Nato på svenska

”Föreställ er en multinationell militär operation där alla fordon går på olika bränslen, där ammunitionen har olika kaliber, säkerhets- och förvaringskrav, och där radiokommunikationen sker på olika frekvenser.”

Så sa generalmajor Edvardas Mažeikis, tidigare chef för Natos byrå för standardisering, vid en internationell konferens om terminologi. Sedan fortsatte han: ”Och jag vill inte tänka på allt som skulle kunna gå fel om Natos medlemmar och deras partnerländer inte förstod varandra.”

Citatet illustrerar varför standardisering av språket har blivit en högt prioriterad fråga för Nato. Sedan år 2000 måste alla Natodokument innehålla ­Natoackrediterade termer på engelska eller franska, som är godkända av samtliga medlemmar och lagras i en databas med drygt 20 000 poster.

– Språket är en nyckelfaktor för Natos interoperabilitet: om man inte förstår varandra rätt kan det ju innebära en fara för människors liv. Viktiga dokument inom Nato får inte publiceras utan att terminologin är avstämd, säger Marie van Dorrestein, chef för Utrikesdepartementets språktjänst.

Sedan Sverige och Finland tog steget in i Nato har Natotermer också allt oftare börjat dyka upp i svenskan. Därför ser Marie van Dorre­stein ett stort behov av enhetlig och officiellt rekommenderad terminologi.

– I dag finns det många olika översättningar i omlopp för vissa termer, medan andra termer saknar svenska motsvarigheter. Det handlar om allt från säkerhetspolitiska begrepp och namn på delar av Natos organisation till ord med koppling till det operativa arbetet, säger hon.

I Finland, där svenska är nationalspråk jämte finska, har Statsrådets kansli redan tagit fram en ordlista med omkring 220 Natotermer på både finska och svenska. Terminologen Pia Westerberg, som har lett det svenska termarbetet, menar att många av termerna har varit svåra nötter att knäcka – trots att hon har haft hjälp av en grupp med språkvetare och militära ämnesexperter.

– Nato har en egen struktur, som inte kan överföras direkt till finska och svenska förhållanden. Eftersom medierna ofta har använt engelska benämningar saknas det också källor att plocka ifrån. Många gånger har vi varit tvungna att konstruera termerna själva, säger hon.

För att markera att det handlar om just Nato har arbets­gruppen översatt termer som humanitarian ­operation och cooperative security till humanitär operation och kooperativ säkerhet – och inte till de vedertagna begreppen humanitär insats och säkerhetssamarbete som har en mer allmän betydelse.

En annan utmaning har varit att Finland och Sverige ibland använder olika benämningar för samma sak. Förhoppningen är nämligen att de svenskspråkiga Natotermerna som har tagits fram i Finland ska kunna användas i båda länderna, eftersom parallella språkbruk skulle skapa onödig förvirring.

– Vi har hela tiden låtit svenska Utrikesdepartementet, Försvarsmakten och Försvarshögskolan kommentera våra listor med termer. Sedan har vi försökt komma fram till en kompromiss, säger Pia Westerberg.

Ett exempel är Natotermen arms control som i Finland översätts till vapenkontroll. I Sverige innebär det dock kontroll av enskilda handeldvapen. Ordlistan rekommenderar därför i stället termen rustningskontroll.

I ett Natoavtal om informationssäkerhet enades de finlandssvenska och svenska översättarna också om att översätta engelskans classified information till säkerhetsskyddsklassificerad information – en sammanslagning av termerna säkerhetsklassificerad information och säkerhetsskyddsklassificerad uppgift, som används i finländsk respektive svensk lagstiftning.

– Ibland har det funnits många olika förslag till översättningar från olika instanser. Då har vi försökt lösa frågan i gemensamma diskussioner, men till slut måste man bara bestämma sig för något – annars skulle vi ha suttit med ordlistan i evigheter, säger Pia Westerberg.

Karolina Karlström, chef för Språkcentrum på Försvarshögskolan, tror dock att det skulle vara bra att arbeta igenom vissa termer en gång till för att se till att det svenska försvaret verkligen är med på noterna.

– För Natotermen command rekommenderar den finländska listan exempelvis termen ledning, medan den svenska Natodelegationen har använt termen kommando. Det blir inkonsekvent om man skriver ledning i vissa översättningar och kommando i andra, säger hon.

Just kommando är ett kontroversiellt ord, eftersom det i svenskan tidigare inte har haft betydelsen ’ledning’ som i engelskan. Andra omdiskuterade direktlån från engelskan är resiliens och deplojera, som rekommenderas i ordlistan i stället för svenskans motståndskraft och omgruppera.

– Termen resiliens har ­spridit sig som ett ogräs i försvaret. Deplojera är ett fall för sig, eftersom det på svenska heter omgruppera på taktisk nivå, uppmarsch på operativ nivå och koncentrera på strategisk nivå. Det är mycket begärt att folk ska kunna ­särskilja den ­betydelsenivån när den inte uttrycks på ­engelska, säger Karolina Karlström.

För att avgöra vilka alternativ som är bäst har de finländska terminologerna utgått från principerna i Nato terminology manual, som för­ordar transparency, concise­ness, stability och consistency – alltså att termerna ska vara begripliga, korta, konsekventa och inte ändras i onödan.

Kravet på begriplighet gör att svårdechiffrerade engelska namn som Private Office och Joint Support and Enabling Command har ersatts med mer beskrivande svenska motsvarigheter som Generalsekreterarens personliga stab och Försvarsgrensgemensamma stödledningen.

– Vi har strävat efter att termerna ska vara så genomsynliga som möjligt. Därför har vi ofta lagt till förklarande ord, men på några ställen har vi i stället tagit bort överflödig information, säger Pia Westerberg.

I konsekvensens namn har ordlistan också valt att benämna alla Natos byråer och kommittéer just så, även när de engelska Natotermerna inte innehåller orden agency eller committee.

– Natos terminologi har ju vuxit fram under väldigt lång tid, så den är inte alltid särskilt konsekvent. I vårt arbete har vi haft fördelen att kunna skapa alla termerna under en betydligt kortare period, säger Pia Westerberg.

I de fall där det redan finns etablerade översättningar som inte överensstämmer med ordlistans rekommendationer så har dessa försetts med etiketterna ”tillåten” eller ”avrådd”, beroende på i vilken utsträckning de lever upp till de terminologiska principerna.

Den standardiserade termstatusskalan rekommenderad–tillåten–avrådd förekommer även i Natos databas Nato Term. Där finns dessutom betydelsemässiga skalor som allians–partner–neutral–rival–motståndare–fiende där varje term har definierats på ett minutiöst sätt för att undvika potentiella politiska fadäser.

Karolina Karlström framhåller att det inte sällan döljer sig oväntade och väldigt specifika definitioner bakom skenbart enkla Natotermer.

– Ett roligt exempel är termen outer space i betydelsen ’yttre rymden’, som det har funnits en stor politisk oenighet om. Var den yttre rymden börjar och tar slut får näm­ligen juridiska implikationer: om framtida krigföring sker i rymden så innebär det att internationell rätt kommer in i bilden, säger hon.

Dessutom menar hon att översättare behöver vara uppmärksamma på att för­skönande omskrivningar förmodligen är vanligare i engelskan än i svenskan. Inom Nato omfattar termen crisis management till exempel rent militära åtgärder. Bör den då fortfarande översättas till krishantering? Hon pekar också på termerna engage och collateral damage, som på ren svenska snarast motsvarar bekämpa och vådaskjutning.

Samtidigt anser hon att det vore orealistiskt att tro att alla engelska termer kan ­ersättas med svenska ­översättningar. Många av de engelska ­orden etablerades redan på 1990-­talet när Sverige anslöt sig till Partnerskap för fred, och i det internationella samarbetet är det alltid engelska som gäller.

– Jag tror inte att översättningarna kommer att användas så mycket i den dagliga militära verksamheten. Men det är ändå viktigt att de finns, så att även oinvigda kan förstå vad det handlar om, säger Karolina Karlström.

Marie van Dorrestein håller med, men tror att förståelsen av centrala Nato­termer underlättas även i verksamheten om de kan uttryckas på det egna språket. Dessutom framhåller hon att svenska motsvarigheter behövs vid översättningar av avtal, i media och i myndigheternas kommunikation till allmänheten.

– Vi är ett litet land som inte har upplevt krig på väldigt länge och som nu gått från alliansfrihet in i Nato. Det förstärker vårt behov av att kunna prata om försvar, där Nato är en väldigt viktig del, säger hon.

Marie van Dorrestein påminner också om att språklagen slår fast att svenskan ska kunna användas inom alla samhällsområden och att myndigheterna ska utveckla svensk terminologi inom sina fackområden. Därför vill hon att Sverige fortsätter att utveckla det svenska Nato­språket i sam­arbete med Finland, som regelbundet kommer att utöka sin ordlista med nya termer.

– Vi behöver hitta former för att ­samla, fastställa och sprida svensk Natoterminologi. För att den ska vara relevant och få genomslag är det också viktigt att fler sakkunniga inom försvaret och Nato­representationen aktivt deltar i terminologiarbetet.

Staffan Eng är ­frilansjournalist.