Geografin avgör språklig mångfald

Höga berg och stora floder kan förklara varför Nya Guinea är en ö med hundratals olika språk, medan bara fyra språk – engelska, franska, spanska och portugisiska – dominerar hela den amerikanska kontinenten.

I en ny studie, publicerad i Proceedings of the Royal Society Biological Sciences, delades jordklotet in i kvadrater med 222 kilometers sidor. Sedan studerades de 100 största landmassorna.

Den största språkliga mångfalden finns i Kaukasus, Centralafrika och på Nya Guinea. Forskarnas teori är att bergstoppar och floder utgör naturliga gränser. Sådana barriärer minskar befolkningens kontakter med närliggande samhällen. Därmed ökar också förutsättningarna för språklig mångfald. I isolerade regioner kan mindre språk ha större möjligheter att överleva.

Floder kan fungera både som gränser och länkar. Genom kontakt via vattenvägarna kan avlägsna kulturer mötas. I samband med dessa möten kan nya språk uppstå. Med få höga bergskedjor och få floder som skapar naturliga gränser har Europa utvecklats i riktning mot minskad mångfald.

Forskarna är medvetna om att det inte nödvändigtvis måste vara en naturlig process som ligger bakom utvecklingen. Att många språk försvunnit kan ofta förklaras med kolonialmakters agerande. Om dessa hade varit mer positiva till andra språk än de egna hade kanske engelska, franska, spanska och portugisiska inte varit så dominerande i Amerika.

Den språkliga mångfalden kommer enligt forskarna att minska under det kommande århundradet. Om Afrika och Asien skulle följa samma mönster som Amerika och Europa – där ett stort antal mindre språk kämpar för sin överlevnad – är omkring 3 700 språk i farozonen. Om förutsägelserna slår in skulle därmed hälften av jordens språk vara på väg att försvinna.