Tecknen som skiljer tyskan

Vad ser du framför dig när du hör ordet lärare? En man, en kvinna eller ingetdera? Hur är det med busschaufför, pilot, läkare eller polis?

Allt färre använder feminina yrkesbeteckningar som lärarinna eller kassörska i Sverige i dag. Att vissa titlar ändå är manligt eller kvinnligt kodade – som förman och barnmorska – råder det däremot ingen tvekan om.

I tyskan är situationen mer komplicerad. Som i många andra språk är de feminina formerna högst levande. En manlig lärare kallas därför Lehrer, en kvinnlig Lehrerin, där den feminina ändelsen -in visar att det rör sig om en kvinna.

Att som i svenskan låta generiskt maskulinum – en allmänsyftande form – inkludera alla godtas därför sällan som ett alternativ. I stället har feministiska språkvetare, där Luise F. Pusch varit den kanske mest framträdande, pekat på att kvinnor osynliggörs i det tyska språket.

Att mannen är norm belyses ofta med exemplet att 100 lärare i grupp blir det maskulina 100 Lehrer – även om 99 av dem är kvinnor.

Men det finns alternativ och verktygslådan för en könsneutral tyska är stor. Till buds står en rad varianter som Lehrer/in, Lehrer_in, LehrerIn, Lehrer:in och det kanske mest omdiskuterade: Lehrer*in. Samt ytterligare några som inte slagit igenom på bred front. Katholische junge Gemeinde, en katolsk ungdomsorganisation, väljer till exempel att skriva Gud som Gott+, ett skrivsätt som ska representera alla tänkbara gudsbilder.

Låter det förvirrande? Problemet är kanske snarare att ingen av formerna blivit standard. Och även om diskussionen tagit fart på senare år är den allt annat än ny.

Redan på 1960-talet började feministiska språkaktivister klämma in ett snedstreck före den feminina ändelsen för att innefatta både kvinnor och män. Ett ord som Mitarbeiter, ’medarbetare’, får alltså den inkluderande formen Mitarbeiter/in.

Problemet hade alltså en lösning. Däremot ansåg vissa att ett snedstreck i ordet förstörde språkets rytm. 1981 publicerade journalisten Christoph Busch därför en bok där han använde Binnen-I, ’I mitt i’.

Lehrer/in blev då LehrerIn. Men trots två alternativ innefattades endast kvinnor och män. Transpersoner och icke-binära lämnades utanför även med snedstreck och Binnen-I. För att göra plats för alla skapade språkvetaren Steffen Kitty Hermann 2003 just det: ett utrymme i ordet genom att klämma in ett understreck: Lehrer_in.

”Det satta märket öppnar alltså ett erotiskt rum där alla slags genusmigranter oavsett färg kan slå sig ner”, skrev han i en text för att lansera bruket.

Med Lehrer_in inkluderades slutligen alla och varianten spreds snabbt. Tills även understrecket fick konkurrens av Gendersternchen, alltså den asterisk eller lilla stjärna som finns i Lehrer*in. Den här formen hade tidigare använts av queergrupper i USA. Men på kort tid kom den att bli dominerande i den könsneutrala tyskan. Vilket i sin tur har lett till den språkdebatt som kallas Star Wars, ’Stjärnornas krig’.

Tyska använder sig av fler engelska lån än vad många kanske tror. Under coronapandemin talade alla i Tyskland om Home Office när vi talade om att arbeta hemifrån. Tyskans ord för könsneutralt språk är därför Gendern, från engelskans gender för ’kön’.

Engelskt inflytande är något som Verein Deutsche Sprache vänder sig emot. Föreningens övergripande mål är att verka för en ”god tyska”. Då finns det varken plats för eller behov av skiljetecken mitt i orden.

– Huvudproblemet är enligt oss en felaktig utgångspunkt för i standardtyska tilltalas redan alla. Ett språk i sig kan varken vara rättvist eller orättvist. Det kan endast de som brukar det vara, säger Sabine Mertens, ledare av Verein Deutsche Spraches arbetsgrupp för genderfrågor.

Vanliga medborgare uttrycker sig inte så och är heller inte intresserade av frågan. För att understryka det hänvisar hon till en undersökning gjord av en public service-kanal i östra Tyskland 2021. Där svarade 86 procent av 26 000 tillfrågade att könsneutralt språk var ”oviktigt”.

Enligt Verein Deutsche Sprache räcker generiskt – allmänsyftande – maskulinum för att inkludera alla, oavsett könstillhörighet. Inte heller dubbelformer som Mitarbeiter und Mitarbeiterinnen behövs. Ett maskulint Mitarbeiter räcker, menar de.

– En Autofahrer är någon som kör en bil. Könet nämns inte och är också irrelevant i sammanhanget så länge jag inte gör en statistisk uppdelning, säger Sabine Mertens.

Men omvänt blir det uppenbarligen knepigare. Hösten 2020 lade justitiedepartementet fram ett lagförslag skrivet med enbart den kvinnliga formen. Det fick dras tillbaka då det kunde tolkas som att lagen endast gällde kvinnor. Till skillnad från generiskt maskulinum är den feminina formen ”inte ännu språkligt vedertagen för användning för kvinnliga och manliga personer”, förklarade inrikesdepartementet.

Verein Deutsche Sprache antyder också att genderspråk är en odemokratisk process och gör jämförelser med regimen i det kommunistiska Östtyskland.

– Det här kommer ovanifrån och ska tryckas på de normala språkutövarna. Man kan se hur en politisk lobby försöker införa genderspråk som ny standard. Men det går inte. Det är som i DDR där de försökte införa begrepp som människorna inte ville använda. Till exempel muren som staten kallade antifascistisk skyddsvall, säger Sabine Mertens.

I själva verket är tyska ett språk med förvånansvärt lite central styrning. Det finns ingen direkt motsvarighet till Svenska Akademien eller Académie Française som på samma sätt brukar åberopas som den främsta auktoriteten för vissa typer av språkfrågor.

Och även om Duden ses som ett rättesnöre för tysk stavning och grammatik är den endast en av flera ordböcker som ges ut av privata förlag.

– De som motsätter sig den här språkförändringen framställer det som att det regleras uppifrån. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte gör det. Det här är gräsrotsförändringar från början. Det kommer från feministiska rörelser på 1970-talet med dubbelformer, sedan Binnen-I och nu stjärnan som också uppstått hos språkbrukare som vill inkludera, säger Charlotta Seiler Brylla som är professor i tyska vid Stockholms universitet.

Känns det hela igen? För tio år sedan dominerades Sverige av debatten kring hen. Införandet av ett könsneutralt pronomen hade då länge utmålats som en omöjlig förändring av det grammatiska systemet.

Men där hen normaliserades redan efter några år ser tyskan ut att slå knut på sig själv med allt fler skiljetecken och ännu hårdare debatt. Hur kunde något så kontroversiellt bli accepterat så snabbt i Sverige?

– Ett starkt skäl var att det var många som tyckte att hen behövdes och började använda det. Ett annat skäl var debatten – den blev mycket högljudd och engagerade många, så i slutändan kände både förespråkare och motståndare till det nya pronomenet som därmed etablerades i språket, säger Karin Milles, professor i svenska vid Södertörns högskola och mitt i stormens öga när debattvågorna om hen gick som högst.

När hen etablerades fick det en större symbolik än att språket hade fått ett nytt pronomen.

– Ett av politikens viktigaste redskap har alltid varit språket. Och att använda vissa ord och uttryck för att förändra attityder och känslor kan användas både med goda avsikter för att exempelvis inkludera fler – eller onda för att exkludera och skapa ett vi och ett dom, säger Karin Milles.

Kritiker av könsneutral tyska ser främst onda avsikter och en kampanj styrd av politiker och eliter vid universitet. Men någon centralt styrd kampanj för att ”omskola” de som talar tyska kan det inte sägas handla om. Att inflytelserika institutioner som statliga medier och myndigheter tagit ställning för ett könsneutralt språk är däremot tydligt.

– Då blir det naturligtvis en diskussion på nyhetsredaktioner, i politiska partier och inte minst hos myndigheter som kan sätta igång att utforma riktlinjer. Det kan medborgare se som något som kommer uppifrån och som de tvingas att använda, säger Charlotta Seiler Brylla.

Precis som svenska medier snabbt tog till sig hen bidrar tyska massmedier till att sprida bruket av könsneutralt språk. Långt ifrån alla medier använder stjärna, kolon eller snedstreck i sin nyhetsrapportering. Men de som gör det gör det konsekvent.

Då återstår en fråga: Hur uttalas egentligen ett skiljetecken? Den som vill vara säker på att höra Gendern i talad form kan bänka sig framför en nyhetssändning från statliga tv-kanalen ZDF. När nyhetsankaret berättar om dagens händelser fogar hen helt enkelt in ett tomrum i ordet på skiljetecknets plats.

Tv-tittarna tilltalas med Liebe Zuschauer…innen, ’kära åskådare’, kanalens reportrar beskrivs som Reporter…innen och hänvisas det till experter i ett inslag är de Expert…innen.

Låter det konstigt? Nja, men till en början säkert ovant i vissa öron. Kanalens konsekventa bruk av Gendern har i andra fall lett till att språket fått mer uppmärksamhet än innehållet.

När talibanerna återtog makten i Afghanistan publicerade ZDF ett inlägg på Twitter med texten ”Islamist*innen tar över allt fler städer”. Stjärnan visar att det kan röra sig om islamister som är män, kvinnor, transpersoner och icke-binära.

En formulering som med tanke på talibaners behandling av kvinnor och hbtqi-personer fick ZDF-chefen Peter Frey att beskriva den som ”trams”.

Även djur beskrevs med könsneutralt språk i ett inlägg på Instagram. Där fastslogs det att ”75 procent av brunbjörnar är veganer:innen”. Kritiken lät inte vänta på sig. Men några planer på att ändra språkbruk har ZDF inte.

Även i officiella sammanhang har det könsneutrala språket vunnit mark, inte minst i Tyskland efter 2018. Landet blev då först i EU att erkänna ett juridiskt tredje kön. Därmed kan tyskar registrera sig som manlig, kvinnlig eller neutral i födelseregistret.

Sedan dess avslutas alla affischer med jobberbjudanden med bokstavskombinationen m/w/d, som står för männlich, weiblich och divers, vilket betyder att arbetsgivaren söker manliga/kvinnliga/icke-binära till den lediga tjänsten. Tyskans divers för ’icke-binär’ uttalas visserligen med engelskans diverse som förebild men ursprunget är latinets diversus.

Beslutet i författningsdomstolen ställde den tyska byråkratin inför en ny uppgift.

– Det skapade en viss osäkerhet. Domen säger att medborgare kan låta det vara öppet vilket kön du tillhör. Vad domen inte säger är att dessa personer språkligt måste tilltalas på ett visst sätt. Men så har det tolkats av myndigheter som anser att det ska återspeglas i språket, säger Henning Lobin, professor i germanistik och ledare för Leibniz-Institut für Deutsche Sprache i Mannheim.

I ett land där brev från myndigheter aldrig kan inledas med ett Hej! utan där tilltalet motsvaras av Högt ärade herr eller Högt ärade fru innebär det sömnlösa nätter för avsändarna.

Är stjärnan rätt val eller ska det hellre vara något annat? Det faktum att det saknas en standardform gör att bruket varierar. Enligt en genomgång av veckotidningen Die Zeit från 2021 använder 21 av landets 86 storstäder stjärnan i kommunikationen med sina invånare.

På samma sätt ställs företag inför en ny uppgift.

– För många är det en viktig fråga. Det räcker med att 20 procent av ett företags kunder sätter värde på hur de tilltalas för att det ska bli något de måste ta hänsyn till för att inte förlora kunder, säger Henning Lobin.

Att andra kunder i stället känner sig felbehandlade om till exempel stjärnan används kan göra att hälsningsfrasen i ett reklamutskick blir en svår balansgång.

Biltillverkaren Audi drogs också inför domstol av en medarbetare som ansåg att hans personliga rättigheter kränktes av arbetsgivaren. Orsaken?

Audi använder könsneutralt språk med understreck i sin interna kommunikation. Medarbetaren ansåg att den manliga formen då blir fel och att män kan uppfattas som objekt, inte människor. Han fick stöd av Verein Deutsche Sprache, men domstolen i Audis hemstad Ingolstadt valde i somras att lägga ned fallet.

”Den kärande måste leva med kommunikationen i framtiden”, konstaterade domaren.

Så handlar stjärnan om språk eller politik? Snarare tycks bruket av en mer inkluderande tyska främst vara en spegel av samhället i övrigt. Just därför varierar det också mellan olika tyskspråkiga länder.

– Synen på stjärnan är en annan i Tyskland än till exempel Österrike eller Schweiz och i italienska Sydtyrolen. Jag tror därför att det inte enbart pekar på ett språkligt tema utan en viss utveckling i samhället som beskriver hur det ser på sig självt, säger Henning Lobin och fortsätter:

– Det är en oundviklig konsekvens av att vi inte längre har ett absolut majoritetssamhälle präglat av medelklassens borgerliga värderingar. Även när det gäller språket.

Carl Undéhn är frilansjournalist.