Så påverkar dubbning engelskan

Det är en av världens mest berömda filmscener. Arnold Schwarzeneggers Terminator, klädd i svart skinnjacka och mörka solglasögon, lutar sig fram mot kameran. Alla kan repliken som följer.

Förutom i Tyskland, där Schwarzeneggers tjocka, österrikiska accent är utbytt mot en perfekt, taggig tyska. Och de berömda orden ”I’ll be back”, ’jag kommer tillbaka’, har blivit ”ich komme wieder”.

I Frankrike säger han ”je reviendrai”. Och på italienska ändrades repliken till ”aspetto fuori”. Som noga räknat betyder ’jag väntar utanför’.

Så här ser det fortfarande ut i biosalongerna i stora delar av Europa. Den som vill se en film på originalspråk måste leta sig till mindre, oberoende biografer i storstäder som Berlin, Paris och Rom. Eller titta noga efter undantagen på udda tider i programmen.

Även på tv-kanalernas strömningssajter är de flesta utländska filmer dubbade i flera länder, trots att det tekniskt sett hade varit en enkel sak att låta tittarna själva välja ljudspår. Det finns mätningar som pekar på att yngre ­tittare väljer originalspråk med undertexter om möjligheten finns. Något som amerikanska plattformar som Netflix ofta erbjuder.

Men annars sitter traditionen djupt. Så djupt att dubbning betraktas som en egen konstform i länder som Tyskland och Frankrike.

En ny studie pekar dock på en specifik konsekvens av den här traditionen: Männi­skor som tittar på dubbade filmer är sämre på engelska än de som ser filmerna på deras originalspråk.

Betydligt sämre till och med. Och den huvudsakliga orsaken är just dubbningen.

– Att effekten skulle vara så stor hade vi inte räknat med, säger Frauke Baumeister, doktorand vid tyska Ifo-institutet och en av forskarna bakom undersökningen.

I studien jämförs 36 länder i Europa där engelska inte har status som officiellt språk. Hälften av länderna visar dubbade filmer, hälften av länderna textar dem. För att utesluta att skillnaderna beror på något annat – som olika allmän kvalitet på undervisningen i skolan – har resultatet kontrollerats mot ländernas Pisa-resultat i matematik.

– Då har vi kunnat se att länder med textade filmer inte bara är bättre på engelska, utan också bättre på engelska relativt deras nivåer i matte. Som länderna på Balkan som också textar sina filmer. De är inte särskilt bra på engelska, men de är betydligt bättre på engelska än vad de är på ­matte, säger Frauke Bau­meister.

Studien är enligt Frauke Baumeister den första som kan visa ett orsakssamband mellan kunskapsnivåer i engelska och traditionen att dubba respektive texta filmer. Därmed kan forskarna för­klara varför länder som ­Sverige, Norge och Neder­länderna, som alla visar textade filmer, har betydligt högre kunskapsnivåer i engelska än andra länder som också har en stark bildningstradition, men som visar dubbade filmer.

John Löwenadler är docent i ämnesdidaktik vid Göteborgs universitet. Han har tagit del av studien från Ifo-institutet och håller med om att effekten är tydlig.

– Att se på textad film är ett bra inledande sätt att komma in i språket, att översköljas av det och höra hur det låter, med uttal och intonation. Sedan finns det ytterligare två nivåer, det vill säga att se på engelskspråkig film med engelsk textning och i sista skedet ingen textning alls. Alla har olika effekt på inlärningen, säger han.

Samtidigt påpekar John Löwenadler, som forskat om bland annat gejmingspråk och kunskapsnivåer i engelska, att det inte räcker med att bara bänka sig framför tv:n.

– Forskarna skriver själva att man måste ta hänsyn till vilken påverkan textning av film haft över generationer. Det vill säga vad det har gjort för våra föräldrar, för deras lärare och för samhällets inställning till engelska och engelskspråkig kultur i stort. Det blir ett slags spillover-effekt, säger han.

Dessutom exponeras vi för engelska på många fler sätt än traditionellt tv-tittande.

– I dag har vi olika typer av streaming, gejming och sociala medier där engelskan går rakt in. Det är en maximal exponering. Det förklarar nog den stora effekten som syns i rapporten, säger han.

Allt det här var det ingen som tänkte på för cirka hundra år sedan när ljudfilmen var ny och beslutet togs att antingen dubba eller texta de filmer som kom från den växande amerikanska filmindustrin. Engelskan hade dessutom inte den status som världsspråk som den har i dag. I stället var det främst en ekonomisk fråga. Att visa utländska filmer på tittarnas eget språk var dyrt. Och det lönade sig bara i länder med en stor filmpublik.

Mindre länder som Sverige fick nöja sig med den billigare varianten – textremsor längst ner i bild.

Snart blev dessutom dubbningen en fråga om protektionism – det handlade om att skydda det egna språket. Och i vissa fall också om att hävda dess överlägsenhet.

– Valet att dubba utländska filmer hade visserligen redan gjorts när fascismen fick makten i Tyskland, Italien och Spanien. Men det ­passade dem likväl bra. Metoden blev ett sätt att hålla främmande språk ute och gjorde det lättare att kontrollera och censurera innehållet. Men i grunden var beslutet en kostnadsfråga. Och i många östeuropeiska länder används billig voiceover där en eller två röster läser replikerna ovanpå originalljudet, säger Frauke Baumeister.

Hon växte själv upp med engelskspråkiga filmer dubbade till tyska. För henne var det alltså helt naturligt att det hette ”ich komme wieder” i stället för ”I’ll be back” – fram till att hon som tonåring började bli mer intresserad och gick över till att se film på engelska

– Det kändes coolare att höra skådespelarna med deras egna röster. Samtidigt blev också mina kunskaper i engelska betydligt bättre. Det var precis så som vi beskriver det i studien. Att möta språket även utanför skolan gör att man blir mycket bättre på det. Det var också min egen erfarenhet, säger Frauke Baumeister.

Är det alltså dags för länder som Tyskland att överge dubbningen nu? Hittills har frågan om dubbningens framtid inte handlat om att fler vill se film på originalspråk, utan snarare om att AI snart riskerar att göra röstskåde­spelare arbetslösa.

Flera av dem har det senaste året medverkat i kampanjer för att bevara dubbningen. Som Gerrit Schmidt-Foss, som bland annat var Leonardo ­DiCaprios röst i den tyskspråkiga versionen av Titanic.

– AI kan inte rycka med tittarna och klarar inte av att skapa känslomässiga band, säger han i en kampanjfilm.

Att se filmer på deras originalspråk har länge också setts som snobbigt och elitistiskt. Inte desto mindre har intresset för Ifo-studien varit väldigt stort, säger Frauke Baumeister. Och betydelsen av att kunna engelska ökar i en alltmer globaliserad värld. Inte minst för länder som Tyskland, som är beroende av en stark export och goda internationella kontakter.

– Det finns flera skäl till att vara stolt över dubbnings­industrin. I Tyskland har den ett kulturellt värde. Målet med studien är inte att säga vad man bör göra utan att upplysa om vilka konsekvenser dessa historiska beslut kan ha haft. I Skandinavien pratar alla mycket bättre engelska än vi gör i Tyskland. Så om vi histo­riskt hade valt att texta våra filmer hade vi pratat betydligt bättre engelska i Tyskland i dag.

Arvid Jurjaks är ­frilans­journalist.

Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.