Runsten utan text förblir en gåta
En vacker sten och en skicklig ristare. Ändå fick runstenen vid Axsjön aldrig någon text. Och vi kommer aldrig att få veta varför.
En knapp kilometer söder om Axsjön i Heby kommun i nordvästra Uppland står en ristad sten. Den påträffades så sent som 1874 invid en gammal väg, som i dag närmast är att karakterisera som en skogsstig. Den drygt två meter höga stenen låg då ner med ristningsytan vänd uppåt.
Runforskaren Richard Dybeck begav sig till platsen två år senare för att undersöka fyndet. I hans reseberättelse kan man läsa att han, sedan alla linjer i ornamentiken fyllts i med krita, skulle ta itu med texten. Men då kunde han till sin besvikelse konstatera att där inte fanns några runor. Men rundjuret och den övriga utsmyckningen är mycket skickligt utformade. Linjeflätningen är professionellt utförd. Ristningen ger utan tvekan intryck av att vara huggen av en van runristare.
Det är en allmän uppfattning att stenen vid Axsjön är ett verk av den skicklige runmästaren Livsten, som signerat flera vackra runstenar runt om i Uppland. Förutom rundjuret pryds ristningsytans mitt av ett stort fyrfotadjur, mycket karakteristiskt för Livsten. Runstenen i Axsjö tycks emellertid inte ha gjorts färdig.
Varför ristningen på Axsjöstenen aldrig fick någon inhuggen runtext får vi dessvärre aldrig veta. Vi kan bara spekulera. Nöjde man sig av någon anledning med att måla runorna i skriftbandet, utan att linjerna huggits in först? Det är knappast troligt att en så skicklig runmästare som Livsten skulle ha nöjt sig med det. Avbröts arbetet för att en liten bit av stenens topp lossnade när ristaren arbetade med stenen? Stenens översta del har varit avslagen, men den biten är i dag satt på plats igen. Var Livsten en sådan pedant att han inte ville fortsätta sitt arbete med en skadad sten? Ändrade sig beställaren, och uppmanade ristaren att avbryta arbetet? Eller återvände helt oväntat den till vars minne runristningen var beställd? Kom han levande tillbaka från vikingafärden som en välbärgad man efter en lyckad men långvarig resa? Då var det ju inte längre aktuellt med en minnessten. Som sagt, vi kommer aldrig att få svar på frågorna.
Det faktum att stenen inte hade blivit rest, utan förblivit liggande, talar för att den aldrig betraktades som färdig. Och när den restes på 1930-talet kunde man konstatera att de mindre stenar som skulle ha behövts som underlag och stöd för runstenen saknades.
På platsen där Axsjöstenen nu står har Morgongåva byalag i år iordningställt en besöksplats med en informationstavla, en grillplats och ett vindskydd. Axsjöstenen lämpar sig alltså väl som utflyktsmål.
Marit Åhlén är intendent vid Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.
