”Metaforer hjälper oss att förstå”
Rymden beskrivs ofta med metaforer som är förankrade i tillvaron på jorden. Det visar Kajsa Törmä i sin avhandling.
Bild: Pressbild
Mars tycks ofta vara nästa mål för mänskligheten. Men trots att rymden i bildlig bemärkelse kommer allt närmare beskrivs den med metaforer som är förankrade i tillvaron på jorden. Så ser det åtminstone ut i den science fiction-litteratur som Kajsa Törmä, doktor i engelsk språkvetenskap vid Umeå universitet, har studerat.
– När någon dör i yttre rymden så sätter man den i en luftsluss och skickar ut den i rymden. Det är som en typisk sjöbegravning, säger hon.
I sin avhandling undersöker hon olika typer av metaforer och språkliga drag i bland annat engelskspråkiga romaner, populärvetenskap och tv-serien Star trek. Vanliga verb som används i samband med förflyttningar är flyga, flyta och resa. Just i Star trek talas det om att beama – vilket innebär att en kropp löses upp och sedan rekonstrueras på en annan plats. Det rör sig alltså inte om en fysisk förflyttning.
– Det finns ingen rörelsebana. Men i materialet jag har undersökt finns det hela tiden en väg för beamandet som kan vara upp, över eller mellan. Det är uppenbart att vi har jättesvårt att släppa att det är så vi rör oss genom världen och att vi hela tiden följer en väg – fast det inte är så det går till rent tekniskt i Star treks universum.
Men att det är svårt att frikoppla språket från det jordiska och bekanta är inte märkligt i sig. Kajsa Törmä tror att metaforer är nödvändiga för att kunna skaffa sig förståelse om rymden även om bilderna inte blir helt rättvisande.
– Metaforer har förmågan att framhäva något och dölja något annat, säger hon.
Den amerikanske astrofysikern Neil deGrasse Tyson har till exempel talat om att vår kunskap om rymden i dag är som att ha vadat en bit ut i havet med en hel ocean som ligger framför oss.
– En sådan metafor har ett starkt poetiskt värde. Den här typen av metaforer kan hjälpa oss att förstå enskilda saker men berättar inte hur allt i rymden hänger ihop.
Mars tycks ofta vara nästa mål för mänskligheten. Men trots att rymden i bildlig bemärkelse kommer allt närmare beskrivs den med metaforer som är förankrade i tillvaron på jorden. Så ser det åtminstone ut i den science fiction-litteratur som Kajsa Törmä, doktor i engelsk språkvetenskap vid Umeå universitet, har studerat.
– När någon dör i yttre rymden så sätter man den i en luftsluss och skickar ut den i rymden. Det är som en typisk sjöbegravning, säger hon.
I sin avhandling undersöker hon olika typer av metaforer och språkliga drag i bland annat engelskspråkiga romaner, populärvetenskap och tv-serien Star trek. Vanliga verb som används i samband med förflyttningar är flyga, flyta och resa. Just i Star trek talas det om att beama – vilket innebär att en kropp löses upp och sedan rekonstrueras på en annan plats. Det rör sig alltså inte om en fysisk förflyttning.
– Det finns ingen rörelsebana. Men i materialet jag har undersökt finns det hela tiden en väg för beamandet som kan vara upp, över eller mellan. Det är uppenbart att vi har jättesvårt att släppa att det är så vi rör oss genom världen och att vi hela tiden följer en väg – fast det inte är så det går till rent tekniskt i Star treks universum.
Men att det är svårt att frikoppla språket från det jordiska och bekanta är inte märkligt i sig. Kajsa Törmä tror att metaforer är nödvändiga för att kunna skaffa sig förståelse om rymden även om bilderna inte blir helt rättvisande.
– Metaforer har förmågan att framhäva något och dölja något annat, säger hon.
Den amerikanske astrofysikern Neil deGrasse Tyson har till exempel talat om att vår kunskap om rymden i dag är som att ha vadat en bit ut i havet med en hel ocean som ligger framför oss.
– En sådan metafor har ett starkt poetiskt värde. Den här typen av metaforer kan hjälpa oss att förstå enskilda saker men berättar inte hur allt i rymden hänger ihop.
