Amanda Lind

Det var i Västerbotten som Amanda Lind tog klivet in i politiken. Där har hon sina släktrötter och det är där hon hittar en av sina främsta litterära favoriter.

– Sara Lidman uppskattar jag mycket. Det är roligt att läsa henne för språket är dialektalt och det ger också en upplevelse av ett kulturarv, av en plats och av en historia, säger Amanda Lind.

Hon är född i Uppsala. Men redan vid tre års ålder gick flyttlasset norrut. Familjen bosatte sig i Luleå där pappa fick arbete inom kyrkan. Så småningom blev han kyrkoherde i Sorsele, medan mamma jobbade som apotekare.

När Amanda Lind började plugga hamnade hon i Umeå. Åren i Västerbotten gjorde tydliga avtryck. Där fann hon också sitt favoritord.

– Jag tycker om det västerbottniska dialektordet he. Det är väldigt praktiskt. Jag brukar jämföra det med engelskans verb put, som betyder ’sätta; ställa; lägga’. Det går att använda brett och det finns inget riktigt motsvarande ord i rikssvenskan.

Amanda Lind gick med i Miljöpartiet 1999. Tre år senare valdes hon in i kommunfullmäktige i Umeå. Den politiska karriären fortsatte i Härnösand. Ett första steg in i rikspolitiken tog Amanda Lind 2016 när hon valdes till partisekreterare. Och i januari i år utsågs hon till kultur- och demokratiminister.

Tiden i politiken har gjort Amanda Lind medveten om sitt språkbruk. Att hon är en offentlig person gör att hon är noga med hur hon uttrycker sig.

– Det man säger kan misstolkas. Därför är det viktigt att vara begriplig – vilket vi politiker kanske inte alltid är i hög grad, säger hon och skrattar.

Som partisekreterare var hon med om att ta fram olika typer av texter. Amanda Lind lärde sig då vikten av korrekturläsning.

– Om det i en hel text finns ett enda fel så kan hela texten falla.

Att Amanda Lind rör sig i offentligheten påverkar inte bara det egna språket. Som minister är det också viktigt hur hon reagerar på andras språkbruk. Att inte riskera att framstå som nedlåtande har enligt Amanda Lind en demokratisk aspekt.

– Jag hade inte twittrat något negativt om jag hade sett en särskrivning, även om jag kan roas av humoristiska sådana.

I dag har Amanda Lind det högsta politiska ansvaret för svenskan – ett av hennes ansvarsområden är svensk språkpolitik. Det är nu tio år sedan Sverige fick en språklag (se artikeln Språklagen fyller 10 år - men vad hände egentligen) Hon är nöjd med hur lagen fungerar.

– Jag vill mena att den har bidragit till att befästa svenskan som vårt huvudspråk, och att hela tiden se till så att svenskan finns och utvecklas i sin samtid. Den ska se till så att alla myndigheter erbjuder enkel och rak information och att alla ska kunna ta del av den svenska som talas. Men den säkrar också de nationella minoriteternas rätt till språk och rätten till sitt modersmål. Det är en viktig lag och jag tycker att den har fungerat väl.

Språklagen säger bland annat att den offentliga svenskan ska vara ”vårdad, enkel och begriplig”. Amanda Lind anser att ett lättförståeligt myndighetsspråk också är viktigt för demokratin.

– Oavsett vem du är så ska du förstå det språk som talas och kunna ta till dig information. På det viset ska alla kunna delta i samhället på lika villkor.

Det finns en bild av att myndighetsspråk kan vara komplicerat och byråkratiskt. För Amanda Lind är det inte bara viktigt att språket är begripligt. Myndigheterna har ett särskilt ansvar för svenskan.

– Alla myndigheter har ju ett uppdrag att jobba med språket, alltså att se till så att man har aktuella facktermer och att man också vitaliserar språket så att svenskan utvecklas.

Språklagen säger även att svenska ska vara ett gångbart språk på alla nivåer i samhället. När det gäller oron för domänförluster, att svenskan inte längre ska kunna användas i alla sammanhang, är det främst situationen på högskolor och universitet som diskuteras. Till exempel skrivs i dag en majoritet av alla doktorsavhandlingar vid svenska lärosäten på engelska.

Amanda Lind anser inte att engelskans utbredning är något skäl att förändra språklagen.

– Just inom forskningsområdet är det mycket engelska. Det är delvis ofrånkomligt eftersom det är ett internationellt samhällsområde där man ju också behöver kunna kommunicera på engelska. Men samtidigt som engelskan är stark inom forskningen måste det finnas en stark svenska. Där har det offentliga Sverige ett uppdrag att använda och värna svenskan.

Även om Amanda Lind har ansvar för språkpolitiken så vill hon som minister inte lägga sig i språkbruket. Hon anser att språket ska få utvecklas utan pekpinnar från politiker.

– På samma sätt som jag inte tycker att politiker ska peka ut vad som är särskilt viktig litteratur eller vad som är särskilt viktig konst, så vill jag heller inte peka ut vilket språk eller vilka bokstäver som skulle vara bra. Språkutveckling är något som i hög grad sker organiskt eller som bör hanteras av professionen eller ansvarig myndighet.

Den senaste riktigt heta språkdebatten i svenskan gällde det könsneutrala pronomenet hen. Den tog fart 2012 i samband med utgivningen av barnboken Kivi och monsterhund, där hen används genomgående. Miljöpartiet valde samma år att börja skriva hen i partiprogrammet. Amanda Lind tycker att det var ett bra beslut. Och hon använder själv pronomenet ”då och då”.

– Jag tycker att hen är ett praktiskt och bra ord. Det är ett ord som jag personligen har saknat och som verkligen fyller ett behov. Och det är också därför som det har fått en så bred användning, både för att man kan använda det i stället för hon eller han men också som ett möjligt pronomen att använda för en person som inte vill kategorisera sig som tjej eller kille.

En förutsättning för att Miljöpartiet och Socialdemokraterna kunde bilda regering var januariavtalet, en överenskommelse med Liberalerna och Centerpartiet om 73 politiska förslag. I avtalet ingår införandet av språktester för medborgarskap. Det var ett krav från Liberalerna som de övriga partierna tvingades acceptera.

– Det var inget Miljöpartiet ville ha, men januariavtalet är en kompromiss mellan olika partier. Men grundtanken, det vill säga att nyanlända invandrare snabbt ska få möjlighet att lära sig det svenska språket, köper jag till 100 procent. Språket är en grundläggande port in till att kunna vara delaktig i samhället, att kunna jobba, att kunna ha samvaro med och lära känna olika människor.

Som minister tänker hon fokusera på insatser för att få fler barn och unga att läsa. Där ingår Läsdelegationens förslag på satsningar på biblioteken, en utveckling av den nationella biblioteksstrategin och stöd till det internationella året för urfolksspråk. När hon reflekterar över dagens svenska är det just litteraturen Amanda Lind tänker på.

– Det finns många starka svenska författare. Svensk litteratur har en växande ställning. Jag skulle säga att svenskan mår bra.