”Hebreiskan står mig väldigt nära”
Hebreiskan står Lizzie Oved Scheja väldigt nära emotionellt. Språket är en stor del av hennes judiskhet.
Bild: Staffan Eng
För Lizzie Oved Scheja, verkställande direktör för institutionen Judisk kultur, är hebreiska mycket mer än bara ett språk.
– När folk frågar mig vad min judiskhet består i så är det första jag svarar hebreiskan. Den står mig väldigt nära emotionellt.
Hon menar att sionismens revitalisering av hebreiskan på 1800-talet är en av de största språkliga bedrifterna i modern tid. Att tala språket innebär för henne att delta i och upprätthålla flertusenårig kultur.
– Om du är italiensktalande är det inte säkert att du omedelbart kan relatera till latin. I hebreiskan är den historiska kopplingen mycket starkare, för det är samma språk som användes i Bibeln.
Samtidigt framhåller Lizzie Oved Scheja att hebreiskan består lika mycket av kreativt nyskapande som av gamla bibelord. I den moderna hebreiska kulturen ser hon en ständig pendling mellan det nya och det gamla.
Men i dag menar hon att det finns en allmän tendens att gå tillbaka till de språkliga rötterna. Hon tror att det beror på att människor söker skydd i språket och litteraturen under oroliga tider.
– Insikten att hebreiskan är flera tusen år gammal ger något slags grund att stå på. Den uppstod inte för bara några sekler sedan och är inte en del av någon trend. Det ger perspektiv på vem du är.
6 fakta om hebreiska
Antal talare:
Hebreiskan har 9 miljoner talare, varav 5 miljoner är modersmålstalare. De flesta av dessa finns i Israel, där den är officiellt språk, men hebreiska talas även av större grupper i USA och är erkänt minoritetsspråk i Polen, Sydafrika och Turkiet. I Sverige finns omkring 2 000 talare.
Historia:
Hebreiskan tillhör de semitiska språken, där även arabiska ingår. Den finns belagd i skrift från 900-talet f.Kr. och är ett av de tre ursprungliga bibelspråken. Under seklerna efter Kristi födelse dog den dock ut som vardagsspråk, men levde vidare som religiöst skriftspråk. På 1800-talet återupplivades talspråket av sionismen, vilket ledde till att hebreiska 1921 blev ett av de officiella språken i brittiska Palestina.
Alfabet:
Modern hebreisk skrift skrivs från höger till vänster och består endast av konsonanter, med undantag av halvvokalerna י, yod, ו, vav, som kan beteckna i- och u-ljud. Vid behov anges vokalljud med diakritiska tecken ovanför eller under bokstäverna, så kallade nikkud. Bokstäverna צ ,פ ,נ ,מ och כ ändrar form till ץ ,ף ,ן ,ם och ך i slutet av ett ord.
Grammatik:
Många ord byggs upp av rötter som består av tre eller fyra konsonanter. Konsonantroten כ-ת-ב kan till exempel kombineras till כּוֺתֵב ’jag skriver’, מִכְתָּב ’brev’ och כַּתָּב ’reporter’. Verbböjningen påverkas av subjektets genus. ’Jag läser’ heter till exempel אני קורא om ’jag’ är man och אני קוראת om ’jag’ är kvinna, med olika böjning av verbet לקרוא ’läsa’.
Liturgiska varianter:
Under den period som hebreiskan endast användes som religiöst språk utvecklades tre uttal som fortfarande förekommer i religiösa sammanhang: ashkenazisk, sefardisk och mizrahisk hebreiska, som stammar från Öst- och Centraleuropa, Iberiska halvön och Ottomanska riket respektive arabvärlden. Modern hebreiska bygger på sefardiskt uttal.
Liten ordlista:
שָׁלוֹם ”shalom”/ביי ”bay” = ’Hej!’ (egentligen ’fred’)/’Hej då!’
מחשב ”mach’shev” = dator, av den bibelhebreiska roten חשב ’tänka’ – egna nyord används ofta i stället för lånord
סַבָּבָה ”sababa” = ’häftig; cool’, av arabiskans صَبَابَة med samma betydelse – arabiska lån är vanliga i slanguttryck
הַלְּלוּ־יָהּ, ”halləlū-Yāh” = ’halleluja’, ordagrant ’prisa Jehova’ – hebreiskan har bidragit med flera religiösa begrepp
חבל על הזמן ”chaval al hazman” = ’slöseri med tid’, vilket i vardagsspråket paradoxalt nog betyder att det är fantastiskt bra
