Kronans chef väger sina ord på guldvåg

Hur kokar man ner 70 sidor penningpolitik till 30 sekunder i tv? Riksbankens chef Stefan Ingves vet hur man destillerar budskapet och serverar orden. Kanske kommer förmågan från Finland.

Text: Wivan Nygård-Fagerudd

När Stefan Ingves syns i tv-rutan vet tittaren vad som ska komma: det senaste om reporäntan. Till riksbankschefens jobb hör att berätta vad Sveriges riksbank gör – och varför.

– Vi producerar ett slags väderleksrapporter, fast inom det ekonomiska området. I båda fallen handlar det om framåtblickande och en osäker värld. Då gäller det att bygga berättelsen om framtiden så det stora flertalet uppfattar den som rimlig. Det är en konstant utmaning.

Ett samtal med Stefan Ingves kunde handla enbart om komplicerade nationalekonomiska modeller. Men riksbankschefen talar gärna och engagerat om språk. Att tala så folk förstår är en del av hans arbete. Det han säger påverkar en marknad med snabb reaktionsförmåga, så när han sammanfattar det senaste beslutet får det inte finnas risk för missförstånd. – En inte obetydlig del av mitt arbete är att vara översättare. En av svårigheterna är att vi har väldigt många olika publiker – i pluralis. Vissa förväntar sig väldigt teoretiska utläggningar, andra inte. Alla ska få sitt.

Stefan Ingves är invandrare. I hemorten Närpes i Finland var kontakten med finskan nästan obefintlig, men de finlandssvenska språkvarianterna desto fler. Pappa, som var bankdirektör, hade vuxit upp med både Lappfjärdsmål och Vörådialekt, medan hans mamma pratade Borgåmål. Familjen behövde ett gemensamt språk, och det blev den så kallade högsvenskan – Finlands motsvarighet till det svenska riksspråket. Med kompisarna pratade Stefan Ingves Närpesdialekt.

– Med så många olika dialekter seglande omkring lär man sig höra var folk kommer ifrån, säger han.

Att behärska olika varianter har betydelse.

– Ju mer medveten man är om hur folk talar, desto mer vet man också om hur folk tycker, tänker och beter sig. Det handlar om att kunna tala rätt på rätt ställe.

Den språkliga medvetenheten behövdes när han 1971 kom till Sverige för att först gå på vuxengymnasium och sedan studera vid Handelshögskolan i Stockholm. Det gällde att sortera bort en del finlandismer – ord som används bara i finlandssvenskan. Och att hänga med när svenskan förändrades.

– Ny i Stockholm fick jag höra några säga att det var dags att ta en ”bulle” mitt i natten. Jag trodde att de skulle äta bullar. Men de ville beställa en taxi!

Sin barndoms språk får Stefan Ingves använda när han besöker sommarstugan i Kristinestad i Finland.

– Jag kan fortfarande prata Närpesdialekt, men den är lite styv och ringrostig. De som pratar dialekten i dag tycker väl att det låter som om jag kommer från bronsåldern. Också dialekter ändras ju över tid.

Närpeskan sägs för övrigt vara det tungomål som man skulle kunna göra sig förstådd på om man slungades tillbaka till 1500-talets Sverige. Kanske inte så dumt att behärska om man basar för världens äldsta centralbank.

Sveriges riksbank grundades 1668, och är med det några år äldre än Bank of England. I källaren finns ett omfattande arkiv.

– Vi har tillgång till alla protokoll från 1600-talet till nutid. Vi kan följa hur man resonerat och vad som har gjorts under årens lopp. Där ska man också i framtiden kunna se tillbaka på det arbete som utförs i dag.

– Det här är en av världens mest öppna centralbanker. I det spelar språket en mycket stor roll. Man måste hela tiden ha i åtanke att det man skriver kanske ska läsas av någon annan. Hur ter det sig då?

Stefan Ingves kallar sin institution för think tank.

– Det är ungefär 60 doktorer i nationalekonomi som jobbar här. Vi producerar tankar. Om ingen förstår de tankarna får vårt arbete inte fäste.

I dag är klarspråksgranskning en integrerad del i arbetet. Riksbanken belönades år 2009 med Klarspråkskristallen, som delas ut av Institutet för språk och folkminnen till en myndighet eller annan statlig verksamhet som jobbar aktivt med språkvård och klarspråk. – Det är en belöning vi är mycket glada och stolta över. Våra rapporter behöver vara författade så att folk förstår vad vi skriver. Att göra språket till en mur är en dålig strategi. År 2011 anställdes också en språkkonsult på heltid.

– Vi jobbar oavbrutet med att hålla eller få upp nivån när det gäller språket.

Inte utan bekymmer, låter han förstå.

– Våra medarbetare måste utbildas en gång till när de börjar här. De nyutexaminerade är inte vältränade i att skriva och prata. Det är en sak att vara världsmästare i Power point i teknisk mening, men något helt annat att förstå hur presentationen används som ett stöd när man talar inför publik.

De låsta dörrarna är många på världens mest öppna centralbank. Säkerheten är rigorös. Riksbankschefen förklarar verksamheten med en av sina många pedagogiska bilder.

– Vi är den institution i Sverige som kan skapa pengar och ge ut sedlar och mynt. Priset på pengar är räntan. Om vi gör mera pengar eller mindre pengar går priset ner eller upp precis som på torget då man köper eller säljer äpplen.

Det är Riksbanken som ser till att kronans köpkraft hålls någorlunda konstant. Riksbanken ska också se till att finanssektorn hålls stabil. Och ja, det finns något som kallas centralbanksvärlden, även om institutionen vid Brunkebergstorg är den enda i Sverige.

– Det finns numera ett mycket stort internationellt samarbete. Där konkurrerar vi på engelska med resten av världen. Mikrofontiden är begränsad för ett litet land. Det gäller att skickligt och på kort tid få fram sitt budskap. I en global engelskspråkig miljö, med väldigt olika språkliga bakgrunder, behöver man komma upp i en nivå där man kan lägga papperet åt sidan och prata fritt. Först då kan man ta ett rum i anspråk på ett sådant sätt att folk kommer ihåg vad man sa.

Som ung läste riksbankschefen ”mest hela tiden”, allt från Dostojevskij till Hemingway, skönlitteratur, fakta och tidskrifter. Också på engelska. Numera blir det mest promemorior.

– Jag har alltid en hög med böcker i sovrummet som jag skulle vilja läsa, just nu bland annat en om ved, men tiden räcker för det mesta inte till. Men jag läser nästan dagligen International New York Times och då med fokus på annat än mitt eget ämnesområde. Då kan jag också fundera på vilka ordvändningar som används och vilka svåra engelska ord som ligger i tiden. Engelskan är ju en del av min vardag.

Språket löper som en röd tråd genom Stefan Ingves yrkeskarriär. Vägen till chefsrummet på Riksbanken har handlat om att lära sig olika yrkesspråk.

– Det mest olustiga man kan råka ut för är att tala inför överordnade och inse att man inte når fram. Jag sänder på kortvåg, men de tar emot på långvåg. Då måste man jobba med det, och det har jag gjort.

Retorik och journalistik läste han på high school i USA ”för enormt länge sedan”. Han har också slipat sitt kunnande genom att undervisa på Handelshögskolan. Som avdelningschef vid Finansdepartementet var han ansvarig för all lagstiftning inom finanssektorområdet. Där var hovrättsassessorernas sätt att skriva en ny bekantskap.

– Jag fick lära mig hur paragrafer knådas. Det är en väldigt hårt stiliserad berättarkonst.

Det var också där han lärde sig politikernas språk.

– Man måste veta vad man säger och varför. Finns det inte klarhet och linje blir folk förvirrade och fattar inga beslut.

Beslutsfattare är upptagna människor som snabbt måste hitta vad som är viktigt i en text. Under åren på Internationella valutafonden såg han hur långa promemorior slipades:

– Man vet att man tappar läsare på varje sida. Då skriver man så att varje stycke har en slutsats som samtidigt är styckets första mening. Den lägger man sedan i fet stil så läsaren snabbt kan bilda sig en uppfattning bara genom att plocka den första meningen i varje stycke.

Sverige har klarat sig väl genom Europas ekonomiska kris. Till det har Riksbankens penningpolitik bidragit. Ur omvärldsanalyser vaskas ett räntebeslut fram varannan månad av de sex ledamöterna i Riksbankens direktion. Parallellt pågår den tankeprocess ur vilken en allt kortare berättelse destilleras.

Det ligger möda bakom den snabba skärpan i hans svar på en presskonferens.

– För att komma så långt behöver man öva, öva. Jag har aldrig ett ordagrant manus, för när jag möter en publik i det sammanhanget vet jag inte vilka frågor som ställs.

Också bakgrundsmaterial och bilder är testade i förväg flera gånger.

– De är utbytta och ändrade på och smakade på som ett slags språklig sekvens. Normalt sett har jag gått igenom det hela fem gånger före en presskonferens.

Språket är verktyget när beslut tar form. Det innebär att det ibland måste vara väldigt precist, och ibland att det inte alls får vara det – ska många olika länder enas kan språket behöva vara luddigt.

– Också då vi fattar beslut om penningpolitiken i Riksbankens direktion spelar språket stor roll. Hellre än att hålla på med omröstningar om detaljer söker vi ordalydelser som överbryggar, som är close enough.

Riksbankschefen ser ett element av folkbildning i arbetet. Och hans tro är att det går att förklara det mesta för de flesta. Men då bör motprestationen ibland vara lite tid. – Alla är inte hysteriskt intresserade av just penningpolitik, men de flesta är intresserade av hur det går för Sverige. Då börjar man där, och gör det till penningpolitik på slutet så att alla får sin lilla dos.

Wivan Nygård-Fagerudd är kulturjournalist.

Stefan Nils Magnus Ingves

  • Utbildning: ekonomie doktor
  • Ålder: 61 år
  • Familj: hustrun Deborah och tre vuxna barn
  • Bor: radhus i Upplands Väsby
  • Nuvarande anställning: riksbankschef och ordförande i Riksbankens direktion sedan 2006
  • Bakgrund: bankdirektör på Svenska Handelsbanken; vd för optionsbörsen SOFE; avdelningschef på Finansdepartementet; generaldirektör vid Bankstödsnämnden; vice riksbankschef; chef för avdelningen för monetära och finansiella system vid Internationella valutafonden; medlem i Europeiska Centralbankens generalförsamling; ledamot i styrelsen för Bank for international settlements (BIS); ordförande för Basel-kommittén för banktillsyn och hedersdoktor vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors.
  • På fritiden: cyklar, tillbringar tid med familjen och gör ”det mest vardagliga, som att plocka, städa och tvätta bilen”.