Debatten om hen är inte unik
Tänk att det lilla ordet hen fortfarande kan orsaka så mycket rabalder. Nu senast var det Åsa Moberg som tog upp ordet, i ett inlägg med anledning av Belinda Olssons tv-serie Fittstim – min kamp.
Även om jag kan känna en viss mättnad inför debatten om hen, är jag som språkintresserad glad när språk används som verktyg i olika debatter. Särskilt när debattörerna, som Åsa Moberg, lyfter blicken.
Åsa Moberg jämför med en diskussion i hennes ungdom om titlar som fru och fröken, och den föreslagna ersättningen fr. På samma sätt som herrar inte behövde avslöja sitt civilstånd, skulle fr inte behöva göra det heller. Enligt henne var debatten om fröken då lika upprörd som den om hen i dag. Det är möjligt, men det spelar mindre roll. Det viktiga är att språkdebatter inte är särskilt nya, och inte heller unika för Sverige.
På sidan 20 kan du läsa om vad som hände i Kina i början på 1900-talet. Där gick språkutvecklingen i motsatt riktning; man hade hen, men ville kunna skilja ut hon och han. Här var det inte feminister som försökte påverka utvecklingen, utan progressiva översättare. De behövde fler nyanser när de skulle översätta till exempel Strindberg till kinesiska. Texterna blev svåröversatta utan distinktionen mellan hon och han.
Ja, det finns praktiska och samhällsengagerade skäl att introducera nya pronomen, och att diskutera språk i allmänhet. Språk kan helt enkelt användas till allt.
