Paradisets språkliga rötter

I Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnahs böcker finns tydliga avtryck av swahili. Språkets rötter finns på Afrikas östkust.

Abdulrazak Gurnah, 2021 års Nobelpristagare i litteratur, kommer från Tanzania, närmare bestämt ön Zanzibar. Men han har bott stora delar av sitt liv i Storbritannien och skriver också på engelska, till exempel i Paradiset, som är översatt till svenska, och som under 2022 ska gå som följetong i Sveriges Radio.

Men det finns även en hel del ord på Abdulrazak Gurnahs modersmål swahili i Paradiset, liksom i hans övriga böcker.

En del ord ser väldigt arabiska ut för ett tränat öga, som bismillah, ’i Guds namn’. Och det stämmer att swahili har lånat in många ord från arabiska.

Men swahili är inget ”blandspråk” och de två språken är inte heller besläktade. Swahili tillhör språkfamiljen bantu och är släkt med till exempel zulu i Sydafrika. Bantuspråken är väldigt många, uppskattningsvis 500, och talas från bergen i Kamerun i norr ända ner till Sydafrikas spets.

Redan före 900-talet talades en variant av swahili på Afrikas östkust. Själva namnet swahili härstammar från det arabiska ordet för ’kuster’: sawa:ħil. Det kom från början att stå för de fria människorna vid kusterna som inte ägde någon jord. Och det var just vid kusten och på öarna längs den östafrikanska kusten som swahili uppstod för att underlätta kommunikation, i synnerhet mellan köpmän. Exakt hur språket kom till är oklart. De flesta menar dock att det har uppstått i kontakten mellan arabiska köpmän och bantuspråkstalare i framför allt Kenya och Tanzania.

På 1800-talet började swahili användas allt längre inåt fastlandet – och till följd av handeln med elfenben, ebenholts, guld och slavar, spred sig språket snabbt. Även kryddnejlikor var, och är fortfarande, en stor handelsvara för Zanzibar.

Det koloniala intresset startade på 1880-talet, och det var Tyskland som gjorde anspråk på det område som kom att kallas Tyska Östafrika. Vid den tiden var swahili redan utbrett. De tyska kolonisatörerna uppmuntrade ytterligare spridning, eftersom de var beroende av swahili för sin administration. Paradiset utspelar sig i början av 1900-talet då Tyskland fortfarande styrde.

När sedan britterna tog kontroll över delar av Östafrika i slutet av första världskriget, blev engelska det officiella språket i de flesta av länderna. Britterna valde dock att fortsätta använda swahili, vid sidan av engelska, i sin administration. Dessutom behölls swahili som undervisningsspråk i grundskolans första årskurser i Kenya och Tanzania, och så är fallet i Tanzania än i dag. Engelska introduceras som ett ämne på den nivån för att sedan bli undervisningsspråk i secondary school, som motsvarar högstadiet och gymnasiet.

”För att visa att en kan tala zanzibarswahili är det viktigt att böja orden rätt”

1930 grundades en språkkommitté av den brittiska kolonialmakten för att standardisera och främja utvecklingen av swahili. Trots motstånd bland till exempel missionärer, tyckte guvernörerna i Kenya, Uganda, Tanganyika och Zanzibar att swahili var ett dugligt lingua franca – ett gemensamt språk för alla människor med olika förstaspråk i hela Östafrika.

Inrättandet av standardvarianten av swahili hade föregåtts av en konferens 1928 i Mombasa med representanter från kolonialmakterna i området. Vid det mötet beslutades att den zanzibariska varianten kiunguja skulle bli standardvarianten, trots att den inte hade någon lång litterär tradition.

En orsak till att valet föll på kiunguja är att den skrevs med det latinska alfabetet, medan den traditionella litterära varianten från Lamu och Mombasa, som båda ligger vid den kenyanska kusten, skrevs med en modifierad arabisk skrift. En annan orsak är att Zanzibar var ett mäktigt handelscentrum.

Än i dag är det så att zanzibarswahili anses vara sahihi, ’korrekt’. I Paradiset tycker en av Abdulrazak Gurnahs romangestalter att lamuswahili är renare än annan swahili. Men så kommer personen också just från Lamu.

För att visa att en kan tala zanzibarswahili är det viktigt att böja orden rätt, men också att uttala de många arabiska lånorden med arabisk touch. Denna accent framgår tydligast i de lånord där betoningen i arabiska inte är på näst sista stavelsen som den alltid är annars i swahili.

I dag talas någon version av swahili som första eller andraspråk i Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Kenya, Komorerna, Malawi, Mocambique, Rwanda, Somalia, Tanzania, Uganda och norra Zambia. Det är stor variation i rapporteringen av antalet swahilitalare, men de flesta källor nämner 70 miljoner till 100 miljoner. De flesta av dagens talare har swahili som andra- eller tredjespråk och många talar ett annat bantuspråk som förstaspråk.

Swahili är ett ganska typiskt bantuspråk, där substantiven är indelade i olika klasser, som styr böjningen av verb och adjektiv, till exempel. Det är lite som svenskans utrum och neutrum, där adjektivet anpassas efter substantivets genus. Vi säger ju en röd bok, men ett rött bord. Så funkar det i swahili också, men med väldigt många fler klasser.

Arabiskan är främsta långivaren

  • Swahili tros ha uppkommit på 700-talet som ett handelsspråk. Det uppstod i kontakterna mellan olika folkgrupper på den afrikanska östkusten.
  • Ursprunget som handelsspråk märks också i ordförrådet. Arabiska är den främsta långivaren. Många ord har också lånats in från persiskan och olika språk som talas i Indien.
  • De äldsta kända originaltexterna på swahili är brev från 1710. Men det finns äldre översättningar av bland annat arabisk lyrik.
  • I dag kommer många lånord från engelskan – i synnerhet inom teknik och naturvetenskap. Men arabiskan fortsätter att vara en källa till språkliga lån.

En hel del av swahiliorden i Paradiset börjar på m, till exempel mzee , ’äldre man, herr’; mnyapara wa safari, ’färdledaren’. Safari betyder för övrigt ’resa’ i allmänhet på swahili, och har inte den specifika betydelse det har fått i svenskan.

De här orden hör hemma i substantivklassen med ord som betecknar människor. De substantiven tar m- som prefix. I plural blir det wa-. Därför hittar du också ord som wanyamwezi i boken. Det betyder ’personer från nyamwezi-folket’. Ett annat exempel är washenzi, ’vildar’, som i singular blir mshenzi.

Hur ska då orden uttalas? Till att börja med betonas de allra flesta ord i swahili alltså på den näst sista stavelsen. Vi säger vibarua, ’daglönare’, med betoningen på u. Den vokalen låter förresten mer som svenskans o. Swahili är inte speciellt svårt att uttala, och skriftsystemet ligger nära uttalet. Något som kan vara lite ovant är att en nasal, en konsonant som uttalas ”genom näsan”, kan följas av en annan konsonant i början av ordet. Det finns till exempel i ordet mganga, ’traditionell doktor’.

”Swahili är inte speciellt svårt att uttala, och skriftsystemet ligger nära uttalet”

När skriftspråket skulle standardiseras, och ortografin – stavningreglerna – skulle skapas, togs som brukligt hänsyn till swahilis uttal. För att skriva vokalerna utgick man från latinska konventioner, och för att skriva konsonanterna utgick man från engelska konventioner. Detta system kan vi spåra än i dag; vi kan tänka på engelska när vi vill uttala en swahilikonsonant och på till exempel spanska när vi vill uttala en swahilivokal.

Det finns som sagt många gamla lånord i swahili från arabiska, som tajiri, ’rik person’, ett ord som förekommer i Abdulrazak Gurnahs böcker. Där finns även lån från språk som gujarati och persiska, ett resultat av månghundraårig kontakt utefter Indiska oceanens kuster.

Den snabba urbaniseringen av Östafrika och swahilis framträdande plats som lingua franca har gjort att allt fler har kommit att bli förstaspråkstalare av swahili. Dessa bor främst i stadskärnor i storstäderna Dar es Salaam, Mombasa, Nairobi och Lubumbashi.

Den swahili som talas i stadskärnorna skiljer sig dock en hel del från den standardiserade formen av swahili, som talas på Zanzibar i dag och som vi känner igen i Abdulrazak Gurnahs böcker. I Tanzania är för övrigt både engelska och swahili numera officiella språk.

Eva-Marie Bloom Ström och Malin Petzell är båda docenter i afrikanska språk och undervisar i swahili vid Göteborgs universitet.

Av: Eva-Marie Bloom Ström och Malin Petzell

Bild: TT