. Jag har en kollega från nästan varje land. Engelskan blir på ett sätt dominant, eftersom den är gemensam, medan alla andra språk har samma status. Vi ropar hela tiden mellan oss och frågar sådant som: ”Vad heter hot spot på ert språk?”

Hemma talas det färre språk, men ändå fler än hos de flesta familjer. Maken Christian Braun är språklärare och tysk. Tillsammans har de snart femåriga dottern Linnéatrix, med ett namn som även det har en flerspråkig förklaring.

– Det är en kombination av Linnéa och Beatrix, som på tyska ofta blir Trixi. Det funkar bra på franska också. När vi valde namnet tänkte vi på att det skulle vara lätt att uttala på flera språk. Vi undvek till exempel j, som är en svår bokstav med olika uttal.

Familjen har kommit fram till ett mycket medvetet sätt att hantera språkliga skillnader.

– Vi har lärt oss varandras språk, min man och jag. Ofta gör vi så att jag talar svenska och han talar tyska. Vår dotter talar det språk som hör till den hon för tillfället tittar på. Så här kan det låta när vi ska leka Guldlock och de tre björnarna. ”Vi ska leka att du är mamma Björn och jag är lilla Björn und du bist Papa Bär.”

Planen att var och en ska tala sitt eget bästa språk har lett till en sorts simultantolkning inom familjen.

– Om vi tar fram en tysk bok översätter jag den alltid till svenska när jag läser för Linnéatrix. Så hon hör alltid svenska från mig och tyska från sin pappa. Innan vi fick henne blandade vi språken ganska friskt utan att reflektera så mycket. Vi kunde kasta in ett tyskt ord i svenskan eller tvärtom när det var praktiskt – till exempel är fika ett bra svenskt ord som inte finns på tyska. Men nu försöker vi vara mer konsekventa. Så när min man talar tyska säger han inte fika när hon är med utan Kaffee trinken.

– En sak som vi har tänkt mycket på är att hon behöver höra orden väldigt ofta, eftersom hon ju hör svenska nästan bara från mig. Vi repeterade mycket när hon var liten. För ett barn som talar flera språk är det ju hela tiden många fler ord som måste läras in. Inte bara träd utan också Baum och arbre, eftersom hon i Bryssel dessutom omges av franskan.

En övergripande pedagogisk idé är att hellre bekräfta än att korrigera.

– Vi berömmer henne alltid! Om hon säger Baum när hon talar svenska rättar vi henne inte. Vi säger inte: ”Nej, på svenska heter det träd.” Vi säger: ”Ja just det, det är ett träd.” Hon ska inte höra att det är fel när hon använder ett ord som är rätt, fast på ett annat språk.

Bryssel är officiellt tvåspråkigt, men inofficiellt dominerar franskan över flamländskan. Det är en mycket speciell stad, med 60 procent utlandsfödda.

– Många av dem är måna om språket. Linnéatrix går i en flerspråkig skola, och i hennes klass är det både franska och tyska som gäller. I de andra klasserna kombineras franskan i stället med engelska, italienska eller nederländska.

Sedan hon var mycket liten har Linnéatrix gjort skillnad på språken.

– Hon är medveten om språk. När hon inte kommer på ett svenskt ord kan hon säga: ”Nu måste jag säga det på tyska.” Hon gillar också rollspel mycket just nu. ”Nu måste du prata franska”, kan hon säga. På en lekplats där det finns andra barn kan hon blanda tyska, franska och svenska, och bland hennes jämnåriga kompisar finns andra som har tre språk. Men olika barn har olika strategier – om man bara kan 20 ord kan det ju kännas onödigt med tre ord för samma sak …

Linnéatrix går fortfarande i école maternelle, ’förskola’, men när hon fyller sex år börjar hon den vanliga skolan. Men vilket språk ska då få förtur? Det är inte självklart.

– Det håller vi på att diskutera just nu. Vi måste bestämma oss nästa vinter. Det vi väljer som första språk kommer att bli mycket starkare. Hur kompenserar man det?

I Bryssel finns många skolmöjligheter med koppling till EU-institutionerna, men det krävs ändå ett aktivt val. Och det gäller att vara medveten om att svenskan kan komma i skymundan:

– Hennes gudmor, som bor i Bryssel, talar svenska, och jag har också en dansk kompis som är bra på svenska. Svenska kyrkan har barnaktiviteter som vi försöker gå på där hon kan träffa andra barn som talar svenska.

Pappa Christian Braun har forskat om vuxnas lärande och disputerade på olika strategier för att lära sig språk. Han har undersökt Erasmusstudenter och sett vad som fungerar och inte fungerar i deras språkinlärning. Det är inte självklart att språkkunskaper blir bättre bara för att man är omgiven av språket, en del kan till och med bli sämre. Han kom fram till att de som gjorde störst framsteg var noga med att utnyttja varje tillfälle att använda språket, till exempel när de köpte biljetter eller kaffe.

Sara Ahnborg och Christian Braun träffades i Frankrike 2003, på språkkurs i Vichy. Skolan låg vägg i vägg med den berömda mineralvattenkällan, dit folk gick med dunkar och flaskor. Sedan har de bott både i Bremen och Bryssel.

Ingenstans sipprar ett språk in automatiskt, har Sara Ahnborg noterat:

– Engelska är mitt starkaste språk, näst efter svenska, tyska och franska kommer därefter. Men min franska blir inte bättre bara för att jag bor här. Jag lär mig förstås parlamentsord som motsvarigheter till ändringsförslag och resolution, men det blir inte så mycket vardagsspråk. Och min barnspråksfranska och sagofranska är inte något vidare.

Helt enspråkiga människor är färre än de som talar flera språk, globalt sett. Den europeiska idén att språk och nation hör ihop är ganska ny och gäller inte över hela världen. Européer studerar ofta språk i skolan, men det är inte så många av dem som använder två språk till vardags. Däremot satsar europeiska skolor mycket på främmande språk – språk som inte talas i den miljö där det lärs ut.

Så sammanfattar Manne Bylund, professor i tvåspråkighet och svenska som andraspråk det mångspråkiga världsläget. Han har professorstjänster både vid Stockholms universitet, där han är professor i tvåspråkighet vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, och vid Linnéuniversitet i Växjö, där han är professor i svenska som andraspråk. Fast just nu är han föräldraledig med Markus, sex månader.

Markus hade redan innan han föddes kommit i kontakt med minst tre språk. Närmast sig har han moderns språk som är afrikaans, pappans svenska och föräldrarnas gemensamma språk: engelska.

Men är det möjligt att barn kan lära sig något innan de ens är födda?

– Ja, språkinlärning börjar faktiskt före födseln. Redan i moderlivet lär sig barnet känna igen olika grundtoner: stämbandstonen är olika i olika språk. Barnet är också känsligt för prosodi, språkets melodi. Man har tittat på hur tyska och franska nyfödda barn gråter. När de bara är två, tre dagar gamla gråter de på olika sätt: franska barn går upp i tonen medan tyska går ner.

Och det ofödda barnet uppfattar inte bara vad mamman säger utan även ljud som kommer från pappan eller andra i omgivningen. Det har visat sig att när blivande mammor tittar på olika dokusåpor kan barnen känna igen deras musikvinjetter, som de hade hört innan de föddes, berättar Manne Bylund.

– Man har undersökt om barn som föds in i tvåspråkiga familjer kan skilja på de olika språk som de har exponerats för. Genom att mäta med vilken frekvens nyfödda suger på nappen kan man få fram något som kallas sucking frequency paradigm. Barnen suger tätare på nappen när de hör ett språk som är bekant för dem än om det hör ett okänt språk.

Men mycket är okänt om hur barn strukturerar språklig kunskap i sitt inre, och tvåspråkiga barns språkutveckling är ett underutforskat område.

– Man vet att de tvåspråkiga barnen ligger i linje med enspråkiga barn. De har inte sämre förståelse eller perception, säger Manne Bylund.

Några studier har visat att tvåspråkiga barn börjar prata senare än enspråkiga barn, men det finns andra studier som inte kan se någon skillnad.

Något man bör ha i åtanke när man talar om tvåspråkiga barns utveckling är att tvåspråkiga barn bör jämföras med andra tvåspråkiga barn. Och även om deras tal skulle ligga ett par månader efter de enspråkigas, är ju deras samlade kunskaper större.

Att föräldrar uppfostrar barn på något annat språk än sitt eget modersmål hör till undantagen, påpekar Manne Bylund, och jämför med sin egen familjesituation. Markus mor Marcelyn Oostendorp är också språkforskare.

– Vi har haft den teoretiska kunskapen länge och snart får vi även den praktiska. Det skulle kännas jättekonstigt för oss bägge att tala något annat än vårt modersmål med vår son. Men det finns förstås risk för en kommunikation utan språklig ömsesidighet. I vår familj kan det bli så att Markus mamma talar afrikaans med honom medan han svarar på svenska. Vi har redan förutsett en sådan situation, och har tänkt ut olika strategier – till exempel att anlita en au pair som talar afrikaans eller satsa på täta besök i Sydafrika.

Vad tänker du inför framtiden – vad är svårast och lättast för föräldrar i er situation?

– Det svåraste är nog att inse att det till sist inte är vi som bestämmer. När barnen börjar skolan kan viljan att tillhöra en grupp bli så stor att den leder till att de vägrar att tala det ena eller andra språket. Men om han klarar att hålla tvåspråkigheten upp genom tonåren sitter den nog bra.

– Det lättaste är det som vi själva kan påverka. Jag kommer säkert att bli jätteglad för vartenda litet ord han yttrar, oavsett språk! Jag vill inte heller göra honom till studieobjekt och bedriva forskning på mitt eget barn. Däremot kommer vi så klart att följa hans språkutveckling med mycket stort intresse.

Bo Löfvendahl är frilansskribent och kritiker, samt tidigare redaktör för Språkspalten i Svenska Dagbladet.