”Man blir bättre på att hantera olika situationer”

 
av: Fatima Grönblad

I familjen Herrera-Larsson sker ständiga växlingar mellan spanska och svenska, beroende på vem som tilltalar vem. De tre barnen, uppväxta i Sverige, talar spanska med sin mamma och svenska med varandra och sin pappa, Kenneth Larsson. Mamma Cristina Herrera talar spanska med alla utom sin make. När alla är samlade blir det mestadels svenska, för att pappa Kenneth ska hänga med. Men om bara syskonen och Cristina samtalar blir det helt blandat, konstaterar Gabriela. Både hon och syskonen talar spanska med sin mamma. Men så fort de vänder sig direkt till varandra byter de till svenska.

– Det skulle kännas konstigt att prata spanska med mina bröder, lite främmande. Jag vet inte varför, säger Gabriela.

Gabriela svarade sin mamma på svenska tills någon gång i tonåren. Trots det ville hon inte att Cristina skulle använda svenska. Om det råkade hända blev Gabriela irriterad och protesterade.

– Det kändes auktoritärt på något sätt, som om du var arg!

Språk och relationer hänger nära ihop, tycker både Gabriela och Cristina. Cristina skulle aldrig få för sig att tala svenska med sina barn eller barnbarn.

– Det skulle inte kännas som jag, i relation till dem.

Däremot är jobbet som enhetschef inom området funktionshinder helt för­knippat med svenska, berättar  Cristina Herrera. För ett tag sedan ringde en klient som gärna ville föra samtalet på spanska.

– Jag upptäckte att det var jättesvårt att förklara vissa saker. Hur ska man förklara avlösarservice på spanska?

Gabriela kan också ha svårt att hitta fackord på spanska, exempelvis sådana som handlar om hennes utbildning till tandläkare. Då brukar hon slänga in svenska ord. I övrigt blandar hon inte så mycket mitt i meningar.

– Det känns som om det finns olika centra för olika språk i mitt huvud.

Cristina Herrera är glad att hennes barn har tillgång till flera språk. Hon tror att det ger en tankemässig flexibilitet, även bortom språket.

 

Publicerad i nummer: 
5/2012