Det tysta könet

Den över fyrtio år gamla uppmaningen till tjejer att höja sina röster har ännu inte haft genomslag – ens i styrelserummen. ¶ Forskare har tidigare observerat kvinnors tystnad i grupper med både kvinnor och män. Männen har, i de allra flesta fall, fått det största talutrymmet, oavsett hur många de är i förhållande till gruppens storlek. Språkforskarna Jan Einarsson och Tor G. Hultman redogjorde bland annat för detta i sin klassiska studie God morgon pojkar och flickor: om språk och kön i skolan, från 1984. Där blev pojkarnas verbala dominans uppenbar. Lärarna hjälpte dessutom till att upprätthålla denna dominans – med hjälp av flickorna och pojkarna själva. ¶ Men det är inte bara i klassrummen som männen pratar på medan kvinnorna är förhållandevis tystlåtna. Även högt upp i hierarkierna, där kvinnorna har fått kämpa sig in, härskar fortfarande männens ord. De amerikanska statsvetarna Chris Karpowitz och Tail Mendelberg har studerat 87 skolstyrelseprotokoll, för att ta reda på vilka som talade mest. Och det var inte kvinnorna. Endast när de innehade minst 60 procent av positionerna i styrelsen fick kvinnorna lika mycket talutrymme som sina manliga kolleger. När kvinnorna var i minoritet, däremot, tog de ordet bara 72 procent av sin proportionerligt rättmätiga talartid. ¶ Forskarna publicerar resultaten i sin bok The silent sex. (Princeton university press, 2014).