Ordet konst gav upphov till konstig

Är orden konst och konstig besläktade med varandra?

Text: Linnea Hanell, Språkrådet

Bild: Saga Bergebo

Fråga: Finns det någon koppling mellan orden konst och konstig?
Mikaëla

Svar: Ja, ordet konstig kommer ursprung­ligen från ordet konst. Enligt den historiska Svenska Akademiens ordbok, SAOB, betydde konstig inledningsvis ungefär ’som äger stor skick­lighet’. På 1500-talet kunde man exem­pel­vis kalla en snickare för konstig, och då mena att han kan sin konst. Ordet har sedan utvecklat flera olika bibetydelser, bland dem ’konstgjord’. ”I Sverge användes konstig bevattning föga” kunde man exempelvis skriva i en jordbrukshandbok från 1886.

Redan på 1600-talet utvecklades bibetydelsen ’svår’, ’invecklad’ eller ’som kräver konstfärdighet för att utföra’. SAOB:s analys är att det är därifrån betydelsen ’besynner­lig’ kommer ifrån. Om man på 1700-talet exem­pelvis talade om ”konstigt upp­förande”, menade man kanske lite mer precist att det var ett uppförande som ansågs ansträngt, onaturligt, konstlat, medan vi i dag har en lite bredare förståelse för ordet. En modern definition av ordet kan vi få från Svensk ordbok som menar att en konstig företeelse är en ”som på ett påfallande sätt avviker från det vanliga och därför är svår att förstå sig på”.

Fråga: Finns det någon koppling mellan orden konst och konstig?
Mikaëla

Svar: Ja, ordet konstig kommer ursprung­ligen från ordet konst. Enligt den historiska Svenska Akademiens ordbok, SAOB, betydde konstig inledningsvis ungefär ’som äger stor skick­lighet’. På 1500-talet kunde man exem­pel­vis kalla en snickare för konstig, och då mena att han kan sin konst. Ordet har sedan utvecklat flera olika bibetydelser, bland dem ’konstgjord’. ”I Sverge användes konstig bevattning föga” kunde man exempelvis skriva i en jordbrukshandbok från 1886.

Redan på 1600-talet utvecklades bibetydelsen ’svår’, ’invecklad’ eller ’som kräver konstfärdighet för att utföra’. SAOB:s analys är att det är därifrån betydelsen ’besynner­lig’ kommer ifrån. Om man på 1700-talet exem­pelvis talade om ”konstigt upp­förande”, menade man kanske lite mer precist att det var ett uppförande som ansågs ansträngt, onaturligt, konstlat, medan vi i dag har en lite bredare förståelse för ordet. En modern definition av ordet kan vi få från Svensk ordbok som menar att en konstig företeelse är en ”som på ett påfallande sätt avviker från det vanliga och därför är svår att förstå sig på”.