Dialektalt ord kan vara ljudhärmande

Varifrån kommer dialektordet ”tjajes” och hur borde det egentligen stavas?

Text: Anna Westerberg, Institutet för språk och folkminnen

Bild: Saga Bergebo

Fråga: Jag och mina kompisar kom att prata om ordet tjajes, vilket på skelleftemål betyder ’känna sig kräkfärdig, ha kväljningar’. Tjajes du? betyder alltså ’känns det som att du behöver kräkas?’. På umemål säger man snarare tjöjes och i Österbotten (Maxmo) används tjöjis med samma betydelse. Varifrån kommer det här ordet och hur borde det stavas?

Tobias

Svar: Ordet du undrar över förekom i svenskt skriftspråk på 1600- och 1700-talen och finns därför med i Svenska Akademiens ordbok där det stavas köjas. Som dialektord är köjas väl belagt från nästan hela Norrland, från Norr­botten till och med norra halvan av Hälsingland. På de flesta håll uttalas det med ö, det vill säga tjöjjes och liknande, men i norra Västerbotten och Norrbotten kan diftongen låta lite olika, till exempel tjaijes, tjäijes, tjåijes, tjoijes. Ordet förekommer också i hela Österbotten, och i vissa norska dialekter finns køyast med samma betydelse. Ursprunget är ovisst, men skulle möjligen kunna vara ljudhärmande.

Fråga: Jag och mina kompisar kom att prata om ordet tjajes, vilket på skelleftemål betyder ’känna sig kräkfärdig, ha kväljningar’. Tjajes du? betyder alltså ’känns det som att du behöver kräkas?’. På umemål säger man snarare tjöjes och i Österbotten (Maxmo) används tjöjis med samma betydelse. Varifrån kommer det här ordet och hur borde det stavas?

Tobias

Svar: Ordet du undrar över förekom i svenskt skriftspråk på 1600- och 1700-talen och finns därför med i Svenska Akademiens ordbok där det stavas köjas. Som dialektord är köjas väl belagt från nästan hela Norrland, från Norr­botten till och med norra halvan av Hälsingland. På de flesta håll uttalas det med ö, det vill säga tjöjjes och liknande, men i norra Västerbotten och Norrbotten kan diftongen låta lite olika, till exempel tjaijes, tjäijes, tjåijes, tjoijes. Ordet förekommer också i hela Österbotten, och i vissa norska dialekter finns køyast med samma betydelse. Ursprunget är ovisst, men skulle möjligen kunna vara ljudhärmande.

Fråga: Jag och mina kompisar kom att prata om ordet tjajes, vilket på skelleftemål betyder ’känna sig kräkfärdig, ha kväljningar’. Tjajes du? betyder alltså ’känns det som att du behöver kräkas?’. På umemål säger man snarare tjöjes och i Österbotten (Maxmo) används tjöjis med samma betydelse. Varifrån kommer det här ordet och hur borde det stavas?

Tobias

Svar: Ordet du undrar över förekom i svenskt skriftspråk på 1600- och 1700-talen och finns därför med i Svenska Akademiens ordbok där det stavas köjas. Som dialektord är köjas väl belagt från nästan hela Norrland, från Norr­botten till och med norra halvan av Hälsingland. På de flesta håll uttalas det med ö, det vill säga tjöjjes och liknande, men i norra Västerbotten och Norrbotten kan diftongen låta lite olika, till exempel tjaijes, tjäijes, tjåijes, tjoijes. Ordet förekommer också i hela Österbotten, och i vissa norska dialekter finns køyast med samma betydelse. Ursprunget är ovisst, men skulle möjligen kunna vara ljudhärmande.