Plats på scen för nordsamiskan
För första gången sätter Kungliga operan upp en föreställning på nordsamiska. Det ställer särskilda krav på alla som arbetar med operan.
Eatnama váibmu – Jordens hjärta. Så heter den opera på nordsamiska som har premiär på Kungliga operan i Stockholm i november. Det är första gången som en scen i Sverige sätter upp ett verk skrivet och framfört på nordsamiska.
– Det är ungefär lika svårt – eller lätt – att sjunga på samiska som på tjeckiska, säger Katarina Leoson, operasångerska och en av solisterna i föreställningen.
Hon kommer gående i en korridor på Operan med noterna till Rusalka av Antonín Dvořák under armen. Som medlem i Operans solistensemble jobbar Katarina Leoson just nu parallellt med instuderingar till två sagooperor: rollen som häxan Ježibaba i Rusalka och som guden Ipmil i Jordens hjärta.
Hon och de andra solisterna har just avslutat en eftermiddag av samiskt språkgnuggande tillsammans med norsk-samiska Rawdna Carita Eira, som skrivit librettot – texten – till Jordens hjärta. Även tonsättaren Britta Byström har varit på plats för att tillföra sina tankar om hur musiken ska gestaltas.
– Mitt språk är nordsamiska, så jag valde att skriva på det. Men det här är en föreställning för hela Sápmi, och inte bara för samisk publik, förstås, säger Rawdna Carita Eira.
Vid ett bord i ett av Operans pauskaféer pustar de två upphovspersonerna ut efter tre intensiva dagar där de också mött de korister som kommer att medverka i operan – en barnkör och en damkör.
– Alla har varit så bra på att ta till sig uttal, så det var väldigt inspirerande, säger Rawdna Carita Eira.
Hon berättar att de tillsammans med solister, korister och repetitörer gått igenom texten och talat om operans kontext utifrån den förkristna samiska världsbilden. Jordens hjärta är en familjeföreställning och bygger på den samiska skapelsemyten om striden mellan ljus och mörker. I första hand finns myten i sydsamiskt område.
Rawdna Carita Eiras huvudsakliga fokus under dessa dagar har dock varit att jobba med det språkliga, där hon har gått igenom grundprinciperna och läst före. Sedan har ensemblen härmat.
– Men det är ju en sak att läsa upp texten. Det fantastiska var att höra när de började sjunga för då kom uttalet väldigt fint fram, säger hon.
Hon konstaterar att sångare tar sig an språk på samma sätt som musik och därigenom också enkelt tar till sig sådant som uttal och prosodi, språkmelodi.
”Jojk är, precis som opera, ett sätt att förmedla känslor musikaliskt”
Rawdna Carita Eira och Britta Byström blev sammanförda när festivalen Soundstreams i Kanada ville ha en samisk pendang till operan Pimooteewin på urfolksspråket cree. Det resulterade i operan Gállábártnit, ’Björnsönerna’, som tillsammans med Pimooteewin bildade helaftonsföreställningen Two Odysseys, som hade urpremiär i Toronto 2019.
Rawdna Carita Eira, som är bosatt i Kautokeino – en nordnorsk kommun där 95 procent av invånarna talar nordsamiska – hade tidigare skrivit såväl dramatik som sångtexter till sitt eget band Circus Polaria, men också till artister som Mari Boine. Att skriva opera hade hon däremot ingen erfarenhet av.
– Men jag tänkte: Det här blir kul! Det bästa jag vet är att jobba med text och musik.
Hon såg genast en koppling mellan opera och jojk.
– Jag jojkar inte själv, men min mor är jojkare, så det var en del av min vardag när jag var barn. Och jojk är, precis som opera, ett sätt att förmedla känslor musikaliskt.
Britta Byström hade skrivit en opera tidigare, Om man blivit av med sitt bagage, och därutöver mängder av annan vokal musik.
– Oftast när man jobbar med opera får man ett färdigt libretto att tonsätta. Men Rawdna och jag har jobbat med musik och text parallellt. Det gör att ord och musik verkligen smälter samman, säger Britta Byström, som njutit av att skriva musik till Jordens hjärta.
– Samiskan är ett underbart språk att sjunga på.
Arbetssättet gav mersmak, så när Gállábártnit haft premiär ville de utveckla samarbetet. De enades om en historia att bygga vidare på, skrev synopsis och en musikalisk plan och tog kontakt med Kungliga operan, som nappade på idén och önskade en familjeföreställning. I övrigt fick duon fria händer.
Även denna gång har de två arbetat tätt tillsammans. Till att börja med satte Rawdna Carita Eira in Britta Byström i såväl den samiska mytologin som tankevärlden. Sedan kom språket. Att ha en känsla för språket var nödvändigt för att Britta Byström skulle kunna ge texten rätt tondräkt. I nordsamiskan ligger till exempel betoningarna konsekvent på första stavelsen.
– Det ger en regelbunden rytm som påverkar musiken, säger Britta Byström.
Förutom ”många vackra vokaler”, som hon uttrycker det, innehåller nordsamiskan många diftonger. Inget ovanligt för den som är van vid att tonsätta till exempel engelska, men roligt att fundera kring, tycker Britta Byström.
– Om ett vokalljud består av två eller tre ljud måste man ju bestämma sig för hur de ska placeras tonmässigt, säger hon och exemplifierar med ordet vuoiŋŋat, som betyder andar, där voi följs av ett tonande ng-ljud.
En annan sak som utmärker nordsamiskan är de många tonande konsonanterna, varav några för övrigt också finns i tjeckiskan, påpekar de, med hänvisning till jämförelsen som Katarina Leoson gjorde. Č uttalas till exempel tje och z blir dze.
”I samiskan bakar man in ändelserna”
Britta Byström tycker att det nordsamiska språket är tacksamt att skriva musik till, eftersom det inte innehåller så många småord som till exempel svenskan.
– I samiskan bakar man in ändelserna och förändrar orden beroende på vem man talar till. Det blir liksom innehållsdigert på ett annat sätt. Det tycker jag har påverkat musiken.
Att Rawdna Carita Eira bär på en jojkpoetisk tradition från Kautokeino har också haft betydelse.
– Där är jojkpoesin ofta väldigt precis i både metaforer och bilder. Det har jag tagit med mig när jag skrivit operatexterna, säger hon.
Britta Byström nickar.
– Rawdnas texter har liksom ropat på musik!
Ingela Hofsten är frilansjournalist.
Det här är nordsamiska
Samiska språk tillhör den uralska språkfamiljens finsk-ugriska gren och är släkt med bland annat estniska och finska. Nordsamiska talas i Norge, Sverige och Finland av 20 000 till 25 000 människor. Det är det största samiska språket både sett till geografisk utbredning och antalet talare.
Det nordsamiska språkområdet sträcker sig från Ofotfjord till Varanger i östra Finnmarken i Norge, till Gällivare kommun i Sverige och till kommunerna Enonteki, Utsjoki, Sodankylä och Enare i Finland.
Det nordsamiska alfabetet har 29 bokstäver: a, á, b, c, č, d, đ, e, f, g, h, i, j, k, l, m, n, ŋ, o, p, r, s, š, t, ŧ, u, v, z och ž.
Jordens hjärta spelas på Kungliga operan i Stockholm från den 15 november till den 29 december. Föreställningen är drygt en timme lång och kommer att textas på svenska.
Läs mer om nordsamiska:
Här är hela livet på nordsamiska
”Samiskan är inte alls lika förlåtande”
Eatnama váibmu – Jordens hjärta. Så heter den opera på nordsamiska som har premiär på Kungliga operan i Stockholm i november. Det är första gången som en scen i Sverige sätter upp ett verk skrivet och framfört på nordsamiska.
– Det är ungefär lika svårt – eller lätt – att sjunga på samiska som på tjeckiska, säger Katarina Leoson, operasångerska och en av solisterna i föreställningen.
Hon kommer gående i en korridor på Operan med noterna till Rusalka av Antonín Dvořák under armen. Som medlem i Operans solistensemble jobbar Katarina Leoson just nu parallellt med instuderingar till två sagooperor: rollen som häxan Ježibaba i Rusalka och som guden Ipmil i Jordens hjärta.
Hon och de andra solisterna har just avslutat en eftermiddag av samiskt språkgnuggande tillsammans med norsk-samiska Rawdna Carita Eira, som skrivit librettot – texten – till Jordens hjärta. Även tonsättaren Britta Byström har varit på plats för att tillföra sina tankar om hur musiken ska gestaltas.
– Mitt språk är nordsamiska, så jag valde att skriva på det. Men det här är en föreställning för hela Sápmi, och inte bara för samisk publik, förstås, säger Rawdna Carita Eira.
Vid ett bord i ett av Operans pauskaféer pustar de två upphovspersonerna ut efter tre intensiva dagar där de också mött de korister som kommer att medverka i operan – en barnkör och en damkör.
– Alla har varit så bra på att ta till sig uttal, så det var väldigt inspirerande, säger Rawdna Carita Eira.
Hon berättar att de tillsammans med solister, korister och repetitörer gått igenom texten och talat om operans kontext utifrån den förkristna samiska världsbilden. Jordens hjärta är en familjeföreställning och bygger på den samiska skapelsemyten om striden mellan ljus och mörker. I första hand finns myten i sydsamiskt område.
Rawdna Carita Eiras huvudsakliga fokus under dessa dagar har dock varit att jobba med det språkliga, där hon har gått igenom grundprinciperna och läst före. Sedan har ensemblen härmat.
– Men det är ju en sak att läsa upp texten. Det fantastiska var att höra när de började sjunga för då kom uttalet väldigt fint fram, säger hon.
Hon konstaterar att sångare tar sig an språk på samma sätt som musik och därigenom också enkelt tar till sig sådant som uttal och prosodi, språkmelodi.
”Jojk är, precis som opera, ett sätt att förmedla känslor musikaliskt”
Rawdna Carita Eira och Britta Byström blev sammanförda när festivalen Soundstreams i Kanada ville ha en samisk pendang till operan Pimooteewin på urfolksspråket cree. Det resulterade i operan Gállábártnit, ’Björnsönerna’, som tillsammans med Pimooteewin bildade helaftonsföreställningen Two Odysseys, som hade urpremiär i Toronto 2019.
Rawdna Carita Eira, som är bosatt i Kautokeino – en nordnorsk kommun där 95 procent av invånarna talar nordsamiska – hade tidigare skrivit såväl dramatik som sångtexter till sitt eget band Circus Polaria, men också till artister som Mari Boine. Att skriva opera hade hon däremot ingen erfarenhet av.
– Men jag tänkte: Det här blir kul! Det bästa jag vet är att jobba med text och musik.
Hon såg genast en koppling mellan opera och jojk.
– Jag jojkar inte själv, men min mor är jojkare, så det var en del av min vardag när jag var barn. Och jojk är, precis som opera, ett sätt att förmedla känslor musikaliskt.
Britta Byström hade skrivit en opera tidigare, Om man blivit av med sitt bagage, och därutöver mängder av annan vokal musik.
– Oftast när man jobbar med opera får man ett färdigt libretto att tonsätta. Men Rawdna och jag har jobbat med musik och text parallellt. Det gör att ord och musik verkligen smälter samman, säger Britta Byström, som njutit av att skriva musik till Jordens hjärta.
– Samiskan är ett underbart språk att sjunga på.
Arbetssättet gav mersmak, så när Gállábártnit haft premiär ville de utveckla samarbetet. De enades om en historia att bygga vidare på, skrev synopsis och en musikalisk plan och tog kontakt med Kungliga operan, som nappade på idén och önskade en familjeföreställning. I övrigt fick duon fria händer.
Även denna gång har de två arbetat tätt tillsammans. Till att börja med satte Rawdna Carita Eira in Britta Byström i såväl den samiska mytologin som tankevärlden. Sedan kom språket. Att ha en känsla för språket var nödvändigt för att Britta Byström skulle kunna ge texten rätt tondräkt. I nordsamiskan ligger till exempel betoningarna konsekvent på första stavelsen.
– Det ger en regelbunden rytm som påverkar musiken, säger Britta Byström.
Förutom ”många vackra vokaler”, som hon uttrycker det, innehåller nordsamiskan många diftonger. Inget ovanligt för den som är van vid att tonsätta till exempel engelska, men roligt att fundera kring, tycker Britta Byström.
– Om ett vokalljud består av två eller tre ljud måste man ju bestämma sig för hur de ska placeras tonmässigt, säger hon och exemplifierar med ordet vuoiŋŋat, som betyder andar, där voi följs av ett tonande ng-ljud.
En annan sak som utmärker nordsamiskan är de många tonande konsonanterna, varav några för övrigt också finns i tjeckiskan, påpekar de, med hänvisning till jämförelsen som Katarina Leoson gjorde. Č uttalas till exempel tje och z blir dze.
”I samiskan bakar man in ändelserna”
Britta Byström tycker att det nordsamiska språket är tacksamt att skriva musik till, eftersom det inte innehåller så många småord som till exempel svenskan.
– I samiskan bakar man in ändelserna och förändrar orden beroende på vem man talar till. Det blir liksom innehållsdigert på ett annat sätt. Det tycker jag har påverkat musiken.
Att Rawdna Carita Eira bär på en jojkpoetisk tradition från Kautokeino har också haft betydelse.
– Där är jojkpoesin ofta väldigt precis i både metaforer och bilder. Det har jag tagit med mig när jag skrivit operatexterna, säger hon.
Britta Byström nickar.
– Rawdnas texter har liksom ropat på musik!
Ingela Hofsten är frilansjournalist.
Det här är nordsamiska
Samiska språk tillhör den uralska språkfamiljens finsk-ugriska gren och är släkt med bland annat estniska och finska. Nordsamiska talas i Norge, Sverige och Finland av 20 000 till 25 000 människor. Det är det största samiska språket både sett till geografisk utbredning och antalet talare.
Det nordsamiska språkområdet sträcker sig från Ofotfjord till Varanger i östra Finnmarken i Norge, till Gällivare kommun i Sverige och till kommunerna Enonteki, Utsjoki, Sodankylä och Enare i Finland.
Det nordsamiska alfabetet har 29 bokstäver: a, á, b, c, č, d, đ, e, f, g, h, i, j, k, l, m, n, ŋ, o, p, r, s, š, t, ŧ, u, v, z och ž.
Jordens hjärta spelas på Kungliga operan i Stockholm från den 15 november till den 29 december. Föreställningen är drygt en timme lång och kommer att textas på svenska.
Läs mer om nordsamiska:
Här är hela livet på nordsamiska
”Samiskan är inte alls lika förlåtande”
