En folkgrupp med skiftande namn
Första gången romer omnämns i Sverige är den 29 september 1512. Då görs en notering i Stockholms stads tänkebok, ett protokoll från stadens rådhusrätt, att en greve Antonius tillsammans med ett trettiotal familjer har kommit till landet.
Zigenare var länge det självklara svenska ordet för dem som vi i dag benämner romer. Bytet motiveras av att zigenare blivit ett skällsord, och att det inte var gruppens eget. Romer använder ordet rom, vilket bland annat betyder ’man’ eller ’människa’.
I svenskt myndighetsspråk var det länge ingen skillnad mellan zigenare och tattare. Det var först i slutet av 1800-talet, när invandringen av romska familjer från Ryssland, Frankrike och Spanien tog fart, som man skapade en distinktion mellan grupperna. De nyanlända hade en annan livsstil, och kom därför att kallas äkta zigenare, medan de som redan fanns i landet fick namnet tattare.
