”Politiska dekret är fel väg att gå”
Bild: Staffan Eng
För två år sedan blockerades Nordmakedoniens EU-ansökan av Bulgarien, som inte ville att EU skulle erkänna makedonskan som ett eget språk. Bulgarien menade nämligen att makedonska bara är en dialekt av bulgariska.
– Vi måste hitta ett sätt att lägga den frågan åt sidan; inget annat land har behövt förhandla om sitt språk och sin historia för att få medlemskap i EU, säger den svensk-makedonska journalisten Ivica Celikovic.
Han menar att det verkliga språkliga problemet snarare är att makedonsk- och bulgarisktalande – trots likheterna – har svårt att förstå varandras språk. Det hindrar samarbeten mellan grannländerna.
– Bulgariska politiker har sagt att det inte behövs översättare och tolkar eftersom makedonska är samma språk som bulgariska. Men om jag pratar med bulgariska kolleger förstår jag dem inte tillräckligt bra.
Därför menar Ivica Celikovic att det skulle behövas fler översättningar av böcker, filmer och musik mellan språken. Det tror han skulle öka ländernas intresse för varandra och avdramatisera de historiska konflikterna.
Om språkkontakten blev större, bland annat genom att fler makedoner fick tillgång till bulgarisk tv och vice versa, tror han också att behovet av översättningar på sikt skulle minska. – På det sättet skulle språken kunna komma närmare varandra. Men politiska dekret är fel väg att gå.
6 fakta om makedonska
Makedonskans stavning följer principen att det ska finnas ett tecken för varje ljud.
Antal talare: 1,7 miljoner modersmålstalare, varav omkring 10 000 i Sverige. I Grekland talades makedonska dialekter tidigare av över 300 000 personer, men i dag är antalet talare nere på uppskattningsvis 40 000. Makedonskan är ett sydslaviskt språk som har utvecklats ur samma mängd av dialekter som bulgariskan, med vilken den åtminstone delvis är ömsesidigt begriplig.
Historia: I slutet av 1800-talet blev Bulgarien självständigt från Osmanska riket, medan nuvarande Nordmakedonien blev kvar. Då uppstod behovet av ett makedonskt skriftspråk. 1903 presenterade filologen Krste Misirkov ett förslag, men makedonskan fick en skriftspråksnorm först 1944 när den fick status som ett av Jugoslaviens tre officiella språk.
Dialekter: Standardmakedonskan bygger på dialekter som står längst ifrån både bulgariskan och serbiskan. Men den dialektala variationen är stor, och för en person från huvudstaden Skopje är vissa dialekter som talas i andra delar av Nordmakedonien nästan obegripliga. Alla lär sig dock standardmakedonska i skolan.
Alfabet: Makedonskan använder en egen version av det kyrilliska alfabetet med bokstäverna ѓ (”gj”), ќ (”kj”), ѕ (”dz”), џ (ett tonande dsch-ljud), љ (”lj”) och њ (”nj”). Stavningen är nästan helt regelbunden och följer principen att det ska finnas ett tecken för varje ljud. Utländska namn måste därför ofta skrivas om. Jane Austen skrivs till exempel Џејн Остин, ”Zejn Ostin”.
Grammatik: Till skillnad från de flesta slaviska språk saknar makedonskan kasusböjning. I gengäld har den en bestämd artikel som läggs till i slutet av substantivet och har tre former beroende på närheten till talaren: жена, ”djena”, ’kvinna’, heter i bestämd form женава om hon är nära, женана om hon är långt borta och жената om avståndet är obekant.
Liten ordlista:
- Здраво, ”zdravo”/Чао, ”tjao” = ’hej’/’hej då’
- градови, ”grádovi”/градовите, ”gradóvite” = ’städer’/
- ’städerna’ – betoningen i flerstaviga ord ligger på tredje sista stavelsen
- комшија, ”komschija” = ’granne’, av turkiska komşu – ottomanska lånord är vanliga
- попаметна, ”poapametna” = ’smartare’, av prefixet по- och паметна, ’smart’ – komparation av adjektiv sker med hjälp av prefixДва пати помисли, еднаш кажи = ’tänk två gånger, tala en gång’ – tänk efter först och stå sedan fast vid ditt beslut
