Gårdagens MAMMA lever i språket

Vid 1800-talets slut pågår ett offentligt samtal om kvinnans roll i det moderna samhället. Populära texter, som familjetidskrifter och kvinnosakstidskrifter, slår fast att föräldraskapet är en kvinnlig syssla. Och det sker med hänvisning till kristna auktoriteter: kvinnans livsuppgift, gudagivna och patriotiska kall, är moderskapet. Ungefär på samma sätt som vi i dag kan se familjeråd som utgår från psykologisk forskning, förklarar 1800-talstexterna att kvinnan är gjord för att vara mamma med referens till en gudomligt inrättad ordning.

Texterna konstaterar att föräldraskap är förenligt med kvinnors natur, och skapar därigenom en verklighet genom språket. I denna verklighet är det inte möjligt att vara kvinna utan att samtidigt vara mor – språket både skapar och begränsar på så vis ramarna för den verklighet som kvinnor och föräldrar kan träda in i.

Ett illustrerande exempel finns i familjetidskriften Svenska Familj-Journalen från 1873:

Det torde ej vara svårt att förstå, hvem som af Skaparen ämnades att utöfva det första inflytandet på barnet – det är modern, och djupt får hon en gång ångra, om hon lemnar detta dyrbara privilegium uti en annans.

Skribenten sätter likhetstecken mellan att vara kvinna och att vara förälder. Vid 1800-talets slut formuleras sådana här typer av sanningar om kvinnan så mycket och så ofta att de till slut blir vedertagna.

Men sanningarna formuleras som påståenden som går att bemöta. Under förutsättning att det går att opponera sig mot en kristen auktoritet, hade läsaren möjlighet att ifrågasätta sanningen om modern som natur- och gudagiven förälder.

Och den tidiga kvinnorörelsen framförde faktiskt kritik, men inte mot sanningen i sig. Kritiken riktades i stället mot antagandet att detta kall diskvalificerade kvinnor från intellektuella sysslor. De tidiga kvinnosaksförkämparna argumenterade för kvinnors rättigheter just mot bakgrund av idén om moderskapet som något gudagivet: för att kunna fullfölja Guds intention – det vill säga för att praktisera moderskap på bästa sätt – måste kvinnor ges rätt till högre utbildning.

Att man såg sig tvungen att så ihärdigt påstå att modern är den naturliga föräldern, vittnar om att tanken trots allt inte var etablerad vid denna tid. Själva naturligheten är något som är i behov av att skapas och få hävd genom språket.

Vänder vi blicken mot 1940-talet, lyser dock denna typ av uttryckliga konstateranden om ”det naturliga moderskapet” med sin frånvaro. Det är ett tecken på det inte längre är nödvändigt att påtala moderns givna roll. Det kan kanske tyckas märkligt, med tanke på att 1900-talets mitt brukar beskrivas som husmorsidealets guldålder. Men iakttagelsen stärker snarare beskrivningen.

I statliga informationsbroschyrer och veckotidningar från 1940-talet domineras texterna i stället av moderskapsteman. Texterna handlar inte längre om att kvinnan är och bör vara förälder. I stället beskriver de hur kvinnan ska vara som förälder. Med andra ord ger texterna inte längre möjlighet att svara ”ja” eller ”nej” på frågan om kvinnan är skapad till att vara mamma. 1940-talsläsarna får i stället bara möjlighet att svara på påståenden som handlar om att kvinnor ska vara föräldrar på särskilda sätt. Att kvinnor är föräldrar är så självklart att det inte ens behöver nämnas.

Tendensen illustreras med förstasidan ur den statliga informationsbroschyren Barn i goda händer från 1948. Bildtexten lyder:

Att få barn är det lyckligaste som kan hända i en ung frisk familj. [...] Mor och far får något att glädjas över och arbeta för. Men det första barnet betyder också praktiska förändringar i den unga familjens liv. [...] För modern innebär ansvaret för barnet ofta bekymmer av olika slag. Men hon kan undvika mycken oro om hon i god tid skaffar den sakkunniga hjälp, som numera står varje mor till buds.

Att vara en god mor fordrar kunskaper lika väl som andra uppgifter i livet.

I exemplet kan man också se något annat som är tidstypiskt för 1940-talet: att en kvinna ska vara mamma på ett sätt som vägleds av experter.

I samband med folkhemmets och välfärdens etablering under 1900-talets första hälft, får vetenskapen som vi känner den i dag sitt stora genombrott. Därmed får vi också ideal definierade av (populär)vetenskapliga rön. I exemplet presenteras expertväglett moderskap som jämförbart med andra arbetsuppgifter i livet.

Exemplet visar dessutom hur 1940-talstexterna också publiceras tillsammans med bilder på leende och lyckliga mammor.

Dessa iakttagelser måste förstås i ljuset av hur föräldraskap har beskrivits tidigare. 1800-talets klart uttalade förklaringar om kvinnans natur har blivit en utgångspunkt för att reglera hur kvinnor ska praktisera moderskap. Så förs samtidigt ett kristet tankegods och en bibliskt motiverad verklighet vidare – men i tystnad.

Också bilderna på mammor i anslutning till texterna måste vi förstå historiskt. Texterna tillhandahåller inga tydliga svar på varför kvinnor blir lyckliga av att få barn, men med hjälp av historien går svaret att spåra i kristna moralsystem: moderskap antas göra 1940-talskvinnan lycklig för att det är förenligt med hennes levnadskall, som hon fått av Gud. En kristen tanke om modern som naturlig förälder befästs på så vis genom tysta överenskommelser i ett historiskt sammanhang, som präglas av vetenskapliga röster och ideal.

Låt oss slutligen vända blicken mot 2010-talet för att förstå hur också vårt nutida tänkande om föräldraskap är historiskt präglat. Jag har studerat föräldratidningar, livsstilsbloggar, sjukvårdsrådgivning på nätet och landstingskommunikation från detta årtionde. Och det visar sig att även i vår tid präglas texterna av kristna idéer om moderskapet. I likhet med 1940-talet behöver ingen tydligt uttrycka dessa – de tas snarare för givet. Tanken om modern som primär förälder förs alltså alltjämt vidare som en tyst självklarhet.

På 1940-talet tas moderskapet för givet såväl i skrift som i bild, men detta är inte längre fallet på 2010-talet. I stället överförs och upprätthålls denna tanke huvudsakligen i bild. I skrift regleras särskilda sätt att vara förälder på – till exempel att föräldrar ska hantera risker, konsumera medvetet och vara lyhörda inför barns önskningar. Bilderna föreställer däremot nästan alltid kvinnor och mammor. 2010-talstexterna är alltså könsneutrala i skrift, men skjuter fram kvinnor visuellt.

Denna tendens syns särskilt tydligt i livsstils- och konsumtionsorienterade tidningar av typen Vi Föräldrar och Family Living, men även i vårdrådgivande texter som landsting kommunicerar till sina medborgare. Tendensen illustreras med följande exempel från tidningen Jönköping Landstingsnytt från 2013:

Genom att alltid hålla en hand på barnets mage vid blöjbyten och ha blöjor och andra nödvändiga prylar inom räckhåll minskar man risken för att barnet ska ramla ner från skötbordet och slå sig. [...] På bilden är Johanna Eriksson, Jönköping, i färd med att byta på dottern Isa, ett år och tre månader.

Bildtexten ger råd om en särskild metod som ska minska riskerna vid blöjbyte. Samspelet mellan skrift och bild visar ett riskhanterande sätt att vara mamma. Men mamman och moderskapet framhävs bara visuellt.

Till skillnad från 1870-talets uttryckliga påståenden, så ger bilderna från 2010-talet mycket litet utrymme åt läsarna att invända. Bilderna visar ”hur verkligheten ser ut” och tar på så vis för givet att kvinnor är föräldrar.

Därmed upprätthåller texterna en föreställning om föräldraskap som något naturligt kvinnligt, en föreställning vars historiska rötter alltså går tillbaka till en kristen tolkningsram från 1800-talet.

Nutida texter om föräldraskap styrs av gårdagens människa och dennas tänkande. Samtidigt är vi inte alltid medvetna om historien när vi beskriver verkligheten i text och bild. Detta beror på att gårdagens människa alltid är ”ingrodd” i nutiden och utgör den bas utifrån vilken vi tar sats när vi med språk upprätthåller och diskuterar vår verklighet.

Det går att förstå gårdagens kristna människa som inlemmad i 1940- och 2010-talets texter. Det går också att förstå hur detta tänkande präglar oss, genom att uppträda som ett omedvetet fundament i de senare tidernas etablerade sanningar om föräldraskap.

Om vi ska förändra dessa uppfattningar måste vi nog återuppväcka och diskutera rötterna till vårt nutida tänkande.

Gustav Westberg är lektor vid Institutionen för kultur och lärande på Södertörns högskola.

Läs mer: Legitimerade föräldraskap 1870–2010, Gustav Westberg.