Änder har knarkat längre än vi

En fågel som knarkar, kan det vara möjligt? Ja, om man till exempel läser en dagstidning från 1800-talet, så framgår det att bland annat gräs­anden kan göra detta. Även skor och sängar ­visar sig knarka vid denna tid.

För dagens språkbrukare är det kanske vid en första anblick svårt att föreställa sig detta – i dag knarkar­ ju nästan bara människor – men en blick i den historiska ordboken Svenska Akademiens ordbok, SAOB, ger besked om hur det ligger till. ­Under uppslagsordet knarka kan man läsa att ordet betyder ungefär ’ge ifrån sig ett knarrande ljud’. Dessutom visar det sig att knarka har använts åtminstone sedan 1500-talet och att det har en anknytning till verbet knarra.

Den uppmärksamma läsaren undrar nu kanske vart den modernare betydelsen ’missbruka narkotika’ har tagit vägen i SAOB. Svaret får man genom att kontrollera när ordboksartikeln trycktes: 1936. Tittar vi i ett annat verk, Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien, SO, får vi besked om att knarka i narkotikabetydelsen ­visar sig i svenskan först under 1950-talet. Detta verb verkar också har ett annat ursprung: det går tillbaka på ett äldre substantiv, knark, som betydde ’sup’.

Nu vill man kanske veta mer om att knarka.­ Alltså om själva ordet. Eller om något helt annat ord för den delen – till exempel det spännande adjektivet pinsam. Och detta är numera inga problem, för möjligheterna till ordforskning har exploderat under senare år till följd av digitaliseringen.

För drygt ett år sedan lanserades internetportalen svenska.se. Den som går in där får i ett nafs tillgång till såväl SAOB och SO som ordlistan Svenska Akademiens ordlista, SAOL. Tanken med svenska.se är att användaren snabbt och enkelt ska bli bekant med de tre ordböckerna som ges ut av Svenska Akademien. Det finns vissa mönster i dem som skiljer dem åt. Till exempel beskrivs orden på olika sätt i de tre verken. Också ordförrådens omfång skiljer sig åt.

Den som nu har skrivit in pinsam på sajten svenska.se ser SAOL-träffen i en spalt längst till ­vänster. SAOL ger rekommendationer om i första hand stavning och böjning om samtida ord. Den första­ tryckta upplagan av SAOL utkom 1874. Därefter har den tryckts i 13 ytterligare upplagor, varav den senaste gavs ut 2015.

Om pinsam får man till exempel veta att det har betydelsen ’besvärande, genant’. Det är ett adjektiv, upplyser SAOL, och det böjs pinsamt i obestämd form neutrum singular, pinsamma i bestämd form singular och i obestämd form plural, vilket markeras som ~t och ~ma invid uppslags­ordet. Där finns i uppslagsformen också en angivelse om att ordet är uppbyggt av två delar: pin·sam, alltså pin(a) + ändelsen -sam, som skapar adjektiv av bland annat substantiv. Därefter följer en lista över möjliga böjningar­ av pinsam: i positiv kan det till exempel konstrueras en pinsam + substantiv, som i en pinsam situation, eller den/det/de pinsamma + ­substantiv, till exempel de pinsamma avslöjandena. Den som vill ha en fyllig redovisning om hur ett ord böjs på sven­ska gör alltså klokt i att vända sig till SAOL.

I mittenspalten på svenska.se finner man Svensk ordbok, SO. Denna ordbok i två band utkom i tryckt form 2009, och omfattar å ena sidan ungefär hälften så många uppslagsord som SAOL, men dessa behandlas å andra sidan på ett utförligare sätt. De får till exempel ofta mer ingående beskrivningar.

Där ligger fokus på samtida ords betydelser och användning, och där finns också inspelat uttal, som kan vara ett stöd inte minst för de ordboksanvändare som inte har svenska som modersmål. Man kan klicka på en ljudsymbol och höra hur ordet kan uttalas. Det inspelade­ uttalet kompletterar de skrivna uttals­upplysningar som kan vara svåra att tolka.

Viktigt i sammanhanget är att SO är mer beskrivande än SAOL; den ger alltså inte lika tydliga rekommendationer som SAOL.

Om pinsam kan man även i SO se hur det stavas och böjs. Ordboken ger också en mer ingående beskrivning av ordet: ’som orsakar (allmän och) besvärande förlägenhet …’. Dessutom ges en mängd språkliga exempel för att illustrera betydelsen, bland annat ”ett pinsamt gräl bröt ut mellan värden och värdinnan”. Man får också reda på hur ordet kan uppträda tillsammans med andra ord, pinsam (för ngn) (att+V). Utifrån detta mönster kan vi konstruera till exempel det är pinsamt för honom att förknippas med kvacksalveri. Man får också en uppgift om tiden för ordets första kända förekomst i den aktuella betydelsen i svenskan: ”sedan 1794”.

I högerspalten på svenska.se presenteras träffarna i den omfångsrika historiska ordboken Svenska Akademiens ordbok, SAOB. Denna omfattar i dagsläget hela 37 band: från A till VRET. Den första delen trycktes så tidigt som 1893 och den senaste delen ­publicerades 2017. Denna ordbok beskriver med sina cirka 500 000 ord också svenskan, men den innehåller inte – som de övriga två verken – enbart ett samtida ordförråd, utan sträcker sig från 1521 till våra dagar. Den som söker på ett sen­tida ord som dator på svenska.se får till ­exempel ingen träff i SAOB, eftersom artiklarna på dat- i SAOB trycktes 1908.

I SAOB kan man däremot få träff på ord som inte förekommer i de mer samtidsorienterade SAOL och SO. Några exempel är kolifej, ’glad tillställning, kalas’, sjätting, ’sjättedel’, och tulubb, ’pälsfodrad överrock’. Dessa ord har antingen aldrig varit med i övriga ordböcker, eller också har de mönstrats ut mellan några upplagor eftersom de hör till en svunnen tid.

Ett mönster som är lite lurigt på ­svenska.se är att ett och samma ord genomgår mer eller mindre subtila betydelseförändringar över tid, och ett sådant exempel visar sig vara just adjektivet pinsam. I samtidsordböckerna, SAOL och SO, redovisas pinsam enbart med betydelser som ’besvärande, genant’, men i SAOB visar sig pinsam från sin äldre, bokstavliga sida. Här har de första betydelserna, med belägg redan från 1600- och början av 1700-talet, inte direkt med förlägenhet att göra, utan här handlar det om fysisk smärta, i vissa fall förbunden med tortyr. Man kunde till exempel tala om ”pinsamma beplågningar [dvs. plågor]”. Först i den tredje delbetydelsen framträder den yngre betydelsen ’genant’ som en speciell, försvagad underbetydelse av betydelsen ’som är fysiskt smärtsam’.

Ett annat exempel på hur ett ord genomgår betydelseförändringar över tid kan man stöta på i 1800-talets dagstidningar. Här finns till exempel annonser om att en allvarsam yngling­ eller allvarsamt fruntimmer söker bostad. Adjektivet allvarsam står ofta tillsammans med adjektiv som anständig och ordentlig, så dagens definition i till exempel SAOL, ’inte skämtsam’, är sannolikt inte riktigt vad som avsågs vid den tiden. I SAOB kan man emellertid se att allvarsam tidigare även uttryckte andra, närliggande, egenskaper, till exempel lugn och ståndaktighet. Den allvarsamma personen saknade inte nödvändigtvis humor, utan var helt enkelt skötsam.

Ytterligare ett mönster är att man kan få träff på ett ord i samtliga ordböcker, men att det ändå visar sig vara olika ord. Ett exempel är, som vi har sett, verbet knarka. Ett annat exempel är funk. Enligt SAOL och SO betecknar ordet det förväntade: det är en musikstil, och SO meddelar att ordet har lånats in från engelskan. Men enligt SAOB-artikeln om funk, som trycktes 1926, är det i stället­ ett ord med den föråldrade ­betydelsen ’goddagspilt, lebeman, vivör; filur, skälm’ etcetera. Ett funk har alltså ersatts av ett annat. Adjektivet funkig hittar man däremot bara i SAOL, där det anges som vardagligt för ’funkig musik, funkmusik’.

Om man inte har något speciellt att slå upp, utan bara är allmänt vetgirig, kan man roa sig med att läsa om slumpvalda ord på svenska.se. Om man inte skriver något i sök­rutan, utan bara klickar på sök-knappen, kommer detta meddelande upp: ”Använd sökrutan för att slå upp ord. Eller läs det här slumpvalda ordet: xxx.” Ett av de slumpvalda orden, som xxx kan stå för här, är ambitiös. På SAOL får man, utöver stavning, böjning och uttal, veta att ambitiös betyder ’full av ambition’. Ambition, vidare, betyder enligt SAOL ’strävan, anspråk; framåtanda, sund ärelystnad’.

SO pekar dessutom ut ett annat ord som kan sägas var besläktat med ambitiös: nitisk. Där kan man också läsa sig till att ambitiös har lånats in från franskan, och att det är belagt i svenskan sedan 1720-talet.

Just detta slumpord visar också på den betydelseutveckling som vissa svenska ord ­genomgått, inte minst under 1900-talet. Tidigare betydde ordet ambitiös ’ömtålig om sitt anseende’, ’inte stå tillbaka för andra’ och ’ärelysten’. Dessa äldre betydelser hos ordet var också de enda rådande när artikeln i SAOB skrevs 1898. Ordets klang har alltså förändrats i positiv riktning.

Ett ord som har gått åt andra hållet, från positiv till negativ värdeladdning, är tarvlig. Om man utgår från betydelsebeskrivningarna i SAOL och SO används ordet i första hand för att beskriva allmänt okultiverade saker och lumpna människor, till exempel en tarvlig, lågsinnad typ.

Men en blick i SAOB ger en helt annan bild av ordet: den första delbetydelsen, med belägg från 1500-talet, anger att ordet bland annat betyder ’behövlig’, ’nyttig’ och ’god’. Först i samband med den fjärde delbetydelsen finner vi den moderna nedsättande innebörden, som är ett par hundra år yngre.

Ett ord som inte i första hand har förändrats i värdeladdning utan snarare i fråga om vad det pekar ut, är substantivet tillbringare. Detta avser i såväl SAOL som SO enbart ett serveringskärl för drycker, men i SAOB läser vi att det i äldre tid betecknar något som bringar fram något, till exempel en frammatare i ett gevär. En inte helt orimlig innebörd, om man tänker efter.

Betydelsen hos ordet lagga ­verkar också ha bytts ut under historiens gång. SAOL visar att vi i dag har två olika mönster för lagga. Det är dels den moderna betydelsen ’sega sig’, som uttrycks som att ­”något (till exempel datorn) laggar”, dels till­verka laggkärl, det vill säga runda kärl bestående av en sorts stavar, laggar. Denna senare betydelse är också den enda som ges i SAOB:s lagga-artikel som trycktes 1938. Här är konstruktionsmönstret – som också ges i SO – att ”någon laggar något”. SAOB ger för övrigt dessutom en numera utdöd betydelse: ’ge någon stryk’.

En hel del av de ord som slumpas fram på svenska.se:s ingångssida uppvisar ganska rolig metaforik. Ett exempel är flaskhals. Av SO framgår att ordet har dels en bokstavlig betydelse, vilken är ’den översta och avsmalnande delen av flaska’, dels två bildliga – metaforiska – betydelser. Med flaskhals avses antingen en faktor som utgör enda hinder för normal utveckling. Ett exempel i SO är ”flaskhalsen i ekonomin är byråkratins in­effektivitet”. Flaskhals kan också vara en trång passage i trafikled, som i ”den smala bron har länge varit en flaskhals i trafiken”.

Det är lätt att vara hemmablind för de egna uttryckssätten, men bilden är ju egentligen ganska målande. Av SO framgår vidare att ordet är belagt i svenska texter sedan 1818 och att den bildliga betydelsen har funnits sedan 1948. De bildliga betydelserna av flaskhals finns inte med i SAOB – vilket inte är så konstigt med tanke på att SAOB-artikeln om flaskhals skrevs 1924.

Som sista exempel på alla de ord som man kan läsa om på svenska.se kan vi ta svångrem. Ordet betyder ’läderrem för att hålla uppe byxor’ eller ’livrem’. De flesta som stöter på ordet kommer nog att tänka på uttrycket dra åt svångremmen, som betyder ’leva sparsammare’. Den här typen av uttryck brukar kallas idiom, och de kännetecknas av att de är fasta uttryck vars innebörd inte framgår av de ingående ordens betydelser. I SO finner man, utöver uttryckets betydelse, ett förtydligande exempel: ”för att ha råd att köpa hus fick de dra åt svångremmen”.

Frågan är om inte ordet svångrem och dess bokstavliga betydelse helt hade fallit i glömska om det inte hade ingått just i ett idiom.

SAOB-artikeln för svångrem är, som många SAOB-artiklar, inte helt enkel att ta sig igenom. Men om man inte låter sig avskräckas finner man mycket roligt i SAOB, till exempel ett känt Strindberg-citat hämtat från Hemsöborna: ”ett höganäskrus i en svångrem om halsen”. Man finner också att formen på uttrycket varierat något genom tiderna och att man tidigare använt ordet i uttryck som dra åt eller till eller in på svångremmen och dra in några hål i svångremmen, och att uttrycken inte sällan används när det gäller åtstramningar inom politiken – vilket också ligger bakom sammansättningen svångremspolitik.

I SO får man också veta att första belägget för svångrem i svenskan är från 1854 och att det är bildat till fornsvenska svanger, som betyder ’svängd inåt’, ’mager’. SAOB tillägger bland annat betydelsen ’hungrig’.

Något som kan tyckas lite extra lustigt med just detta uttryck är den bild som målas upp. Många idiom bygger, liksom exemplet flaskhals, på en likhet mellan den bokstavliga och den bildliga betydelsen. Vid dra åt svångremmen kan man snarare tala om konsekvens. Man lever ju inte snålare genom att dra åt sin livrem. Snarare kan en smalare midja vara en konsekvens av ett mer sparsamt leverne. Eller om man så vill, att man ofta går så hungrig så att det knarkar i magen.

Kristian Blensenius är postdoktor vid Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. Erik Bäckerud är IT-ansvarig vid Svenska Akademiens ordboksredaktion. Emma Sköldberg är docent och lektor vid Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.