Hypertydligt tal ger vassare joller

Vi anpassar oss hela tiden till dem vi pratar med. Hur vi talar styrs till stor del av lyssnarens behov. Man brukar tala tydligare och med enklare språk när man befinner sig i en bullrig miljö, eller när man talar med någon som håller på att lära sig språket.

När vuxna pratar med små barn gör de flera anpassningar, bland annat kortare meningar, varierad talmelodi och många upprepningar. I forskningen om barns språkutveckling kallas detta barnriktat tal, till skillnad från vuxenriktat tal. Barnriktat tal förekommer i så gott som alla språk och kulturer, även om det kan skilja sig åt hur anpassningarna tar sig uttryck.

En av anpassningarna är att vuxna artikulerar extra tydligt när de talar med barn. I vetenskapliga sammanhang kallas det hyperartikulation. Hyperartikulation i barnriktat tal har rapporterats för flera språk, till exempel engelska, ryska och mandarin.

I Babylabbet på Stockholms universitet undersöker vi som lingvister bland annat sambandet mellan hur föräldrar kommunicerar med sina barn och barnens språkutveckling. I en serie studier har vi kartlagt hur föräldrar artikulerar när de pratar med sina barn och hur detta förhåller sig till barnens eget joller.

I studierna deltog nitton barn tillsammans med sina mammor eller pappor. Barnen var ett år när de kom till labbet för att leka och umgås med en förälder medan de filmades. Ljudet från inspelningarna analyserades sedan med akustiska mått för att undersöka egenskaper i talljuden.

När vi mäter hyperartikulation är det oftast inte den faktiska artikulationen vi mäter, utan vi uppskattar artikulationen utifrån talljudens akustiska egenskaper. I de flesta studier av hyperartikulation är det vokalerna man tittar på. Det beror på att man kan undersöka alla olika vokaler med ett mått, medan konsonanter är uppbyggda på så många olika sätt att det inte finns något enskilt mått som går att tillämpa på samtliga.

Vi undersökte hur föräldrar uttalar vokaler när de pratar med sina barn, jämfört med när de riktar sig till en vuxen. För att beräkna hur mycket föräldrarna anpassade sin artikulation använde vi oss av måttet vokalrymd, det vill säga hur vokalerna skiljer sig från varandra rent akustiskt. Vi använde också ett nytt mått för hyperartikulation av vokaler. Måttet kompenserar för att människor har olika sätt att prata, vilket gör det möjligt att jämföra graden av anpassad artikulation av olika vokaler hos olika talare.

Båda måtten visade samma sak: Föräldrarna överdrev sin artikulation mer när de pratade med sina barn än när de pratade med en vuxen. Detta gällde både antalet hyperartikulerade vokaler och hur mycket enskilda vokaler var hyperartikulerade.

Tidigare forskning har pekat på samband mellan hur tydligt föräldrar uttalar vokaler när de talar med sina barn och barnens utveckling av ordförrådet. Barn vars föräldrar talar extra tydligt med dem har ett större ordförråd än barn vars föräldrar talar mindre tydligt. Man vet dock inte om det är föräldrarnas artikulation som påverkar barnets språkutveckling. Det skulle kunna vara tvärtom, att barn med större ordförråd ger sina föräldrar kommunikativa signaler som leder till att föräldrarna artikulerar tydligare.

I våra studier tittade vi också på sambandet mellan hur föräldrar anpassar sin artikulation när de talar med sina barn och barnens joller. Barnens joller undersöktes med hjälp av ett ordkomplexitetsmått för svenska där mer avancerat joller fick högre poäng. Till exempel fick ett joller poäng om det innehöll svåra ljud som f och j. Lättare ljud som a och m gav inga poäng.

Vi såg att ju mer föräldern hyperartikulerade till barnet, desto mer avancerat var barnets joller.

Vi fick också motsägelsefulla resultat när vi tittade på detaljer i konversationerna mellan förälder och barn. Mer hyperartikulerade yttranden från föräldern kunde direkt följas av mindre komplext joller från barnet. Detta skulle kunna förklaras med att när den vuxne överdriver sin artikulation lägger barnet i stunden mer kraft på att bearbeta vad det hör än på sitt eget joller. Eftersom våra studier inte var experimentella kan vi inte säga något säkert om orsakssambanden.

Vuxna hyperartikulerar alltså när de talar med små barn och det finns ett samband mellan föräldrars hyperartikulation av vokaler och barns joller. Det innebär dock inte att vi uppmanar föräldrar att tänka på att tala tydligt med sina små barn. Det är något som sker spontant i stunden om och när det behövs för att underlätta kommunikationen. Det finns ingen fundamental skillnad mellan att konversera med ett litet barn och en vuxen, och en god språkanvändare är lyhörd och anpassar sig hela tiden efter sin samtalspartner för att kommunikationen ska flyta.

Lisa Gustavsson, Ellen Marklund, Klara Marklund Hjerpe och David Pagmar forskar vid Institutionen för lingvistik på Stockholms universitet.
Ulrika Marklund forskar vid Avdelningen för sinnesorgan och kommunikation på Linköpings universitet.